Han kräver faderskapstest

Igen: varför är du så triggat? 

Du jämför helt olika saker, du gnäller för att man inte ska få kontrollera en sak om man inte kan kontrollera allt. Du verkar har grävt in dig i en offerroll, där det är extrem synd om dig, bara för att du är kvinna. Lägg av!

Men om man inte tror att ens barn är ens till 100% då tror man att ens partner är otrogen. 
Om en kvinna kommer hem och var och varannan dag frågar ut sin man för att ta reda på om han är otrogen då hade det tagit hus i hellsike för ingen man hade funnit.sig i en sådan behandling, eller?

Jag tänker absolut att det är lättare att hantera en otrohet, än att visa sig inte vara förälder till det barn man trott sig vara förälder till. Jag tror också att det är lättare för ett barn att hantera att pappa varit otrogen, än att pappa inte är ens riktiga pappa.

Jo det är precis det det handlar om för mannen, det är däremot kvinnan som ska dra på sig en offerkofta och läsa in mer än det faktiskt är, men visst, tycker man att det är så hemskt att man hellre blir ensamstående så är det en egens val

Jag har ingen offerroll och det är inte synd om mig
 Jag blir förbannad när man ska ifrågasätta drt ena könet och det andra ska få leva loppan.

Var och varannan dag? Nu får du lugna ner dig, det handlar om att ta ett test då barnet är fött för att kunna vara 100% säker, det är väl knappast så att man går och tjatar hela tiden "när barnet är fött ska det testas för jag tror du har varit otrogen" man tar upp det en gång och sen är det bra, om kvinnan inte vägras såklart, då kanske det behövs fortsätta diskussioner

Men kan du pause med dina rants någon minut och tänker lite, innan du skriver? Då kanske du äntligen fattar att det är en stor skillnad mellan att "bara" blir bedragen och mellan att uppfostra ett barn som kanske inte är ens eget.
En man kan inte utföra godtyckliga kontroller för att se om sin partner är otrogen, precis som en kvinna inte kan det. Men det är inte det det handlar om. Det handlar om att kolla att barnet är verkligen ens eget.
Och det kan du som kvinna också göra. Ingen kommer att stoppa dig om du kräver ett DNA-test för att säkerställa att barnet du fött och som du tänker att uppfostra verkligen är ditt och inte ett barn som din man knullat fram med någon annan. Jag skulle bara inte ange den där anledningen högt, för folk kan då få för sig att du kanske inte ha den intellektuella kapaciteten att överhuvudtaget uppfostra ett barn.

Jag kan förstå det principiellt. Det verkar vara så vanligt med otrohet (särskilt om man läser FL), och i fiktionen visar det sig ofta att ett barn inte har den far det officiellt har. Men hade min man begärt det hade jag blivit rasande, för jag har ju inte varit otrogen.

Som mor vet man alltid att barnet är ens eget man har ju själv fött det. (Fast barn har förväxlats på BB, både i verkligeheten och än mer i fiktionen.) Som far kan man aldrig vara lika säker...

Det bästa vore om alla gjorde test efter barnets födelse. Vi har annorlunda sexualmoral idag, så rutinerna får anpassas efter det. (Otrogna kvinnnor har iofs alltid funnits men förr fanns inte idealet att man alltid skulle leva ut sin sexualitet.)

Han kanske inte är fertil eller har låg fertilitet.

När jag blev gravid med mitt första barn så hade pappan och jag bara varit ihop någon månad och det var helt oplanerat. Jag sa då att vi kunde göra ett faderskapstest för att han skulle känna sig trygg men att han då fick ge mig besked om detta nu. Och inte komma och be om det senare. Han sa iallafall att han inte ville ta ett.

Vi levde ihop i många år och fick ett barn till. Nu är vi dock separerade. 

Jag tror också att jag hade tagit illa vid mig om han hade bett om ett test när vi hade varit ett par i flera år. En del av mig hade dock förstått då detta är det enda sättet för en man att vara säker. Jag hade gått med på det och absolut inte gjort slut, men relationen hade absolut fått en liten smäll av det.