• Sune63

    Hur kan man vara troende - vad har jag missat?

    Jag kan inte förstå hur man kan vara troende, oavsett religion. Jag har jobbat som kyrkomusiker i Svenska kyrkan en större del av mitt yrkesliv men för ett par år sedan bytte jag yrke och lämnade dessutom kyrkan.

    Jag växte upp i en i princip sekulariserad familj. Ingen av mina föräldrar eller nån av deras föräldrar var varken troende eller på nåt sätt intresserade av nåt kyrkosamfund. Men jag började spela och fascinerades av kyrkorgeln som instrument och det ledde till att jag utbildade mig till organist och började jobba i Svenska kyrkan.

    I början försökte jag hitta nåt i läran och försökte verkligen tro, men till slut gav jag upp. Jag har under 40 år i kyrkans värld, och större delen av de åren som yrkesverksam, aldrig sett nåt, läst nåt, hört nåt eller upplevt nånting alls som skulle kunna få mig att bli troende.

    Texterna i bibeln är i många fall motsägelsefulla. Konstigheter som inte går ihop med dagens samhälle får uttolkarna, oftast prästerna, ibland jobba rätt hårt med i sina predikningar för att få att låta något så när vettiga och gå ihop med dagens samhälle och normer. Vissa texter bortser man bara ifrån för att de är för konstiga eller direkt står i strid med dagens värderingar och normer.

    Det finns samfund på olika ställen i världen som är mer bokstavstrogna och vill leva mer strikt efter bibeln men det som de har visat upp är inget som jag skulle vilja vara en del av. De framstår ju som riktigt knäppa.

    Länge räckte det med att jobba med musiken och blunda för alla konstigheter i bibeln. Men med tiden har förutsättningarna för den kyrkomusikaliska verksamheten förändrats ordentligt och jag kunde knappt längre få utöva den musik som jag tycker om. Nu ska det mest vara typ kristen pop eller helt enkelt bara senaste schlagern som ska användas till dop, bröllop och begravningar och då stod jag inte ut längre. Jag såg inte längre nån anledning att fortsätta jobba i kyrkan och det kändes som en lättnad att då också kunna avsluta mitt medlemsskap. Det var bara ett stort hyckleri.

    Jag var aldrig illojal mot min arbetsgivare! Jag gjorde vad som förväntades av mig i min yrkesroll och pratade aldrig med andra än mina allra närmaste om konflikten mellan min livssyn och den som kyrkan står för. Jag har inte heller efteråt gått ut "offentligt" med min syn på kyrkan och tro, för jag anser inte att det är nån vits med det.

    Jag har aldrig någonsin haft något behov av att det ska finnas t.ex. nåt liv efter döden eller att det ska finnas nån högre mening med livet. Meningen med livet är livet självt. Organismer reproducerar sig för att föra sina gener vidare, konstigare än så är det inte. Jag längtar inte efter något annat än det jag redan känner till. Men fördenskull saknar jag inte värderingar och moral. Den tid vi har på jorden tycker jag att vi ska göra något bra av, så bra som det är möjligt och i den mån vi kan påverka det. Men jag förstår inte varför så många har ett behov av att peka på skrifter i gamla böcker och ha det som orsak till att göra gott. Man kan göra gott och verka för ett bättre samhälle även utan att det ska behöva vara något som nån förment gudomlighet har sagt att vi ska göra.

    Bara det faktum att det finns så många olika religioner och att de arkelogiska och övriga vetenskapliga bevisen för att de i så många fall har helt fel i sina skapelseberättelser är i sig ett argument emot relionernas legitimitet. Ju mer specifika skabelseberättelser de presenterar, desto större är felen i dem. Och så mycket grymhet och ondska har sprungit ur religiositet genom åren, parallellt med mycken godhet. Så det är inte heller nåt argument för religioner.

    Jag har som sagt inte sett något alls som skulle peka på att det skulle finnas någon eller några gudar. Men för att jag inte sett nåt är det inte ett bevis på att det inte finns. Men bevisen som talar emot är ändå väldigt starka, och jag tycker att - om det finns nåt gudomligt som vill att vi ska tro på det och leva efter en viss lära - borde det visa sig på nåt sätt. Så just nu väger bevisen på att det inte finns gudar över.

