Anonym (123) skrev 2025-05-10 08:10:41 följande:
Som sagt. Jag verkar vara typ den enda i den här tråden som faktiskt varit med om samma sak. Tråkigt att du väljer att helt ignorera mina inlägg så detta blir mitt sista.
Skilj äpplen från päron och försök att de utanför dig själv. Att efterfråga faderskapstest är inte samma sak som att beskylla för otrohet.
Jag har varit tillsammans med min partner i 15 år sedan han bad mig om test. Jag reagerade först som du men när jag lugnat ned mig efter någon timme så insåg jag det rationella i hans fråga och att den hade absolut noll koppling till att han faktiskt trodde att jag varit otrogen.
Om förhållandet spricker på grund av det här så skulle jag mer säga att det beror på att du är överdrivet känslostyrd än att han kommer med orinlig fråga och anklagelser.
Fast nu gör du ju en värdering utifrån ditt sätt att se det. Menar du att det bara finns ett sätt (dvs DITT sätt) som kan vara rätt?
Bara för att du varit med om det, betyder ju inte att du sitter inne med något facit hur andra borde känna.
Och vadå känslostyrt?
Relationer är väl ändå baserade till stort sett på känslor?
Att vara känslostyrd är ju inte detsamma som att vara impulsiv eller irrationell.
Det kan ju lika väl handla om att ta ansvar för sina känslor och känna sig själv och sina gränser.
Vissa (som du) kan känna att mannens behov att veta 100% säkert är rimligt och något som du kan leva med (även om det till viss del innebär att han med någon procent tänker att du varit med någon annan) medan andra inte känner så.
Precis som att det finns de som känner att de kan stanna i en relation där partnern varit otrogen medan för andra är det helt orimligt.
Man är olika
Man skulle ju lika väl kunna hävda att mannens behov att veta till 100% är känslostyrt eftersom det inte är en så särskilt stor andel barn som faktiskt blir registrerade med fel pappa. Forskning har visat att det är betydligt lägre antal än vad man trott.
Jag har inga problem att se att människor kan fungera olika och att det faktiskt inte finns ett rätt eller fel sätt att känna eller reagera.
Men man måste förstå att i en relation är man två och att den andre har rätt till sina tankar och känslor.
Det är jättefint att ni kunde hitta ett samförstånd i denna fråga men jag kan samtidigt förstå att TS har svårt att förstå sin partner i detta. Det gör henne inte irrationell utan bara att hon känner annorlunda.