Han kräver faderskapstest

Tyvärr lyssnar man inte alltid på barnet, tingsrätten dömer och sedan måste barnet umgås med föräldern vare sig barnet vill det eller ej. Den andra föräldern vågar inte stå upp för barnet, för då kan den föräldern bli av med vårdnaden. 

Det är först når barnet kommer upp i 12-årsåldern som man i praktiken tar större hänsyn till vad barnet vill. Så är det idag, men det kan komma att ändras. Sådant diskuteras nu.

Föräldern borde kanske bli av med vårdnaden om barnet inte vill bo hos henne?

Hur ger ett litet barn samtycke?

Det sorgligaste är att barn som tvingas kan råka mycket illa ut.

Fast om han har gått så långt att säga att han inte vill vara närvarande förrän testet är gjort så är det ju, enligt min åsikt, bra mycket hårdare och värre än att bara säga att han vill att det ska göras. 

Och att sen inte ens förklara varför han ställer det ultimatumet. 

Jag tror kanske någon sagt något, och sen har han gått och tänkt på det och till sist så kom det ut såhär. OBS, säger INTE att det är ok eller en ursäkt, för det är det verkligen inte. Men det är min hypotes. 

Hade han bara rakt upp och ner sagt att han gärna ville ha ett faderskapstest bara för att veta 100% att det är hans, ?för som man kan man aldrig vara helt säker annars?, så tycker jag det varit en annan sak. Att både för att han och barnet aldrig ska behöva ha några tvivel  

För i mina ögon (kvinna) så förstår jag ändå att man kan känna så som man. Därför jag tycker att det borde ske per automatik just för att det inte ska behöva bli att man hamnat i sånthär, och att män ska få slippa ställa frågan  

Men nä, så som han gjort det så förstår jag oxå att du inte vill vara med honom nu.
Istället för att prata med dig om sina känslor (som troligen bara handlar om hans osäkerheter) så ställde han ett rätt kraftigt ultimatum. Och dessutom så sent i graviditeten. 
Det tycker jag inte är ok av honom  

Ja, det är oftast det bästa. Men efter en ålder så kan barnet faktiskt vägra och inte vilja och det är helt ok inget man kan göra något åt. 

Jo, tingsrätten brukar vara bra på barnperspektivet och lyssna på barnets vilja. Men det klart små barn kan inte alltid uttrycka vad de vill eller kanske inte heller vet helt vad de vill. 

Generellt så är oftast det bästa för barnet att ha umgänge med båda sina föräldrar. 

Vågar man inte stå upp för sitt barn så ska man inte ens ha barn. 

Kroppsspråk bland annat. Nu vet jag dock att det tyvärr inte tas någon hänsyn till det med små barn. Men borde göra det. 

Precis det hände för mitt barn, inget jag kunde göra. Barnet är idag vuxet med råge och har ytterst lite kontakt med den andre föräldern.

Både håller med och inte.
Det finns ju tyvärr också många föräldrar som inte främjar relationen till barnets andra föräldrar för att de har massa olika känslor mot den andra föräldern, och det tycker jag inte är okej. 

Min mamma var väldigt noga med att inte baktala min pappa och göra allt hon kunde för att deras skilsmässa inte skulle påverka min eller mina systrars relation med honom  Och det har jag alltid beundrat henne för. 

Min pappa däremot var alltid väldigt snabb på att baktala henne, och försöka få oss att kalla hans nya för mamma (vilket ingen av oss ville), och gjorde faktiskt också så mycket skada att min ena syster inte hade någon kontakt alls med min mamma på nästan 3 år. 
En lång historia, men summan av kardemumman är att istället för att främja relationen, att inte bara spela i barnets händer för att hålla med om ?hur dum mamma var? osv så sa han bara vad hon ville höra hela tiden och faktiskt uppmuntrade att hon inte skulle prata med eller träffa mamma, för då bodde hon ju helt hos honom. 

Hon lever än idag med ånger och ångest över hur mycket hon sårade mamma genom att det blev som det blev, och att de gick miste om den tiden. 

Det är INTE okej

Hans egoism där förstörde sååå mycket i vår familj med det. Saker som satt djupa spår även i oss andra. 
Tex  vaknade jag på nätterna av mamma som grät för att hon saknade sin dotter. Jag som hur jag försökte vara så lite besvär som möjligt, för mamma var så ledsen, och ville hjälpa henne och hjälpa till med allt från lillsyrran till tvätt och mat, för jag var ju störst nu och ville hjälpa henne  
OBS, hon la aldrig något större ansvar på mig. Hon torkade alltid tårarna sekunden hon såg mig och sa att allt var okej osv. 

Långt sätt för mig att säga vad jag tycker, men jag tycker det är lika viktigt att förstå varför det är viktigt att inte bara köpa rakt av varför barnet inte vill.