• Anonym (Grymt_besviken)

    Var finns de bra männen?

    Efter att ha hängt på datingappar i några år nu och träffat män som jag verkligen trott det kunde bli något med, måste jag säga att jag bara blir besviken. Jag har blivit lurad om att de vill något seriöst, men sen har det visat sig att man bara dugt som sällskap för en kväll eller bara för sex en natt. 

    När man fått deras nummer och sedan ringt har de ursäktat sig med olika saker för varför de inte kan eller vill träffas igen, eller bara sagt att jag var inte den de ville inleda något med.

    Mina barn är utflugna sedan några år tillbaks och jag borde ju därför vara perfekt för män som inte vill att barn ska vara inblandade. Jag försöker hålla mig snygg och fräsch och ser vad andra, bland annat mina arbetskollegor, bra ut för min ålder (är 47). 

    Jag blir däremot frekvent kontaktad av män som knappast matchar mig utseendemässigt eller som jag inte på något sätt finner attraktiva eller tilldragande personlighetsmässigt. För andra kvinnor verkar det vara så mycket lättare. De flesta av mina arbetskollegor lever med män som för dem är perfekta, snälla, omtänksamma och har personliga drag som tilltalar kvinnor.

    Någon mer som upplever samma?

  • Svar på tråden Var finns de bra männen?
  • Anonym (Mimmi)
    Queen81 skrev 2025-06-23 13:45:44 följande:
    Jag hoppas ändå att det finns några "bra för mig" män där ute. Åtminstone en 😁
    Det gör det högst sannolikt.
    Jag hittade min guldklimp till man, bara sådär ute i vimlet.

    Lycka till!
  • Anonym (Akademikerkvinna)
    UngGubbeinorr skrev 2025-06-22 17:04:22 följande:

    Jadu TS som är grymt besviken. Det här blir långt, ta tid på dig.. Läst tråden, men midsommarhelgen kom emellan till ett bra svar. Men kom ihåg, "it takes two to tango".. Har funderat mycket kring detta. Var singel ett tag för ca tio år sedan, efter ett över 20-årigt förhållande, då onlinedejting ännu var rätt nytt. Mötte mitt ex på tok för snabbt, hade inte funnit mig själv. Men blev "köpt" av sex. Ja, jag är en man. Kärleken är en form av tillfällig sinnesförvirring. Ack ja, men det är ju det man vill, känna "det där" för någon annan igen.


    Du lever livet 2.0, liksom jag gör med utflugna vuxna barn. Det handlar ju inte längre om att bilda familj med barn vovve, Volvo villa och alla tunga ansvar. Snarare två vuxna självständiga personer som råkar trivas i varandras sällskap, som kanske upptäcker efter många år att de fortfarande gör det, trivs. 


    Läste en rubrik: 


    From Fear to Intimacy. A Shrink?s Take on Dating. Pro tip: It's supposed to be fun! 


    Jag som man skulle kunna ställa samma fråga som dig: Var finns de bra kvinnorna? Så många tillfälliga "flings" som sedan inte lett någonstans, ibland har hon dragit, ibland jag. Jag har fått hjärtat krossat och jag har krossat några. Det skär i mig även efter nåt år.


    Någon i tråden nämde att de bra är upptagna. Men det är fel, kan ju lika gärna vara så att den bra mannen dumpat en "dålig" kvinna å vs. Men ofta är det nog så att paret kanske växt ifrån varandra efter ett långt förhållande. Särskilt småbarnsåren är en verklig prövning. Du liksom jag är förbi det, ett avslutat kapitel i våra liv. Du är fri, att rå om dig själv, likt hur en bra karl reder sig själv. Å du, var inte en karl! Men för båda saknas sex och intimitet i en bredare bemärkelse. 


    Jag upplever en skillnad från min singelperiod för tio år sedan och idag. Saker har hänt i samhället, allt från "me too" till att så många fler använder onlindejting. 


