• Anonym (Matt)

    Han är så otroligt slarvig

    Ja han är så slarvig och jag känner mig numera bara helt matt över det. Vi har varit tillsammans i flera år nu och det blir inte bättre med tiden. Allt han gör känns det som att han bara försöker få överstökat snabbt alternativt att han bara inte bryr sig om att det ska bli bra gjort, trots att jag SÅ många gånger bett honom gör saker ordentligt. Det slutar med att alla sysslor hamnar på mig för att jag vill ha saker bra gjorda.. 

    Tvätt. Disk. Måla väggar. Såga ut, måla och spika upp lister. Olja altanen. Klippa häcken. Dammsuga och moppa golven. Städa och plocka undan grejer. Köpa kläder till dottern. Laga god mat. 


    Han tar på sig att göra grejer och gör sådant jag ber honom om men han gör det inte bra. Så problemet är då att jag som vill att det ska bli bra måste göra det själv för annars blir det inte bra. Och det blir så utmattande i längden att ha så mycket jag måste göra. Bara för att jag inte vill leva i ett skitigt eller fult hem, vill att dottern ska ha bra kläder och få äta god mat, vill kunna ha fina kläder själv. 


    Vi har pratat om detta så mycket där jag sagt att detta är så viktigt för mig och han säger alltid att han ska bättra sig och göra saker ordentligt men sen blir det inte så. Och jag förstår inte, för mig känns det inte som att han bryr sig. Det handlar ju om att anstränga sig. Inte om något man ska lära sig göra. Varför vill han inte göra det för sitt hem, mig eller sin dotter? Han säger att han bryr sig men att han bara är slarvig. Att han ska jobba på det. Men jag tror inte det är möjligt mer. 


    Vad kan man göra? Börjar tappa hoppet och ifrågasätta om jag orkar ha det så här resten av livet. Kan man verkligen bara vara så slarvig och aktivt måste jobba bort det eller bryr han sig bara inte? 

  • Svar på tråden Han är så otroligt slarvig
  • Anonym (Högre standard)
    Anonym (Fillia) skrev 2025-08-13 07:41:16 följande:

    Nu talar jag av egen erfarenhet av att leva med en opraktisk man. Han slarvar inte. Han kan inte bättre. Han blir så klart bättre och bättre ju mer han övar, men vad gäller praktiska saker har han ett helt annat utgångsläge än jag. Att säga åt min man att sluta slarva är som att säga åt en dyslektiker att sluta ha så svårt med läsning. (Jag har ändå sagt det många gånger i frustration, men lärt mig med åren att det inte leder till något bra). 


    Alla har vi sidor som är mindre bra. 


    Du motsäger dig själv lite.

    Du skriver ju att han blir bättre och bättre när han övar, alltså är det inte riktigt att jämföra med svår dyslexi när man rent fysiskt och faktiskt inte kan bättre.
  • Anonym (Sing)
    Olsdotter skrev 2025-08-13 01:10:39 följande:
    Du gör honom ännu mer passiv genom att ta över. Här tar du till och med över det enda område han själv bryr sig om.

    Låt honom vara och göra saker på sitt sätt, alternativt acceptera att det är du som styr och han har att lyda...
    Har han ADHD och använder all sin energi och koncentration för att hålla ihop sig på jobbet? Är sedan väldigt trött när han är ledig? 

    Annars tycker man ju att han borde vara mer noga med bilen, som han själv är mycket engagerad i.

    Om det är så är det bättre att bo i en marklägenhet med uteplats i bostadsrätt, än att ha ett eget hus.
  • Studentpappa
    Anonym (Matt) skrev 2025-08-13 07:21:05 följande:
    Men då gissar jag på att hushållsarbetet hamnar på era kvinnor. Här hamnar husfix och hushållsarbete på mig och det blir väldigt mycket. 
    Ja man måste ju dela upp det om man ska göra det själv. Det går ju inte att vara på taket och laga mat samtidigt. Men samtidigt måste man ju inse att man antagligen inte kan allt själv och köpa hjälp där det behövs. 

    De mest jämställda par jag känner är de där båda är ohändiga så ingen gör jobbet utan man köper in nästan allt. Är din sambo en kunnig och du inte orkar då får man ju leja bort tapetseringen, fönsterbyte eller vad det nu må vara.
    Ride it like you stole it
  • Anonym (Fillia)
    Anonym (Matt) skrev 2025-08-13 07:40:08 följande:

    För det påverkar mig och vår dotter direkt, vill inte att vi ska äta ur eller laga mat i gamla matrester och olja, i vissa fall har det funnits mögel i grejer och det är ju en direkt hälsofara. Och jag vill ha mat som jag vill äta, inte hårda och torra köttbitar, för salt potatismos osv osv. Viktigt också att dottern får bra mat. 


