• Anonym (Mimmi)

    När bör man få träffa pojkvännens barn?

    Vi har varit  ett par i 8 månader. Han prioriterar alltid att träffa mig de barnfria veckornamen de veckorna (varannan) som han har sitt barn börjar kännas rätt ensamma, även om han är bra på att höra av sig varje dag.

    Han har ett barn som är 4.5 år men ännu inte tagit intiativ till att ses med hen. Han säger att han förbereder sig "mentalt" för det då det är ett stort steg. 

    Bara dejtat en man med barn en gång innan och träffade hans barnefter ca 6 månader. Den relationen höll inte pga att jag flyttade utomlands pga kom in på en utbildning jag inte trodde jag skulle komma in på, drtta var för många år sedan dock.

    Hur gör folk oftast? Vad menar han med att han förbereder sig mentalt, är det ett dåligt tecken för vår relation? Betyder det nödvändigtvis att han är osäker på en framtid ihop, trots att han säger att han älskar mig ich vill ha rn frantid?

  • Svar på tråden När bör man få träffa pojkvännens barn?
  • Anonym (Madre)
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-10-09 07:53:11 följande:

    Enligt honom finns inte på kartan att hålla mig utanför i längden men innan detta "bevis" på commitment hänt är jag orolig ibland. Så var det även omgång 1 när vi var ihop. Allt kändes så ovisst. När hag väl blev introducerad blev mkt enklare.


    Får nog hålla med Tukt här, du är extremt jagfixerad. 

    Det kan nog hjälp att försöka tänka ur din killes perspektiv och även hans barns perspektiv. Rent praktiskt finns ingen anledning för dig att träffa barnet. Barnet har det ju bra ändå. 

    Det är väl om man ska bo ihop någon gång i framtiden då. 

    Jag ska inte ljuga, jag är nybliven singel och har inga som helst intentioner att introducera mina barn till en ny man. Någonsin. 
  • Anonym (Edit)

    Så små barn är grymt jobbiga. Skulle aldrig dejta någon med ett så pass litet barn. Nä, barn i äldre tonåren eller utflugna är det bästa.

    Du får ställa in dig på ett varannan veckas liv ett tag till, sisådär 11-12 år till då barnet kan vara ensam självt ibland. 

    Träffas ni med barnet så får du också räkna med att ni alltid blir störda och att barnen kommer först, de kräver sin uppmärksamhet. 

  • Anonym (Tolkar)
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-10-09 07:14:30 följande:
    Vi ses inte 1-2 dagar varannan vecka. Han har sitt barn varannan helg och hälften av veckodagarna. Upplägget är för att det ska funka med hans jobb som är ganska ovanligt som innebär både pendling samt ofta kvällar.

    Veckorna han har sitt barn ses vi oftast 2 ggr/v  vardagar och veckorna där han inte har barnet på helgen ses vi ibland uppemot 5 ggr, så han prioriterar verkligen att träffa mig i stort sett all sin fritid. 
     
    Varför vi gjorde slut? Vi har pratat om gemensamma barn och var överens i frågan. Men jag ville pusha det alldeles för snabbt pga att det kändes jobbigt att han redan hade barn med någon annan. Blev jättedålig stämning mellan oss som var jobbig för båda. Förstår i efterhand att det var på tok för tidigt att pusha frågan när jag varit en del av hans barns liv i mindre än ett halvår. Skulle ALDRIG agera så här igen. Med själva barnet fungerade det dock utmärkt. Dessa saker pratade vi igenom när vi blev ihop en andra gång.
    Och nu pushar du igen på att du ska träffa barnet. Och innan du säger att du inte gör det, så kom ihåg att du skrivit i dina tidigare trådar hur du försöker vänta mellan gångarna. Självklart känner han sig pressad av detta.
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Tolkar) skrev 2024-10-09 11:06:24 följande:
    Och nu pushar du igen på att du ska träffa barnet. Och innan du säger att du inte gör det, så kom ihåg att du skrivit i dina tidigare trådar hur du försöker vänta mellan gångarna. Självklart känner han sig pressad av detta.
    Jag har tagit upp det två gånger (en gågn i juni då vi blev officiella och för ett par veckor sedan)med honom för att få veta var han står. Är det inte ok att ha en check-in för att se att man har gemensamma mål på sikt? 
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Edit) skrev 2024-10-09 09:44:29 följande:

    Så små barn är grymt jobbiga. Skulle aldrig dejta någon med ett så pass litet barn. Nä, barn i äldre tonåren eller utflugna är det bästa.