  • Svar på tråden Hur kan man vara troende - vad har jag missat?
  • Anonym (C)

    Herregud... De här kristna efterkonstruktionerna i tråden och annorstädes Oskyldig. Det är som att bevittna psykoser i full blom hos annars normalfungerande vuxna. Eller ja, nästan normalfungerande. Av en händelse slog jag upp senaste lokala "Kyrknytt" hos en släkting i våras. Först ett massivt stycke bibelord som är så naggat av tidens tand trots att den "moderna" prästen förtvivlat försöker beröra nutiden men man blir bara full i skratt. Sedan fastnar det skrattet i halsen, vid bilden av 15 konfirmander i otidsenlig klädsel som mest liknar en plantskola för KKK Rynkar på näsan

  • Anonym (Beast)
    Tow2Mater skrev 2023-07-24 22:11:24 följande:
    Jag gav ju en forklaring  i #77. Sen, jag såg inte det om steningen i den texten Beast citerade från Bibeln. Vet inte vad annat han ville säga med att citera den versen.

    Vet inte om att ha polyester på sig är förenligt med stening. Den som arbetar på en söndag däremot ska dödas enligt bibeln. Ingen kul läsning.

    För att förtydliga mitt budskap. Varför välja att tro på Adam och Eva men välja att inte döda folk som arbetar på en söndag är min frågeställning. 


    Är hela bibeln bara en enda stor tolkning? Ingenting verkar vettigt, varken Adam och Eva eller allt dödande av olika anledningar. Ingen verkar vara intresserad av att varken följa eller lyssna på bibeln längre. Eller ska man plocka ur russinen? Vända andra kinden till är väl ett bra budskap.

    Det är det jag menar. vem tror egentligen på bibeln? Inte ens de kristna gör det, bibelstudier och tolkningar av raka budskap i stället. Folk vill hitta på anledningar till att behålla sina ritualer så att allting känns invant och mysigt. Bra för dom. Finns säkert styrka att hämta från det.


    Kan dock känna viss avsmak när dinosaurierna ska bortförklaras via konspirationsteorier eller att religion används som en anledning till konflikter.

  • Anonym (Beast)
    Tow2Mater skrev 2023-07-24 22:26:53 följande:
    Det handlade om Israeliterna under en specifik tid. For att särskilja prästerna. Läste du inte forklaringen, eller kan du inte engelska.
    Nej inte enligt 3:e mosebok. (Se tidigare inlägg) 
  • Anonym (Beast)
    Tow2Mater skrev 2023-07-24 22:19:24 följande:
    Ha ha, nej. Gud kanske ville ha något bättre, därfor skapade han människan. Allt har sin tid.

    Så dinosaurierna som fanns från början var dåligt för att de inte var skapade av gud? Eller "med bättre" menar du då att det var första försöket? Varför gjorde han inte dinosaurierna till sin avbild då?

    Nu är det naturligtvis frågor du inte heller kan svara på, jag menar inte att sätta dig på pottan, men heller inte att ta det som står skrivet i bibeln för absolut sanning.


    Jag tycker dinosaurier är ett bevis på att bibeln talar osanning. Sen kanske en form av gud existerar i alla fall. Du känner dig uppfylld av den helige anden, vilket kanske innebär en trygghet.


     

  • Tow2Mater
    Anonym (Beast) skrev 2023-07-24 22:29:22 följande:
    Nej inte enligt 3:e mosebok. (Se tidigare inlägg) 
    I 3e Mosebok gav Gud direktiv till Israeliterna. Det handlar ju om samma orsak, dvs Prästerna särskiljdes (vilka var mellan Gud och människorna) och de kunde gå in i det heligaste av Templet och offra brännoffer for människornas räkning.

