Alla som genomgår IVF behandling hösten 2023

Mathilda88 skrev 2024-01-25 14:00:36 följande:

Så fint att ha en syster som kan tänkas sig at donera! Önskar också att jag haft en syster i denna situation. Har en svägerska som faktiskt har diskuterat om ev donera om situationen landar där, men vet inte om vi skulle bli påverkade av att alltid ha biologiska mamman i närheten när man är med "sitt" barn. Vi får se, kanske inte känns så längre fram. Hennes barn är helt fantastiska o underbara och har gärna ett barn med hennes gener. 

haha jag är också otålig av mig och hugger alla snabbare tillfällen jag kan få, så kör på!  
Tack! Ja det gick bara bra! Är igång med Fostimonet och Menopuren! 

Ja det är väldigt tacksamt! Vi har olika pappor men e är ju ändå mina gener med samma mamma såklart. 

har tänkt lite som du dock att det kanske skulle kännas som det var hennes och sånt men samtidigt henne älskar jag ju mer än ngt och jag skulle kunna se mig sjölv och mamma och resten av min familj i barnet då också. Jag tror ändå det skulle vara bättre för min del men alla är ju såklart olika och ska göra det som känns bäst för dom.
fint att du har en svägerska som kan tänka sig, det är nog inte alla som gjort det. 

jag har nog landat i att jag kör igång med sprayen  imorgon en vecka efter äggplock 😂 man är ju galen var ju nära på att hoppa från balkongen för tre veckor sedan innan jag började med sprutorna haha ? tur att man glömmer snabbt! 

Så spännande att Vara igång och på nytt ställe också!lycka till hoppas allt går bra! ❤️

tack 🙏
ja väldigt tufft och har såkalrt påverkat både kost och sömn och stress och allt så efentligenu har Ju alla ivfer gjorts under tiden han varit sjuk. man börjar ju fundera och speciellt nu sista när läget verkligen är så försämrat och äggen inte ens blev befruktade hehe.

Samtisigt har jag ju inte tid att vänta på att sorgen ska gå över för det lär den ju inte göra på år.

pratade med en sköterska på cvl idag och s hon sa att stress och sorg kan påverka men bara på det sättet att man inte har ägglossning (skjuts uppkr eller får många ägg? Men de blir inte av sämre kvalitet o så.
dessutom kan vi avbryta behandlingen om de ser att de bildas mkt färre blåsor utan att det räknas som ett försök

så bara  att köra antar jag  så nu börjar spraya imorgon igen .. sa det tur att man glömmer hur jobjigt det var snabbt 😂

slltså jag vet att de inte alltid visar på testerna jag har varit med om det men tempen har visat. men har du tagit graviditetstest då? Eller är det kanske för tidigt då?
om ni hade samlag kring då han kollade med uj så kanske det är det? För 8-6 dagar sedan han såg Att ägget skulle lossna är ju lite tidigt för mens? Iof så kan allt bli lite upp och ner när man håller på emd de här hormonerna. först var min ägglossning väldigt sen sen nästa tidigare än vanligt 

Tack 🙏❤️

ja både tufft och skönt men det är såkalrt han som är viktigast nu! 

ja jag tänkte så när jag körde gång med spray i december när han hamnar på hospice att då tar jag i alla fall den sorgen samtidigr som annnan sorg som ändå inte kan bli värre hehe. Nu är jag dock bara nojjig att stressen ska försämra men efter samtal med cvl idag så kör jag på med spray from imorgon och hoppas på det bästa 👍

@LMSM 

Låter rimligt som de sa att kvaliteten inte kan förändras men däremot sätta hormonerna ur spel så att man inte ägglossar. 

Förstår hur du menar ang hur du kände i december!!
Minns några gånger när det hänt något så att jag mådde riktigt dåligt, ja som när jag började med ivf i december och fick reda på att jag bara fått en äggblåsa med stimulering och ibland princip trodde att det betydde att mina chanser att få barn inte fanns, då passade jag på att ta tag i några saker som jag skjutit på pga ångest! Tänkte just så att det ändå inte kan bli jobbigare nu!

