Vi har varit tillsammans i många år och helt utan befog kräver han faderskapstest, alltså anklagar mig för otrohet, och jag är så arg och ledsen att jag överväger att göra slut. Barnet är beräknat i höst och han säger att han inte
tänker ta på sig faderskapet utan test.
Någon som varit med om det här?
Jag förstår inte var du fått det ifrån. Det finns onekligen flera som skrivit i denna tråden , jag en av dem, att de borde göras per automatik så att situationer som denna kan undvikas.
Om det alltid görs så behöver situationer som denna inte uppstå. Pappan hade inte behövt sparka undan benen på mamman till sitt barn, pappan hade fått svar utan att behöva fråga med allt det väcker och familjen hade fortfarande varit intakt.
Men, TS, kanske ändå bra att han visade sina sanna färger nu? Om det nu ska finnas något positivt i allt detta tråkiga så är det nog ändå det tänker jag.
Hade ts kunnat ta frågan - har du varit otrogen , ens ? Nu var det ju inte det han sa men hade hon blivit lika hysterisk då för man anklagar ju henne! Man måste väl ändå kunna fråga något sådant om man känner oro.
Nu gjorde ju inte mannen det. Han bad om ett test. För han känner väl en oro. Och om han gjorde det lugnt och sansat så tycker jag inte att han gjort något fel? För hur ska han kunna veta att det är hans? Och med den reaktionen, då hade jag med krävt ett
Känner mannen oro är väl något skevt eller? Tilliten? Finns den? Ska man bli arg då?
Du vet det, men inte HAN.
Än en gång - Om DU hade varit kille, hur hade DU känt? Svara på den frågan! Och tänk igenom den ordentligt
Men hur går det för er nu då? Har ni kunnat prata? Eller har du lämnat honom ?
Du vet det, men inte HAN.
Än en gång - Om DU hade varit kille, hur hade DU känt? Svara på den frågan! Och tänk igenom den ordentligt
Hade ts kunnat ta frågan - har du varit otrogen , ens ? Nu var det ju inte det han sa men hade hon blivit lika hysterisk då för man anklagar ju henne! Man måste väl ändå kunna fråga något sådant om man känner oro.
Nu gjorde ju inte mannen det. Han bad om ett test. För han känner väl en oro. Och om han gjorde det lugnt och sansat så tycker jag inte att han gjort något fel? För hur ska han kunna veta att det är hans? Och med den reaktionen, då hade jag med krävt ett
Känner mannen oro är väl något skevt eller? Tilliten? Finns den? Ska man bli arg då?
Men hur går det för er nu då? Har ni kunnat prata? Eller har du lämnat honom ?
Men TS, kan du inte hålla med om att OM faderskapstest togs per automatik i alla lägen, så hade det varit bra?
Om det varit så, så hade du sluppit må så dåligt som du gör nu för att ditt ex har någon slags osäkerhetskris.
För detta har säkert inte något alls med dig att göra utan hans osäkerheter.
Och utifrån att det trots allt händer (om så än bara i 1,7% av fallen) så hade det väl varit bra om det alltid gjordes i alla lägen.
Då man papporna via i den tryggheten och slippa fråga om det.
Jag tycker fortfarande inte att det är dumt med faderskapstest.
Det som är dumt är HUR han gjorde det.
(Kan tillägga min idiot till pappa nekade faktiskt faderskap till min halvsyster TROTS att faderskapstest var gjort. Hade en affär med en kvinna och när hon blev gravid bara låtsades han som det regnade.
Tyvärr finns det alltid puckon?)