Nyfödd och separation

Ja, smartast här att välja enskild vårdnad. 

Det är ju dock bevisat att nyfödda inte mår bra av att ha två boenden. VV fungerar inte för så små barn, och då blir det ju att bebisen har ETT hem och umgås mycket med andra föräldern så att man kan bygga upp till växelvis boende efter ett par år.

Var?

Ett alternativ till VV är ju t ex 2-2-3 metoden, speciellt för mindre barn.

Ja, du kan välja att inte skriva på papperen för ensam vårdnad. Barnets far kan då, om han vill, stämma dig på vårdnaden - d.v.s. en domstol får avgöra om ni ska ha gemensam vårdnad. Och så blir det nästan alltid idag, om det inte finns något väldigt gravt som väger emot det (som att den andra föräldern har domar på sig för barnpornografibrott, barnmisshandel eller annat som visar att han kan vara farlig för sitt barn, eller ett gravt missbruk). 

MEN det viktiga här är, att den processen tar tid, då vårdnadstvister inte är prioriterade ärenden vid domstolarna. Och under tiden hinner du använda upp alla föräldradagarna! Det är synd att du inte kan spara några såklart, men det är bättre att du använder upp dem nu än att de tas ifrån dig helt och hållet. Dessutom får du pappamånaderna också - alltså de tre månader (tror jag att det är nu, eller är det två?) som är vikta för pappan och inte kan föras över ens om  föräldrarna är överens om det. 

Nej, så länge som en nybliven mor har ensam vårdnad, så är samtliga föräldradagar - inklusive pappamånaderna - hennes. Det är därför smart att inte skriva på för gemensam vårdnad, om man är osäker på förhållandet - som TS ju är. För det förekommer att papporna jävlas, när de får del i vårdnaden tidigt. De vägrar att skriva över dagar på mamman, samtidigt som de inte är intresserade av att ta hand om barnet. Mammans dagar tar då slut flera månader innan hon kan få en dagisplats - och där sitter hon ensam med ett barn och ingen inkomst... Det har till och med hänt att soc har krånglat i det läget, och inte velat betala ut socialbidrag. 

Det vore det ultimata, men nu är läget som det är och jag skrev utefter det. 

Dock, även om det lagstadgas att den som har dagarna MÅSTE ta dem i direkt anslutning om barnet inte får gå på förskola så är det inte barnets bästa att från den ena dagen till den andra byta hem. 

Det blir en svår nöt att knäcka om föräldrarna inte är sams. Vem avgör om barnet har tillräcklig anknytning till pappan och tryggt kan byta hem för att det har varit en långvarig process där man gradvis vant barnet vid att även bo hos  pappan längre perioder? Osv. 

Jag skiter egentligen helt i föräldrarna, jag ser till barnens väl och ve. Jag ser alldeles för ofta, pga mitt jobb, hur illa barn far när föräldrar hävdar sin 'rätt' och jag vill bara skrika; Åt helvete med din rätt, du har för helvete ingen jävla rätt till någonting alls! Det handlar om ditt BARN som far illa pga att du tjafsar! 

Men det skriker jag naturligtvis inte alls. 

Och som i mitt fall, där pappan inte vill vara föräldraledig pg a att han inte har råd. Har inte tagit en enda dag på vår dotter på snart två år. Han har ett jobb där det är nästan alltid omöjligt att ta föräldraledig pg a personalbrist och han med mer kompetens än flera av sina kollegor, kan bli nekad föräldraledighet pg a att verksamheten inte kan bedrivas om han är föräldraledig. 

tycker du då det är rättvist mot barnet att dagar brinner inne Pga att lagen säger att man ska ha 50/50 och Thats its. Alla familjer ser olika ut och det borde vara upp tiöl var och en att bestämma hur det ska fördelas så det blir bäst för barnet.

vissa har ju yrken där dom jobbar tex bara vinterhalvåret eller bara sommarhalvåret. vissa jobbar dygn, typ 2 dygn i veckan. Och behöver inte ta ut föräldraledighet. Ska då dessa föräldrar enligt lag ja kvar sina dagar utan möjlighet att föra över den till den andra föräldern?

sen finns det föräldrar som jävlas. Min dotters pappa tog tillbaka dagarna han fört Över Till mig pg a att jag ville ha ett underhåll som man enligt lagt är skyldig till. barnet bodde då heltid hos mig. Eller som min bästa vän som alltid haft sin dotter på heltid. Där pappan träffar dottern va 6 gånger på år, alltid på en helg. Men han vägrar skriva på ensam vårdnad för mamman för han vill inte att hon ska ha alla föräldradagar. För att jävlas. Det är tydligt.

det dessa person inte fattar är att det i slutändan är barnet som drabbas då dagar brinner inne. då Jag var föräldraledig och ensamstående fick jag ut ca 12000kr i månaden. Varav ett bostadsbidrag på 2500kr. Föräldrapenningen låg på 7-8000kr i månaden. Jävlar vad fett jag levde. Kunde inte spara en krona på 8 månader. Så att vara föräldraledig är inget man gör för sig själv, det är för barnet. Nog hade jag hellre gått till jobbet ibland men nä, pappan hade inte råd att vara föräldraledig men ville ju inte heller att jag skulle ha dagar från honom. 

Då jag födde min dotter i slutet på 2020 så registrerade vi faderskapet efter dottern fötts, hos socialtjänsten. From i år början på 2022, har jag för mig. Kan man göra detta redan innan barnet föds på nätet. Genom bank-id. Det kunde man inte då jag födde barn. För knappt två år sen.

If there is a will, there is way.... Som dom säger...

Pappan i ditt exempel prioriterar sitt arbete över sitt barn, det är inte svårare än så. Han offrar sin relation till sitt barn för att vara sin arbetsgivare till lags.

Han har all rätt i världen att vara föräldraledig, det är bara att informera (inte be om) föräldraledighet 2 månader i förväg. Det är inte en anstälds personliga ansvar att se till att företaget kan bedriva verksamheten, det är arbetsgivarens huvudvärk. De får se till att fortbilda sin personal så att fler har den kompetens som behövs.

När det parats om "kan inte", "har inte råd", "får inte", "går inte" o liknande så betyder det egentligen "är inte villig att göra de uppoffringar som krävs", eller "jag är inte villig att offra min goda relation med min arbetsgivare".