    Några sanningar jag lärt mig att fundera över i dagens utbud på dejtingappar: 


    Ingen ger upp sin frihet så länge de tror sig kunna få någon bättre. Detta har konsekvenser genom upplevt "utbud".


    Kvinnor blir kär uppifrån och ned, män nedifrån och upp. Med tanke på var jag kom ifrån, ett mycket torftigt förhållande, så blev jag "köpt" av sex. Såå, lättköpt är jag inte inte idag, men utan sex, inget förhållande.


    Den man som kan ge sin kvinna orgasm, vill sällan lämna henne (mycket obekvämt för många kvinnor). 


    Kvinnan är grindvakten till sex, allt annat är våldtäkt. Men mannen är grindvakt till förhållande. 


    Jag ser idag hur alla kvinnors dejtande är definierat av rädslan att välja fel, en rädsla. Höga murar som är omgärdade av både vallgrav, taggtråd o minfält, ogenomträngligt. Inget romantiskt kan uppstå ur en position av rädsla. Kan ju se till mig själv, hur jag reagerar när jag möts av misstänksamhet, jag går därifrån. Finns inget som folk växer så mycket av som just förtroende och tillit, men motsatsen är sånt som får förhållanden att spricka. Någon i tråden nämde också vad hon ska bidra med i ett förhållande, det här är viktigt. 


    Jag surrade med en 20 år yngre kvinna på jobbet, hon gav upp ett fast å mycket välbetalt jobb, för studier, drömde om att resa och bli analytiker inom FN, vegetarian å mycket PK med riktigt höga ambitioner. Jag frågade om hennes drömmar. Hon ville ha en rik man, hon skulle kunna fortsätta studera (typ i all evighet), kunna resa världen runt osv.. Men när jag frågade henne: Vad ska du bidra med i förhållandet då, din kropp? Då blev hon jävligt tyst, riktigt syntes på henne hur en krona trillade ned. För korkad var hon inte, hade bara inte tänkt den tanken. 


    Jag kan se att jag borde vara ett bra kap. Inkomst låångt över genomsnitt, kan hoppa av ekorrhjulet rätt långt före alla andra, byggt mitt hus helt själv utan hantverkare, med strandskyddsdispens, en "handyman" utöver det vanliga. Har precis allt utom mer kvinnligt sällskap. Slår jag ihop mina tillgångar å skulder är jag mångmiljonär, bor för en spottstyver. Kroppsligen ser jag ut som Ulf i ICA-reklamen. Inga sjukdomar, mitt medicinskåp innehåller bara plåster, alsolsprit och en sax. Men jag kammar alltså noll i dag, noll! Var fan finns alla bra kvinnor?



    Du saknar självinsikt och till råga på allt självgod så det ryker om det. Jävligt avtändande. Förstår att du inte hittar någon "bra" kvinna.
  • Anonym (m)
    Anonym (Mimmi) skrev 2025-06-23 13:39:32 följande:
    Vilken ålder innebär att jobba två år till?

    Jag, personligen, skulle inte se det som en fördel att ha en partner som kan vara ledig 30 veckor per år kan jag ju definitivt säga.
    Varför är inte det en fördel för dig? Låter ju nästan som att du tycker det till och med är en nackdel?
  • Queen81
    Anonym (Mimmi) skrev 2025-06-23 13:53:19 följande:
    Det gör det högst sannolikt.
    Jag hittade min guldklimp till man, bara sådär ute i vimlet.

    Lycka till!
    Plötsligt händer det.
    Tack!
  • Anonym (Mimmi)
    Anonym (m) skrev 2025-06-23 14:20:19 följande:
    Varför är inte det en fördel för dig? Låter ju nästan som att du tycker det till och med är en nackdel?
    För att jag själv inte har i närheten, hur roligt är det att jobba en massa medans partnern är ledig så mycket?
    Ja, en klar nackdel.
  • UngGubbeinorr
    Anonym (Mimmi) skrev 2025-06-23 13:39:32 följande:
    Vilken ålder innebär att jobba två år till?