    Du får ställa in dig på ett varannan veckas liv ett tag till, sisådär 11-12 år till då barnet kan vara ensam självt ibland. 

    Träffas ni med barnet så får du också räkna med att ni alltid blir störda och att barnen kommer först, de kräver sin uppmärksamhet. 


    Ja man tycket väl olika där. När vi umgicks alla tre var det väldigt trevligt. Jag tyckte om sonen och när han lade sig fick vi ensamtid med varandra
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Madre) skrev 2024-10-09 09:42:33 följande:
    Får nog hålla med Tukt här, du är extremt jagfixerad. 

    Det kan nog hjälp att försöka tänka ur din killes perspektiv och även hans barns perspektiv. Rent praktiskt finns ingen anledning för dig att träffa barnet. Barnet har det ju bra ändå. 

    Det är väl om man ska bo ihop någon gång i framtiden då. 

    Jag ska inte ljuga, jag är nybliven singel och har inga som helst intentioner att introducera mina barn till en ny man. Någonsin. 
    Det praktiska skulle ju i sådana fall vara att vi får träffas oftare, det är ju på ett sätt ett steg framåt i relationen. Är väl reimligt att ha en relation med barnet innan en ihopflytt? Att bo med ett barn och umgås är väl olika saker? Att flytta ihop innan barnet är van vid en, det om något kan väl knappast vara bra för barnet?
  • Anonym (Hmmm ...., ,)
    Anonym (Mimmi) skrev 2024-10-09 11:38:04 följande:
    Det praktiska skulle ju i sådana fall vara att vi får träffas oftare, det är ju på ett sätt ett steg framåt i relationen. Är väl reimligt att ha en relation med barnet innan en ihopflytt? Att bo med ett barn och umgås är väl olika saker? Att flytta ihop innan barnet är van vid en, det om något kan väl knappast vara bra för barnet?
    Säg att du får träffa barnet om nåt år. Då ska du lära känna barnet och ni ska ha en trygg relation minst 1-2 år. Så eventuell ihopflytt kan du börja fundera på om sisådär 3 år. Klarar Du det? 

    Du verkar inte ha förändrats ett dugg sedan förra försöket mellan er. Enda skillnaden är att du försöker dölja det mer denna gång. Lyckas nog inte så bra som du tror tyvärr.
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-10-09 11:50:49 följande:
    Säg att du får träffa barnet om nåt år. Då ska du lära känna barnet och ni ska ha en trygg relation minst 1-2 år. Så eventuell ihopflytt kan du börja fundera på om sisådär 3 år. Klarar Du det? 

    Du verkar inte ha förändrats ett dugg sedan förra försöket mellan er. Enda skillnaden är att du försöker dölja det mer denna gång. Lyckas nog inte så bra som du tror tyvärr.
    Sådana tidslinjer är nog svåra att sia om men tidsplanen i ditt exempel låter väl normal.  Hur lång tid det tar för barnet att känna sig trygg med mig beror nog även på barnet. 

    Jag är absolut inte perfekt men det är en process. Jag känner absolut inte ångest på samma nivå som när vi var ihop omgång 1 och det känner han säkert också av. Annars hade han nog knappast velat försöka igen. Jag har fått tid att landa i vad det innebär att vara ihop med en förälder medan första omgången kastafes jag in relativt snabbt. Det blev fel. Erfarenheten från förra gången har lärt mig att ta saker mindre personligt osv. Sedan att man lyckas dölja vissa negativa känslor och hantera dem på egen hand handlar ju om bättre emotionell självkontroll så det är väl knappast något dåligt? 
  • Tukt
    Anonym (Malus) skrev 2024-10-09 05:44:45 följande:
    Som personen utan barn är det inte konstigt att se till kärleken först. Det är föräldern som får styra upp det som kommer till ungen.
    Sedan måste man som partner inte finna sig i att ständigt vara ett andrahandsval. Då kan personen i fråga hellre sitta där och leka tills ungen flyttar hemifrån.
    Nej, men man kan heller inte räkna med att prioritera bort barnen innan man är på banan med det som krävs för det ska fungera..
  • Anonym (Mimmi)
    Tukt skrev 2024-10-09 13:24:41 följande:
    Nej, men man kan heller inte räkna med att prioritera bort barnen innan man är på banan med det som krävs för det ska fungera..
    Vilken tur att det inte är tal om det då.
Svar på tråden När bör man få träffa pojkvännens barn?