Knäckt av läxor

Jag begär att hon ska lyssna när jag läser upp engelska orden och lära sig känna igen orden så pass att hon kan säga dem på svenska.Det är jättesvårt men vi kämpar på.

På lågstadiet har de inte haft så mycket engelska. Hon kan därför bara säga ett par ord , men de är svåra att uttala.

Under sommaren begärde jag att hon skulle träna engelska en stund några gånger i veckan i en app.

Som jämförelse har mina två barn i alla år klagat på att skolan är skittråkig för att det är för lätt. 

Barn lär sig i väldigt olika takt och på olika sätt. Det är jättesvårt för lärarna att anpassa till alla. I synnerhet om de är för få lärare för att kunna dela upp klasserna i grupper med olika nivå. 

Med utgångspunkt från vad mina barn upplever i skolan vad gäller studiehastighet tror jag inte att er skola går för fort fram. Jag tror att din dotter behöver extra stöd. Det är konstigt att skolan inte märkt det redan under lågstadiet. 

Det låter som att jag klankar ner på din dotter nu, men det är faktiskt skolan som ska skärpa till sig. Du och din dotter kämpar redan på så gott ni kan. Ta kontakt med hennes lärare och kräv större insatser, kanske hjälp av specialpedagogen? 

Det Tea säger här ovan är viktigt. Skolan behöver ta reda på om ditt barn har ovanligt svårt för detta och har hon det behöver hon stöd. Men det jag inte förstår är om det bara är läxorna som är så här svåra för henne eller om skolan generellt är svår. Eller handlar det om att hon är för trött efter dagen och inte orkar plugga? 

Nu är inte jag TS, men i vår skola har barnen haft veckoläxor i svenska, matte och engelska i 4:an. Min yngsta går i 4:an nu och har 17 glosor att träna på just nu.

I trean har de bara haft läsläxa med 5-6 sidor att läsa (med bilder) och läsförståelsefrågor till det som ska besvaras med meningar.

Min inställning till lärande. Jag tyker att lärande är jätteviktigt. Just därför får man inte ha för höga krav utan börja med små mål,  för annars lär man sig inget alls.  

Hur kul är det att kämpa med läxa och sedan ändå inte få ett enda rätt.

Fast små mål är ju det ni haft från F till åk 3. Hon går i 4:an nu, det är mellanstadiet. Bara att inse att de inte är så små längre. 

Om det verkligen är så att hon inte lär sig om det blir för mycket och att hon är genuint ledsen (alltså inte gråter för att hon hellre gör något roligare) så behöver hon hjälp. Du kan inte fortsätta som du gör, din dotter kommer komma efter mer och mer. 

Många knepiga delar här. 

Att hon ska lära sig orden när hon har glosläxa är inte högt ställda mål utan fullt rimliga. Det är ju det glosor går ut på. 

Men din dotter verkar ju (oavsett anledning) behöva lite anpassningar här för tillfället. Har du tagit upp problemen med skolan? Har ni nån gemensam plan? 

Hennes sätt att hantera misslyckanden är nåt ni borde fundera kring på riktigt. Kan hon få hjälp med strategier för det kommer mycket vara vunnet för hennes hälsa i framtiden. 

Är hon arg/ledsen dock för att hon inte kan, för att hon behöver göra läxor eller för att hon upplever att du tjatar? Funkar det bättre om hon tränar själv? 

Att strikt avgränsa tiden funkar säkert jättebra för vissa. För andra kanske bättre att inte ta det som strikt läxläsning utan väva in det när ni tex tar en promenad eller dyl. Men då kanske mer när låsningarna släppt.

Äpplet faller inte långt från trädet: Du hatar läxor och tycker dessa är skitsvåra = dottern hatar läxor och tycker dessa är skitsvåra.

Hade jag varit i din situation skulle jag anställt läxhjälp, någon fin Chalmersstudent eller från någon annat uni. Denne hade kunnat lära ut studieteknik, motivation etc omedvetet genom att bara vara sig själv som intresserad av studier.

Det i sin tur bryter din och din dotters gemensamma destruktiva mönster kring läxorna som bara är en nedåtgående spiral.

Hyr in studiehjälpen en timme varje dag och var inte med själv under den timmen, lämna de ensamma i ett rum i hemmet. Dottern måste då sluta gråta och skrika för det leder ingen vart eftersom det är en ny person nu som ska lära henne läxorna och bestämd tid är avsedd varje dag att göra dem och det är samma tid varje dag.

Du skriver själv att du verkligen hatar läxor....även om du inte visar det för barnet så märks det ju.... undrar varför om det är för att ditt barn börjar gråta om hon inte klarar läxorna.... Hon kanske har dyslexi.... 
Jag tänker att det här med läxor verkar ha blivit en väldig överreaktion om hon inte kan sova, och inte kan äta utan kräks upp maten.... så viktigt kan det väl inte vara att klara läxorna, det verkar inte normalt. När jag var tio fick jag inte så många läxor men jag fick själv ta ansvar för mina läxor...... jag minns att man läste oftast på men inte alltid....men jag hade inget problem bara jag tog mig tiden till det... men ibland kanske det är bättre om en annan vuxen hjälper en och inte föräldern som oxå kanske tar det personligt om det inte går bra....

Hoppas ni kan få hjälp och fråga dottern va hon själv tror kan hjälpa till....