Han kräver faderskapstest

*till att inte lita på mig

Hoppas era barn kommer njuta av att slussas mellan två olika hem i åratal, mamma kan ju ha rent samvete och bara säga 'det är pappas fel, ni kan nu hata honom'.

Ja mitt samvete är det inga fel på. Det är han som förstör familjen och påstår att jag kan ha varit otrogen.

Det vanligaste är ju dock inte att göra ett faderskapstest utan de flesta litar på sin partner och det är som någon fler tagit upp en liten andel som blir felregistrerade...

När ens partner uppenbart inte har tillit utan behöver bevis så är det väl inte konstigt om man känner sig ifrågasatt...
Sen är det olika hur man känner eller tänker kring att bli "anklagad" för att ha varit otrogen.
För hur man än vrider på det så är det ju som ett krav på faderskapstest betyder, att man tänker att det kan vara så...

Jag skulle personligen förstått det tidigt i förhållandet men inte 15 år in...
Jag frågade min man och han hade inte en tanke på att kräva det...han förstod inte syftet alls och kände att det skulle vara märkligt att fråga efter det...
"Det är ju som att jag skulle säga att du gjort något och då ska man nog ha på fötterna innan"
"Varför skulle jag vilja vara med någon som jag tror så om, ens bara lite?"

Jag kan som jag skrivit ändå förstå känslan att inte veta som män ställs inför men man måste ju då som väga in den faktiska risken att det är så mot vad det kan ställa till det i förhållandet...1.7%...inte jättemycket precis...och om man inte har någon annat att gå på utan faktiskt inte tror att partnen varit otrogen så låter det vanskligt i mina öron...

Man kan ju sen aldrig beställa hur den andre ska reagera...utan alltid vara beredd på både "best and worst case scenario". Om man ändå vill ha ett test få man helt enkelt bita i det sura äpplet och ta den reaktion som kommer...
Bäst är ju att tidigt i relationen prata om det...så blir det inga missförstånd när man sitter med en redan gravid partner....

Tja, TS har en chans att bevisa att hans misstankar är ogrundade och att han kan lita på henne. Varför är det fel, det stärker relationen och hon får ett moraliskt övertag. Att då istället välja att låta barnet slussas mellan mamma och pappa i x antal år på grund av sårad stolthet är ju bara löjligt.

Jag vill inte vara med någon som tror sånt om mig.

Man är olika. 
För min del är tillit en dealbreaker, ser det inte som sårad stolthet utan jag vet att jag inte vill ha ett förhållande där det finns massa misstankar som ska bevisas som ogrundade...

Men det har jag även tidigt berättat för min partner och vi har pratat igenom detta...
Han får gärna hålla på med min telefon, vi har varandras koder men skulle han börja aktivt kontrollera mig så skulle relationen för min del vara på glid....
Tillit är grunden för mig och det har min man alltid vetat.
Han skulle alltså även veta vad ett sådant krav skulle innebära för vår relation...

Nu vet jag ju att tillit är lika viktigt för honom så det har aldrig varit en issue...

Ett faderskapstest borde vara standard. Vem kan vara mot det. Då är allt utrett efteråt. Mång män är inte pappor år de barn de tror att de är papppor till. 

generella påståenden utan grund.

https://www.dagensmedicin.se/specialistomraden/allmanmedicin/farre-har-fel-pappa-an-man-tidigare-trott/

Men du KAN ju ha varit otrogen. Hur ska han kunna veta det?