Jag känner mig lite mer positiv nu efter inseminationen igår, än jag gjort tidigare. 

Jag kände så starkt hormonpåslag vid denna ägglossning (för att uttrycka mig rumsrent;), och känslan är att det betyder att kroppen på något sätt verkligen ansträngde sig för att skicka signaler att det är läge att bli gravid. 
Och peaken av dom känslorna matchade väldigt bra med inseminationen. 
Idag tex känns det helt som vanligt, men igår kände kroppen verkligen att det var läge att bli gravid.

Allt såg ju också bra med den ena bra äggblåsan som finns.  Hon som gjorde inseminationen sa att det ju bara är en äggblåsa som vinner varje månad när man kör naturligt, så jag har ju samma chanser som någon som har sex och matchar exakt med ägglossningen. (Ja med det i åtanke att det är svårare när man är 40 år förstås...).

Det såg lite grått ut inuti äggblåsan också vilket det skulle; det betydde att ägget inte släppt. Man ville göra inseminationen innan det släppt om jag förstod rätt. 

Väldigt konstig känsla att få en annan människa DNA infört... fick verkligen en bra känsla av donatorn och det vore så fantastiskt att få du ett barn med hans DNA. 

Kom att tänka på att en psykolog jag går till ibland, som jag pratade med ang valet av donator, erbjöd att vara barnvakt om det här skulle lyckas. Så gulligt av henne. 

Svårt att förstå att det bara är ca 12% chans att bli gravid när man får sperma som är testad och är av utmärkt kvalitet osv och man timar exakt med ägglossningen. Det är nog därför jag är lite positiv nu- jag kan nog inte riktigt fatta att chansen är så liten när jag själv har blivit visad på en skärm att allting ser bra ut. 

Jag har berättat för en kompis om detta men hon är fullt upptagen med sina småbarn om detta så jag har inte direkt någon att prata av mig om ang alla känslor. Blir lite babbligt här pga det. 

Jag berättade först för en annan vän om ivf I december.. Den enda jag eg kände för att dela med mig med från början.
Bad om hennes hjälp att titta på donatorprofilen, bara ifall att det var något uppenbar röd flagga som jag missat.  Hon svarade aldrig, och frågade sen inte hur det gick med ivfen eller någonting. 
Tillslut nyligen så frågade jag hur det kom sig att hon inte hade hört av sig ang det... om hon hade glömt eller bara inte haft tid eller vad det var...

Hon skrev typ att hon kände att hon inte visste om jag ville att hon skulle lägga sig i.
Jättekonstigt- för varför skulle jag berättat för henne då?
Nu har jag inte känt att jag vill berätta mer flytt henne, för jag blev så ledsen i december när jag genomgick en sån skrev och hon inte ens frågade hur jag mådde eller nåt..  speciellt eftersom jag sagt till henne att hon var den enda jag berättat för. 

Hade helt klart varit fint med mer stöd irl ang detta. 

Jag har ju knappt haft kontakt med mina föräldrar på ca 8 år, men lite lite senare 1.5 åren typ..
Jag frågade om lån hos dom nyligen och fick låna 150 000 för att ha råd med detta.  Jag berättade vad det skulle gå till.   Pappa verkade iaf glad över tanken på att ev kunna få ett till barnbarn. 

Jag hoppas fortf att när det blir dags att betala tillbaka, att de ska säga att jag inte behöver betala tillbaka summan av behandlingarna...

Men annars får det förstås vara värt det. 

Det måste vara väldigt tungt att inte ha ngn att prata med detta om, jag lider med dig! Försök kanske praya med din vän igen och säg att du skulle behöva stöd och gärna pratar om det om hon är rädd att fråga?
ibland är saker så tydliga för en person men en helt annan för ngn annan. Även om det låter lite känslokallt att säga aldrig till ngn som frågat om hjälp!
babbla av dig så mycket du vill i den här gruppen!
❤️