Nyfödd och separation

Du behöver inte välja något utan helt enkelt låta bli att anmäla genensam vårdnad samtidigt som ni skriver faderskap. 

om du misstänker att han kommer att jävlas gällande föräldradagar genom att vare sig skriva över dom till dig eller ta ut dom själv tycket jag du ska låta bli att skriva på för gemensam vårdnad. Men om det är en fråga om att han verkligen också vill ha en möjlighet att vara föräldraledig med barnet under första året blir det en annan femma för det är ju en bra sak för barnet. 

Om han senare stämmer dig på vårdnaden så kommer han givetvis att få det om det inte finns starka skäl som talar emot, men den processen kan ta tid och då kan frågan om föräldradagar vara passerad.

Den juridiska vårdnaden har inget med boende och umgänge att göra. Även vid gemensam vårdnad kan och bör barnet bo heltid hos en av föräldrarna. Nästan alltid hos mamman av naturliga skäl om det inte finns väldigt speciella skäl som gör modern olämplig.

Nej. Om mamma är endam vårdnadshavare får hon alla dagar.

Föräldradagarna är inte till för att säkra upp just din ekonomi så länge som möjligt, utan är till för att barnet ska slippa börja på dagis för tidigt och att barnet ska knyta an och ha bra relation med båda sina föräldrar om de båda är adekvata. Jag antar att du vill att barnet ska ha en nära relation med er båda även om er relation är infekterad.

TS, trist om han sätter sitt eget ego, eller er infekterade relation, före sitt barns välmående. De enda två rimliga alternativen är ju annars att han behåller sina föräldradagar och är föräldraledig efter dig, eller att han skriver över sina dagar på dig. Har han inte tänkt göra något av detta, kan man fråga sig hur lämplig pappa han kommer att bli.

Och varför tror du att han vill jävlas? Vill han inte separera, trots att ni uppenbarligen har det dåligt? 

Gör det du tror är bäst. Det viktigaste är att du inte försöker hindra umgänge. Barnet har rätt till båda sina föräldrar om det inte finns starka skäl mot.

Låter toppen! vi kan börja med att fäder börjar jobba deltid i samma utsträckning som mödrarna, tar likvärdig vabb och stannar av i sin karriär under småbarnstiden. Tar likvärdigt ansvar i allt som rör planerna för barnet; BVC besök, blanketter som ska in, sprutor som ska tas, scheman som ska rapporteras till skola och förskola, föräldrasamtal, sommargåva till pedagogerna, avslutningskläder, nya stövlar och galoner vid höstens början, märka upp alla kläder med barnens namn, presenter, julklappar, playdates, barnsäkra alla vassa hörn, badning, klippa naglar och hår, lekar till barnkalaset, utskick av inbjudningar och avstämningar med de andra föräldrarna.

Det är faktiskt inte 1950 längre. Dags att män steppar upp och tar sitt föräldraANSVAR än att lämna över det på kvinnan att -fixa-.

Barn innebär inte bara rättigheter. Med barn kommer också skyldigheter. Så kavla upp ärmarna och gör minimum det som typ alla kvinnor gör så kommer ni män garanterat ses som en likvärdig förälder. Men ni kan inte räkna med att ni per automatik ska få den statusen om ni hela tiden delegerar ut ett ansvar på andra. 

Kvinnor har kavlat upp armarna i yrkeslivet och visat att vi kan axxla det på samma sätt som män. Så killar- gör det omvända och lägg mer fokus på er familj!   

Jag förstår dig. Men ändå är det så att dagarna delas. Och som förälder, även om han har en konflikt med dig, så har han rätt till sina dagar. Om du kryssar i att du ska vara enskild vårdnadshavare utan att ta in honom i det så tycker jag att du gör väldigt fel. Det bästa är om ni kan prata sansat om det, gärna med stöd av familjeenheten eller liknande. De kan hjälpa er att styra samtal så att de blir konstruktiva och inte pajkastning, så att ni kan få hjälp att fatta beslut om vårdnad, umgänge och barn. Det finns inget som säger att han måste dela med sig av sina dagar. Men om han förstår hur systemet funkar, som tex. att dagarna brinner inne om man har fler än 96 när barnet är fyra år? Hur man söker föräldraledighet. Hur det här med förskola ser ut. Då kanske han är beredd att föra över dagar för ert barns skull. Han kan ju skita i din ekonomi och göra det till förmån för barnet hellre än att dagarna tillfaller staten. Om han bara får vetskap om det.

Eller så vill han inte det. Han kan vilja ta över ledigheten och ta hand om barnet. Eller han kan hellre se att dagarna går förlorade än att du får dem. Det måste du i så fall ta höjd för genom att sprida ut dagarna och inte ta 7 dagar per vecka utan kanske 2-3. Genom att jobba extra om du kan och har någon som kan se efter barnet? Genom att söka studier så att du får CSN? Det gjorde jag själv när jag blev lämnad 2 mån före barnets ettårsdag. Han skulle minsann inte heller föra över några dagar så jag sökte distansstudier så att jag fick 50% CSN, snålade med dagar och sökte (och beviljades) bostadsbidrag. Det var inte kul men det täckte det halvår som återstod sen tills det var dags att skola in. 

Men då skulle du/ni ju planerat bättre och haft en plan for hur det kan gå till utan att han ska forlora sin moljlghet att vara hemma lika länge som du med barnet!
Usch. En orsak den betalda fl-ledigheten borde lagstadgas till 50/50 delning.

Ar det Stina?

Jag håller med, annars ska man sluta gasta om jämställdhet. 
Det finns många kvinnor som inte vill dela och det kan vara ok det också om båda är överens. Men man kan som bekant inte både ha kakan och äta den.