När bör man få träffa pojkvännens barn?

Ja, men hela ditt resonemang handlar om dig och din partner. Era behov, hur ni vill. Vad som är bäst för er.

Jag kan ju inte veta vad som är bäst för barnet men ser så här spontant inte varför vår relation skulle behöva vara ett hinder för barnets bästa. Min partner verkar vilja att vi ska funka och då förutsätter jag att han vet att han kan både prioritera sitt barns bästa och oss. Ser ingnäen motsägelse där

Av vilken anledning tog det slut förra gången? Hade det något med barnet att göra så är det väl anledning till att han gärna träffar dig ibland men håller barnet utanför?

Ni kan ju fortsätta att ses ett par år 1-2 dagar varannan vecka om även du är nöjd med det?

Funderar ni på gemensamma barn?

Ser du på allvar inte hur du i inlägg efter inlägg fokuserar på dina och din partners behov? 

Tycker det där är ganska knepigt egentligen. Varför skulle man inte kunna träffa barnen även om man kanske slutar ses. Tänker på när jag själv var barn folk kom och gick liksom föräldrars kompisar och ytliga bekanta. Var väl ingen big deal

Som personen utan barn är det inte konstigt att se till kärleken först. Det är föräldern som får styra upp det som kommer till ungen.
Sedan måste man som partner inte finna sig i att ständigt vara ett andrahandsval. Då kan personen i fråga hellre sitta där och leka tills ungen flyttar hemifrån.

Vi ses inte 1-2 dagar varannan vecka. Han har sitt barn varannan helg och hälften av veckodagarna. Upplägget är för att det ska funka med hans jobb som är ganska ovanligt som innebär både pendling samt ofta kvällar.

Veckorna han har sitt barn ses vi oftast 2 ggr/v  vardagar och veckorna där han inte har barnet på helgen ses vi ibland uppemot 5 ggr, så han prioriterar verkligen att träffa mig i stort sett all sin fritid. 
 
Varför vi gjorde slut? Vi har pratat om gemensamma barn och var överens i frågan. Men jag ville pusha det alldeles för snabbt pga att det kändes jobbigt att han redan hade barn med någon annan. Blev jättedålig stämning mellan oss som var jobbig för båda. Förstår i efterhand att det var på tok för tidigt att pusha frågan när jag varit en del av hans barns liv i mindre än ett halvår. Skulle ALDRIG agera så här igen. Med själva barnet fungerade det dock utmärkt. Dessa saker pratade vi igenom när vi blev ihop en andra gång.

Eller hur? Väldigt märkligt resonemang från Tukt.

När jag var en del av hans barns liv kände jag mig aldrig som ett andrahabdsval, det är olika typer av relationer och absurt att jämföra dem i mitt tycke.

Självklart, men om hon undrar varför han inte vill att hon ska träffa barnet så får man nog tänka ur en förälders perspektiv. Han ser till barnets bästa först och främst. Precis som de flesta andra föräldrar. 

 

Enligt honom finns inte på kartan att hålla mig utanför i längden men innan detta "bevis" på commitment hänt är jag orolig ibland. Så var det även omgång 1 när vi var ihop. Allt kändes så ovisst. När hag väl blev introducerad blev mkt enklare.