    Jag, personligen, skulle inte se det som en fördel att ha en partner som kan vara ledig 30 veckor per år kan jag ju definitivt säga.
    Kan sluta när jag blir 60. 

    Tror du skulle det om ni bor långt ifrån varann. Han skulle kunna veckopendla till sitt jobb. Tänk på alla som har jobb långt hemifrån, riksdagspolitiker, eu-byråkrater, folk som jobbar på båtar, en del byggjobbare, rese-säljare/montörer. Listan kan göras lång. Finns många som lever i ett långdistansförhållande, även om det inte startade som ett sådant. Du skulle troligen inte lämna din älskade om denne får ett välbetalt jobbprojekt där denne är borta varannan vecka under två års tid, men hemma varannan vecka, plus semestern.
  • UngGubbeinorr
    Anonym (Akademikerkvinna) skrev 2025-06-23 14:07:30 följande:

    Du saknar självinsikt och till råga på allt självgod så det ryker om det. Jävligt avtändande. Förstår att du inte hittar någon "bra" kvinna.
    Blev nog bara lite obekvämt för dig, så du tog till personangrepp. 

    Jag skrev sista stycket mycket för att förekomma alla incels som tror att allt hänger på utseende och pengar. Onlinedejtingen har ihop med TV å soc. medier lett till en ohälsosam situation som på sikt kommer att leda till rätt svåra samhällsproblem. Dagens unga kommer inte att kunna räkna med att gå i pension efter ett långt yrkesliv, hälften av dem kommer att dö innan de når den allt högre pensionsåldern.
  • Anonym (My)

    Det finns bra män men man får leta efter dem.

  • UngGubbeinorr
    Core skrev 2025-06-22 12:42:29 följande:

    Sen reflekterar ni inte över unga män, trots att samma utseendehets syns bland unga killar är det fortfarande bara det feminina perspektivet man ser utifrån, när de här killarna tycker att man måste trycka i sig testosteron för att duga är det deras eget fel, men när en kvinna opererar sig finns inte det egna ansvaret. 


    Ja, något är i grunden sjukt i vårt samhälle idag, som kommer att få rätt svåra konsekvenser på sikt. Extrapolera demografin 20-30 år till, så inser man att dagens unga inte kommer att kunna se fram emot pension efter ett långt yrkesliv. De kommer att dö innan de når en allt ökande pensionsålder. 

    Testosteronet.. kroppen känner av när nivån ökar (pillren) och stänger då av den egna produktionen i pungen, vilket då har som konsekvens att även spermieproduktionen avstannar. Kanske inte vad de räknade med.. under ett långt sådant missbruk så blir de sterila.
  • Anonym (Mimmi)
    UngGubbeinorr skrev 2025-06-23 18:05:06 följande:
    Kan sluta när jag blir 60. 

    Tror du skulle det om ni bor långt ifrån varann. Han skulle kunna veckopendla till sitt jobb. Tänk på alla som har jobb långt hemifrån, riksdagspolitiker, eu-byråkrater, folk som jobbar på båtar, en del byggjobbare, rese-säljare/montörer. Listan kan göras lång. Finns många som lever i ett långdistansförhållande, även om det inte startade som ett sådant. Du skulle troligen inte lämna din älskade om denne får ett välbetalt jobbprojekt där denne är borta varannan vecka under två års tid, men hemma varannan vecka, plus semestern.
    Du har rätt i att jag inte skulle lämna min älskade för detta, skillnaden är dock att vi redan är i en långvarig relation.
    Han har ett sk "bra" jobb och tjänar bra, så den risken känns ändå som oerhört minimal.
    Vi är särbos, är mest tillsammans på helger och snart... på semestern. Det ser jag fram emot.

    Till saken hör att vi bor en kvart med bil från varandra, hade det varit andra sidan landet så hade jag sannolikt inte inlett en relation med honom.
Svar på tråden Var finns de bra männen?