• Anonym (Mimmi)

    När bör man få träffa pojkvännens barn?

    Vi har varit  ett par i 8 månader. Han prioriterar alltid att träffa mig de barnfria veckornamen de veckorna (varannan) som han har sitt barn börjar kännas rätt ensamma, även om han är bra på att höra av sig varje dag.

    Han har ett barn som är 4.5 år men ännu inte tagit intiativ till att ses med hen. Han säger att han förbereder sig "mentalt" för det då det är ett stort steg. 

    Bara dejtat en man med barn en gång innan och träffade hans barnefter ca 6 månader. Den relationen höll inte pga att jag flyttade utomlands pga kom in på en utbildning jag inte trodde jag skulle komma in på, drtta var för många år sedan dock.

    Hur gör folk oftast? Vad menar han med att han förbereder sig mentalt, är det ett dåligt tecken för vår relation? Betyder det nödvändigtvis att han är osäker på en framtid ihop, trots att han säger att han älskar mig ich vill ha rn frantid?

  • Svar på tråden När bör man få träffa pojkvännens barn?
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Emma) skrev 2024-10-08 16:24:20 följande:

    Med tanke på ert förflutna och hur det gick då skulle jag vänta minst 1,5 år med att involvera barnet. Klarar du av det? Att lugna ner dig och bara njuta av att umgås med killen i 8-10 månader till utan att ens tänka tanken på att blanda in barnet? 


    Min rädsla är "tänk om det aldrig händer?" Snarare än att jag vill att det händer  ASAP.
  • Anonym (Malus)
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-10-08 15:47:34 följande:
    Jag är 32 :) Vi har ju gjort slut en gång och jag har varit en del av hans barns liv förut. Så nu säger han att han liksom känner  att det måstemåste gå rätt nu oh att det därmed är ett större steg än förra gången. Första gången tog det honom ca 10 månader att introducera mig.

    Så jag har träffat hela hans familj en gång i tiden. Hans föräldrar och vänner känner ju mig redan men att inte träffa sonen gör liksom att vi står stilla då vi bara kan ses barnfria dagar än så länge.

    Du och din kille verkar ha gått fortfare fram än folk brukar men vad kul att det gått så bra :)
    Jaha, är det du... njut av honom utan hans unge.
    Det är mitt absoluta råd.
  • En glad tjej
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-10-08 15:47:34 följande:
    Jag är 32 :) Vi har ju gjort slut en gång och jag har varit en del av hans barns liv förut. Så nu säger han att han liksom känner  att det måstemåste gå rätt nu oh att det därmed är ett större steg än förra gången. Första gången tog det honom ca 10 månader att introducera mig.

    Så jag har träffat hela hans familj en gång i tiden. Hans föräldrar och vänner känner ju mig redan men att inte träffa sonen gör liksom att vi står stilla då vi bara kan ses barnfria dagar än så länge.

    Du och din kille verkar ha gått fortfare fram än folk brukar men vad kul att det gått så bra :)
    Ja, visst var det tidigt, tror det berodde på att han vid tillfället hade barnen i stort sett på heltid. Hade jag inte fått träffa dem så tidigt hade vi aldrig kunnat träffas. Mina barn var stora så de fick också träffa honom tidigt. 

    Jaha, okej, du har varit en del av barnets liv tidigare? Då förstår jag bättre att han vill vänta.
  • Anonym (Mimmi)
    En glad tjej skrev 2024-10-08 17:15:04 följande:
    Ja, visst var det tidigt, tror det berodde på att han vid tillfället hade barnen i stort sett på heltid. Hade jag inte fått träffa dem så tidigt hade vi aldrig kunnat träffas. Mina barn var stora så de fick också träffa honom tidigt. 

    Jaha, okej, du har varit en del av barnets liv tidigare? Då förstår jag bättre att han vill vänta.
    Ok! Precis, jag var involverad i barnets liv i ca 6 månader. Tror egentligen det hela gick fort. Han gick från att inte involvera mig alls till att involvera mig jättemycket. Hoppas han bara behöver landa i vår relation lite mer
  • Anonym (Hmmm ...., ,)
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-10-08 16:34:36 följande:
    Min rädsla är "tänk om det aldrig händer?" Snarare än att jag vill att det händer  ASAP.
    Tycker du ska förbereda dig på att det aldrig kommer hända. Du är alldeles för osäker, desperat (jobbig, sorry ;-(  ) och jag tror inte att han ser en seriös framtid med dig. 

