Gravid men han är upptagen

Jag vet, jag menade inte dig. Jag skrev "att skaffa barn MEDVETET" ensam. Jag tänkte främst på de här singelkvinnorna som låter inseminera sig på klinik. DET tycker jag är fel. Men när saker bara händer, får man ju göra det bästa av det. Och det GÅR - finns massor av ensamma mammor som har varit toppenmammor och uppfostrat fina nya människor! :)

Låter lite konstigt att du inte kan göra abort? Det här är ju de absolut sämsta förutsättningar som man kan ha inför att bli förälder, bäddat för skitiga konflikter under lång tid. Det är väl inte det man önskar sitt barn?

Är det konstigt att ja inte vill göra abort ja då är du ju som han. Min kropp mott väl. Kan ju vara så att det är
religiöst, medicinskt att jag inte har fler ägg, att jag har någon gynekologisk sjukdom, önskan att få ett barn, hormoner, abortmotstånd.. 

kanske inte dig att döma och behöver absolut inte bli konflikter för barnet . Vet många ensamstående mammor där det gått kanon de har blivit lite olika vissa har inte brytt sig ( papporna) om barnet och fader okänd men massa andra som älskar barnet, vissa har fadern ändrat sig eftersom tiden gått o velat va en del av barnets liv.

Så klart att det kan gå jättebra att vara ensamstående mamma. Och det är ju förmodligen vad du kommer att bli här, men någon fader okänd är det ju inte tal om, du vet ju vem pappan är och att inte uppge det är ju rent förkastligt.

Jag tyckte det lät skumt att inte kunna göra abort av medicinska skäl, men ja det kan ju säkert finnas något..

Självklart gör du som du vill, vill du sätta dig själv och ditt ofödda barn i skiten så gör för all del det. 

Precis. Klart TS måste uppge vem som är pappa, speciellt för barnets egen skull. Gör man det inte, trots att man vet vem det är har man ju mer eller mindre diskvalificerat sig själv som förälder. 

Barnet förtjänar att inte bara hen, men även staten, vet vem pappan är och att pappan har de juridiska skyldigheter som krävs av en förälder. Har de inte VV längre fram ska han självklart betala underhåll, barnet ska kunna ärva honom etc.

Och klart att om TS behåller måste hon förbereda sig på att det troligtvis kommer bli drama och att det kan bli många jobbiga situationer för barnet. Det blir ju en skillnad just för att barnet föds in i en konflikt. 

Fast en abort är inte en sådan enkel och självklar lösning för alla, som det verkar vara för dig. Och även många som i princip varit för abort innan - upplever det som en skräckupplevelse. Sedan finns det även många som ångrar sig senare i livet. Drömprinsen som de skulle ha sin drömda kärnfamilj med kom aldrig, eller så blev det inga barn inom äktenskapet. Och då får de gräma sig över att de egentligen skulle ha haft en son eller dotter nu, som skulle ha varit 15 år, 20 år, 30 år... och ett stöd på ålderdomen. 

Om man är 45 år och känner att detta är enda chansen att få barn, ja då kanske, men annars så går det ju fler tåg, under mer ordnade former. Inte schysst att skaffa barn om inte båda är överens. 

I inlägg 41 skriver du att ni hade oskyddat sex pga att du inte trodde att du kunde bli gravid?

Att inte genomgå en abort är inte att ?skaffa barn?. 
?Skaffa barn? gjorde de tillsammans.

Jag tänker att det är värre att föda in ett barn i en konflikt, för att pappan var otrogen. Har hört om ett par som kämpade för att få enskild vårdad över barnet mannen i familjen fick med en älskarinna, så det KAN ju hända TS med. Man vet ju inte hur pappan, eller hand sambo reagerar, och hur det kommer påverka barnet.