    Men när Jesus, Guds son kom, fullbordade han gamla testamentet och ett nytt forbund bildades där människorna inte längre behover prästerna som mellanhand. Vi kan gå direkt till Gud for genom Jesu blod har vi blivit renade från synd. Vi behover inte längre brännoffer, Jesus var offret for all synd - en gång for alla.
  • Sune63
    Anonym (Moa) skrev 2023-07-24 20:12:00 följande:
    Jag är troende och försöker komma på ett svar på din fråga. Problemet är att svaren jag kommer på är så abstrakta, och jag tänker att du antagligen vill ha ett konkret svar.
    Jag är inte uppvuxen i en kyrklig eller kristen familj, tvärtom med en mamma som sökte lyckan, eller svar om man så vill, i ständigt festande med nya människor, droger och att spå i kaffekoppar. Sommarloven spenderades på campingplatser runt om i Sverige där jag hittade olika kompisar som jag lekte med, men mest av allt oroade mig för hur full mamma skulle bli och om något skulle hända henne.
    Kanske är det så att jag började söka efter en gud för att jag ofta längtade efter kärlek som barn men inte riktigt lyckades nå den. Jag tänker mig i alla fall att det skulle vara en rimlig förklaring. Min mamma var emotionellt åtkomlig, men hon var alltid snäll, och har aldrig gjort något medvetet för att göra mig illa.
    Något jag märkt sedan jag blev troende, är att det är oftare är människor som inte tror som har svaret på din fråga, en människor som tror på något. Kanske för att alla svar man skulle ge låter just som jag nämnde innan: abstrakta eller flummiga, och kanske blir alla svar på en sån fråga flummiga, eftersom frågan i sig kräver ett enkelt svar.

    För mig började det i ett badrum med ett rakblad mot ena armen. Jag var 13 år och hade bestämt mig för att lämna detta jordeliv. precis innan jag skulle dra bladet blev jag rädd och tänkte att jag skulle göra ont och att det skulle se hemsk ut när mamma skulle hitta mig. Jag tog bort bladet från min hud och sänkte armarna. Sedan kom en lovsång ur min mun som går så här:
    Du omsluter mig på alla sidor och du håller mig i din hand.
    Jag sjöng så stund, och kände mig lugnare. Det var en sång jag mindes eftersom jag hade hört det någonstans och den kom till mig nu, i denna stund.
    jag vet att en del menar att människor kommer till tro för att söka tröst, min sambo brukar säga det och han är inte troende Och så är det kanske.
    Jag började inte tro efter incidenten i badrummet. Vi började inte gå i kyrkan och jag började inte be. Men till saken hör, att jag några veckor tidigare hade gjort just det, bett alltså. Jag hade legat i min säng och gråtit i ångest och sträckt armarna upp i luften och viskat (fast skrikit inombords) att om han finns där så måste han hjälpa mig och att jag behövde hjälp nu eftersom jag inte orkade mer.

    Några dagar efter incidenten i badrummet frågade en tjej som gick i min klass, men som jag inte riktigt kände, Ifall jag ville börja i en ny skola med henne. Vi bodde på samma gård. Lägenheten mittemot. Och jag sa ja eftersom jag inte känner någon i min klass och eftersom jag behövde en förändring. mamma bokade ett besök för mig på skolan och hennes föräldrar bokar ett besök för henne, men morgonen då vi ska åka dit dyker han inte upp. Jag stod och väntade på gården men hon kommer inte. Jag åkte dit ändå. tog bussen med mamma och hälsade på min nya klass. där och då förstod jag inte att mitt liv skulle förändras Väldigt mycket, utan jag var mest glad över att det fanns klasskompisar där som ville veta vad jag hette och vad jag gillade att göra på fritiden och så vidare.
    Side Note: skolan var kristen
    Mina kompisar var uppvuxna i kristna familjer, och tog så klart med mig till en del kyrkor. För mig blev det här första gången jag upplevde trygghet i livet. En mamma och en pappa som gör kvällsmat när man är på besök hos kompisen och frågar om han har med gympakläder, för om man vill sova över måste man komma ihåg att det är idrott i skolan dagen efter.

