Anonym (Hatarläxor) skrev 2022-09-13 16:47:09 följande:
Min inställning till lärande. Jag tyker att lärande är jätteviktigt. Just därför får man inte ha för höga krav utan börja med små mål, för annars lär man sig inget alls.
Hur kul är det att kämpa med läxa och sedan ändå inte få ett enda rätt.
Det du bör ha koll på; vad är målen för åk 4, och hur ligger den generella kunskapsnivån i klassen?
Oavsett hur man som förälder tycker när det gäller nivå och omfattning av läxor, så är det ju viktigt att barn inte halkar efter redan i starten av åk 4.
Sedan kan det bli så ändå pga lässvårigheter, inlärningssvårigheter osv.
Nu är mina tre barn vuxna, och har haft lätt för sig generellt, men jag tycker att läxorna gav mig inblick i mina barns läsförståelse, tänkande i matte, uppfattning om natur och universum. Läxorna gav mig inblick i vad mins barn kunde i förhållande till uppgifterna.
Av det skälet uppskattade jag dem som mamma.
Sedan är det för många en ångest, ett jädra slit, en vardagsstress osv.
Min numera vuxna äldsta dotter kom i åk 3 en hel mattebok efter i skolan. Det upptäcktes inte förrän jag gjorde besök i klassrummet en ledig dag, och såg att hon inte hade samma bok som övriga. Lärarna såg det inte eftersom hon "'aldrig räckte upp handen"....
Jag satte mig med henne varje dag under ett helt sommarlov, för att se om hon sviktade i ren kunskap/inlärningsförmåga eller om det var andra orsaker till att hon föll bort i arbetet.
Det visade sig att hon var blyg och tillbakadragen nog (på den tiden) för att inte kräva hjälp när hon behövde den. Tillslut gjorde hon mindre och mindre osv. Kunskapen och tänkandet i matte var alldeles utmärkt.
Men det gråt, slit, uppesittande, tjat osv som utspelade sig den sommaren gör att man blir ödmjuk gentemot alla föräldrar som utöver heltidsjobb, andra syskon till barnet, middagen, disken osv - också sitter i timmar med läxorna.
Ta kontakt med hennes lärare, och besök gärna klassen en dag om det är ok för dottern