    Skulle faktiskt inte förvåna mig om han t.o.m "råkar" träffa någon annan en dag, blir kär och gör slut med dig "på riktigt".
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-10-08 18:37:04 följande:
    Tycker du ska förbereda dig på att det aldrig kommer hända. Du är alldeles för osäker, desperat (jobbig, sorry ;-(  ) och jag tror inte att han ser en seriös framtid med dig. 

    Skulle faktiskt inte förvåna mig om han t.o.m "råkar" träffa någon annan en dag, blir kär och gör slut med dig "på riktigt".
    Jag förstår faktiskt inte riktigt på vilka grunder du tror det? Du gör en del antaganden om hur jag beter mig med honom och jag kan säga att jag grubblar endast när vi är ifrån varandra oftast när jag har PMS. Du kan inte utläsa hur jobbig eller inte jobbig jag är IRL.
    Känns som att du även gör antaganden om att han skulle vara en oärlig person som ljuger och/eller dejtar bakom min rygg vilket jag heller förstår på vilka grunder du gör.

    När jag är med honom är jag närvarande och vi har kul ihop. Han säger ofta hur fantastisk han tycker att jag är när han bad mig bli hans flickvän var han tydlig med att han är kär och att det är sällsynt för honom att känna som han gör för mig. 

    Du verkar tro att jag jagar en passiv man som håller mig hemlig eller något, så är det ju inte om du läst allt jag skrivit.
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-10-08 18:37:04 följande:
    Tycker du ska förbereda dig på att det aldrig kommer hända. Du är alldeles för osäker, desperat (jobbig, sorry ;-(  ) och jag tror inte att han ser en seriös framtid med dig. 

    Skulle faktiskt inte förvåna mig om han t.o.m "råkar" träffa någon annan en dag, blir kär och gör slut med dig "på riktigt".
    Kan  tillägga att jag hade rädslan "tänk om det aldrig händer" även omgång 1 i vår relation och där kunde jag inte ha mer fel, bevisligen. Problemet var ju att jag då inte lärt mig att inte agera på min ångest samt att han nog involverade mig alldeles för mycket med sitt barn för fort.

    Kanske är han rädd att begå samma misstag. Tror han har rädslor att satsa när det en gång gått snett men han är en seriös person som inte skulle slösa sin tid på ett "tidsfördriv".
  • Anonym (Mimmi)
    Tukt skrev 2024-10-08 15:53:01 följande:

    Vad är det som säger att man ska träffa barnen alls? För vem är det viktigt? Förmodligen inte för barnen.


    Det beror väl på vad man kommit överens om? Jag och min partner har haft snacket om vad det är för typ av relation vi vill ha och våra mål och där ingår det att vi involverar varandra i vardagen vilket inkluderar en eventuell inteoduktion.

    Med hans barn fungerade jag väldigt bra. Jag vet att hen blev väldigt ledsen när jag försvann ur hens liv så det är också en anledning till min partners försiktighet.
  • Tukt
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-10-08 20:28:30 följande:
    Det beror väl på vad man kommit överens om? Jag och min partner har haft snacket om vad det är för typ av relation vi vill ha och våra mål och där ingår det att vi involverar varandra i vardagen vilket inkluderar en eventuell inteoduktion.

    Med hans barn fungerade jag väldigt bra. Jag vet att hen blev väldigt ledsen när jag försvann ur hens liv så det är också en anledning till min partners försiktighet.
    Ja, vad för relation ni vill ha. Men vad är bäst för barnen?
  • Anonym (Mimmi)
    Tukt skrev 2024-10-08 20:45:50 följande:
    Ja, vad för relation ni vill ha. Men vad är bäst för barnen?
    Deg är väl individuellt från fall till fall?  Det universella skulle isf vara att de vuxna har en stabil relation i grunden först
Svar på tråden När bör man få träffa pojkvännens barn?