    Idag är jag inte med i kyrkan utan har lämnat den, eftersom jag upplevde mycket negativt här också tyvärr. Men min tro på Gud har inte försvunnit en enda gång sedan jag var i tonåren. Jag lever ett liv med icke troende runt mig, och har många gånger fått frågor om sekter, Carola, tala i tungor och så vidare. Jag har också fått frågor om hur jag kan tro på Bibeln eftersom den är så motsägelsefull.
    Kanske är jag lat, men jag har inte läst hela Bibeln, och kommer nog aldrig göra det heller. Jag har läst en del men förstår inte allt. Men det är just så, att vi är människor och han är Gud, och det betyder också att vi är ofullständiga och inte kan förstå allt. För mig är det ett lugn; för andra är det irriterande. Jag tror att Gud har skapat hos olika, just för att han vill ha oss så. Det finns kristna forskare som menar att de har svar på vetenskapliga frågor om hur Bibeln egentligen kan hänga samman och om Gud verkligen kan existera. Men jag har inte de svaren. Jag kan bara svara att jag tror eftersom det är omöjligt för mig att inte tro. Jag tror att det finns något ont och något gott. jag kan omöjligt tro att det inte finns något högre än människan. Och jag söker inte mer efter svar, eftersom Jesus ger mig den friden jag behöver, och det räcker för mig.
    Tack för att du delar med dig av din berättelse! Det är fint att du fick tröst i en tro och jag tänker inte döma dig. Jag tror att många kommer till tro just genom en kris. Då är människor av idag i samma situation som människor förr som inte hade tillgång till sjukvård när deras barn blev sjuka och dog i späd ålder eller när det var svält eller krig. Man kunde inte lösa situationen och då fick man hitta nån förklaringsmodell som gjorde att man orkade sig igenom allt elände. Och kyrkan erbjöd en sådan.

    Jag kan tänka mig att vi är olika disponerade för att hantera kriser. Ett sätt är att hoppas på att det finns nån högre makt. Vi som inte tror på det hittar andra sätt att hantera det. Vi fungerar olika.

    Så jag kan förstå dig. Men det är inte nåt som på något sätt får mig att tro på samma sätt som du. För mig är din upplevelse inte ett gudsbevis.

    Genom åren inom kyrkan har jag tagit del av många berättelser som liknar din men det har inte gett mig nån tro.

    Men skönt att det hjälpte dig!
  • Trent
    Tow2Mater skrev 2023-07-24 22:51:25 följande:
    I 3e Mosebok gav Gud direktiv till Israeliterna. Det handlar ju om samma orsak, dvs Prästerna särskiljdes (vilka var mellan Gud och människorna) och de kunde gå in i det heligaste av Templet och offra brännoffer for människornas räkning.

    Men när Jesus, Guds son kom, fullbordade han gamla testamentet och ett nytt forbund bildades där människorna inte längre behover prästerna som mellanhand. Vi kan gå direkt till Gud for genom Jesu blod har vi blivit renade från synd. Vi behover inte längre brännoffer, Jesus var offret for all synd - en gång for alla.
    Men hur var det nu med att äga andra människor som egendom? Påminn mig om när du tycker att det är okej?
  • Tow2Mater
    Trent skrev 2023-07-24 23:46:40 följande:
    Men hur var det nu med att äga andra människor som egendom? Påminn mig om när du tycker att det är okej?
    Vi gick ju igenom slaveriet, om hur det handlade om tid och plats. Har du glomt får du gå tillbaka till den tråden, du behover ju inte forsätta tjata om det ämnet här. Du låter verkligen som en upphakad skiva.
  • Trent
    Tow2Mater skrev 2023-07-24 23:55:24 följande:
    Vi gick ju igenom slaveriet, om hur det handlade om tid och plats. Har du glomt får du gå tillbaka till den tråden, du behover ju inte forsätta tjata om det ämnet här. Du låter verkligen som en upphakad skiva.
    Nej, du far med osanning å det grövsta. Du har ALDRIG svarat på frågan och beskrivit en kontext eller sammanhang där det är okej att äga en annan människa som egendom. Lyckligtvis är jag extremt tålmodig.
  • Tow2Mater
    Trent skrev 2023-07-25 00:03:40 följande:
    Nej, du far med osanning å det grövsta. Du har ALDRIG svarat på frågan och beskrivit en kontext eller sammanhang där det är okej att äga en annan människa som egendom. Lyckligtvis är jag extremt tålmodig.
    Jag gav dig allt du behövde om tid och plats, läs linkarna. Sluta tjata här.
Svar på tråden Hur kan man vara troende - vad har jag missat?