Hur hade ni reagerat?

Jag tycker att det skulle räcka. För mig finns två skilda sorters otrohet, antingen fysisk otrohet - man träffar någon helt apropå, och av olika omständigheter går inte den andra motstå, de hamnar i säng. För mig är det fysisk otrohet, den kan i min värld förstås och förlåtas under vissa omständigheter FÖRUTSATT att det inte återkommer.

Den andra, värre, är den emotionella otroheten, där någon bakom ryggen på en bygger upp något också huxflux framkommer det att de har haft ett hemligt förhållande i x-antal månader, och man gått där som ett fån och inte vetat någonting. Den går absolut INTE att förlåta eller förstås, den är rent av avsiktligt elak.

Nej, det är inte kul att sätta gränser, håller med dig, men ibland MÅSTE man det för att kunna bli respekterad. Vissa verkar förbyta en vänlig personlighet med att man går att rulla över hur som helst, och med den vetskap du redan har nu, tycker jag inte alls du behöver bjuda på det. Och sätta igång såhär redan så nära inpå er relation startats?

Ok, det kanske inte är något nu, du har ännu inte bevis på något, men om hon tycker att den här nivån på relation till den här pappan är OK, vart tycker hon då gränsen går?

Egentligen tycker jag inte du behöver säga så mycket mer än, du jag såg ditt sms till Xxxxx, och det kändes inte alls bra. Vad har ni för relation egentligen? Också får hon tala helt enkelt. Och vill hon inte prata, då är det verkligen något skumt i görningen och defenitivt dags att gå vidare. Då är hon inte ärlig med dig.

Känns lite som hon använder dig som "ankare" hemma, men tycker uppmärksamhet på annat håll är "kul", och det är inte OK om man är i relation. Antingen får hon satsa på er relation och avsluta sina middagsdejter nu, eller så får hon bestämma sig för om hon vill leva singel och fortsätta. Jag ser inte att du har något annat alternativ än att ta det samtalet, för DIN skull. 

Tänk att vakna upp en morgon och snabeln är stor å röd - gå till doktorn och helt plötsligt har du fått oanade flugor i trumpeten som är både pinsamt, plågsamt och dyrt att behandla - förutom lidandet tack vare "playdates" eller ännu värre som jag sa, att du en dag ställs inför faktumet att du kommer på att de har startat en relation, planerar åka på kärlekssemester till Mallis, och nya "farmor och farfar" hälsar att det var så trevligt sist och ska ta hand om barnen?

Kanske vänligt kan säga att det inte känns bra att dom har playdates middagar på egen hand och att det skulle kännas bättre om jag var med. 

Ja, självklart kan du det. Kan absolut vara en bra konversationsstartare ELLER att du bara ser reaktionen.

Hade varit väldigt obekväm i din situation. Säg bara som det är, behöver ju inte bli en stor grej. "Du älskling, jag känner mig inte helt bekväm med er relation." Förhoppningsvis kommer ni fram till konkreta åtgärder för att du ska känna dig tryggare. Till exempel att du blir medbjuden eller att de skippar middag och alkohol nästa gång de ses. 

Hade varit väldigt obekväm i din situation. Säg bara som det är, behöver ju inte bli en stor grej. "Du älskling, jag känner mig inte helt bekväm med er relation." Förhoppningsvis kommer ni fram till konkreta åtgärder för att du ska känna dig tryggare. Till exempel att du blir medbjuden eller att de skippar middag och alkohol nästa gång de ses. 

Vilka reaktioner ska man titta efter. 

jag har en föraning om att hon kommer använda sig av det att dom måste få leka etc. 

fast det intressanta är ju ändå att dom aldrig leker när barnet är hos sin mamma utan bara hos honom. 

Vilka reaktioner ska man titta efter. 

jag har en föraning om att hon kommer använda sig av det att dom måste få leka etc. 

fast det intressanta är ju ändå att dom aldrig leker när barnet är hos sin mamma utan bara hos honom. 

Men vad är det för ålder på barnen? Måste båda föräldrarna vara med för att de ska leka ens? På förskola är man typ vad, 1 fröken per 8 barn? Eller vad kan det va? 

Men nör det gäller deras ungar måste man vara 1 vuxen per barn?

Första gången de leker hemma hos någon kanske man vill följa med och kolla läget. Men sen hedan efter lämnar man väl barnet och går om det ska leka hemma hos nån?  Kan inte han se efter två barn när de leker hemma hos honom och tvärtom? 

Själv har jag "stannat" av två anledningar. Det ena är om man leker på mer offentlig plats typ parklek eller Leos lekande. Då vill kanske inte en förälder ha ensamt ansvar.

Den andra anledningen till att jag skulle stanna är att jag själv vill passa på att hänga med den andra föräldern. Vilket inte känns ok med middag, alkohol och motsatt kön. 

Men vad är det för ålder på barnen? Måste båda föräldrarna vara med för att de ska leka ens? På förskola är man typ vad, 1 fröken per 8 barn? Eller vad kan det va? 

Men nör det gäller deras ungar måste man vara 1 vuxen per barn?

Första gången de leker hemma hos någon kanske man vill följa med och kolla läget. Men sen hedan efter lämnar man väl barnet och går om det ska leka hemma hos nån?  Kan inte han se efter två barn när de leker hemma hos honom och tvärtom? 

Själv har jag "stannat" av två anledningar. Det ena är om man leker på mer offentlig plats typ parklek eller Leos lekande. Då vill kanske inte en förälder ha ensamt ansvar.

Den andra anledningen till att jag skulle stanna är att jag själv vill passa på att hänga med den andra föräldern. Vilket inte känns ok med middag, alkohol och motsatt kön.