    Att snöröjningen är dåligt gjord eller avlopp dåligt tömda påverkar inte på samma sätt, därav är det grejer jag släpper helt och accepterar. 


    Ok, då förstår jag. Det är ju så klart lätt för mig att komma och vara efterklok. Allas liv ser olika ut och man har möjlighet till olika val. 


    Våra kära män verkar lika vad gäller både förutsättningar för praktiskt arbete och vad de fått med sig hemifrån om hushållsskötsel. Jag hade turen att träffa min man som ung och vi var ihop många år innan det kom barn. Vi hann därför jobba in sätt som funkade innan dess. Jag förstår att det blir mycket jobbigare för dig. Det verkar ha ramlat på lite snabbt med barn och hus. Min erfarenhet är ju att det ordnar sig, men du kan inte förvänta dig att han någonsin kommer att bli Mr Handyman. Vill du ha ett perfekt hus är det du som får stå för det. Det grundläggande tycker jag däremot att ni måste jobba vidare på att han ska klara. Mögel bland porslinet är så klart inte ok. Vad gäller mat hade jag ett snack med min man innan vi bestämde oss för det - med barn i huset måste vi äta ok mat varje dag. 

  • Anonym (Matt)
    Anonym (Fillia) skrev 2025-08-13 07:44:01 följande:
    Men du måste väl sett hur det såg ut hemma hos honom innan ni bodde ihop? 
    Ja och jag trodde väl att han kunde ändras på det planet. Då tyckte jag väl också om att komma hem till honom och städa och fixa till det lite åt honom som en fin gest. Vilket jag nu inser var ett misstag av mig. Särskilt med avseende på att det är viktigt för mig att det är rent och fint hemma. Misstag har gjorts och frågan nu är väl om det går att lösa eller leva med det eller ej. För många dagar drivs jag galen av detta.
  • Anonym (Matt)
    Anonym (Sing) skrev 2025-08-13 07:46:54 följande:
    Har han ADHD och använder all sin energi och koncentration för att hålla ihop sig på jobbet? Är sedan väldigt trött när han är ledig? 

    Annars tycker man ju att han borde vara mer noga med bilen, som han själv är mycket engagerad i.

    Om det är så är det bättre att bo i en marklägenhet med uteplats i bostadsrätt, än att ha ett eget hus.

    Jag skulle inte säga att han är mycket engagerad i bilen, det är väl bara den han bryr sig något om av allt eller som är helt hans liksom, så han borde bry sig om den. Men där slarvar han uppenbarligen också. Men egentligen bryr han väl sig inte om någon fysisk grej så mycket. Jobbet är väl det han bryr sig allra mest om då han älskar sitt jobb. Men det är svårt att veta hur han är där och om det slarvas eller ej. 


    Jag tror inte han har ADHD och han brukar ha mycket energi om dagarna. Brukar åka iväg och träna när det passar och sitter gärna och spelar datorspel på fritiden, även om det blir mer sällan nu med dottern. 


    Det hade definitivt varit mycket enklare att bo i en lägenhet. 

  • Anonym (Fillia)
    Studentpappa skrev 2025-08-13 07:43:01 följande:
    Fast nu var det väl inte det du skrev? Köp inte hus med någon som inte kan sköta det. Mat, disk och städ har man i alla boendeformer.

    Det går fint att vara ensam om att sköta ett hus, det är vi många som är. Man får dela på gracerna bara, eller leja bort jobbet om ingen är händig.
    Det går fint att renovera ett hus ensam och ha småbarn samtidigt? Nja. Det är väl rätt tydligt på TS att det funkar sådär. 
  • Anonym (Högre standard)
    Anonym (Matt) skrev 2025-08-13 07:58:27 följande:
    Ja och jag trodde väl att han kunde ändras på det planet. Då tyckte jag väl också om att komma hem till honom och städa och fixa till det lite åt honom som en fin gest. Vilket jag nu inser var ett misstag av mig. Särskilt med avseende på att det är viktigt för mig att det är rent och fint hemma. Misstag har gjorts och frågan nu är väl om det går att lösa eller leva med det eller ej. För många dagar drivs jag galen av detta.
    Alltså...det där är ju fälla nr 1A- att börja städa hos en man så fort du kommer dit.

    Det som typ alla relationsspalter varnar för.

    Hur i hela helvete tänkte du där? Och varför är du då förvånad nu?

    Man får det man väljer.
  • Anonym (Matt)
    Studentpappa skrev 2025-08-13 07:48:31 följande:
    Ja man måste ju dela upp det om man ska göra det själv. Det går ju inte att vara på taket och laga mat samtidigt. Men samtidigt måste man ju inse att man antagligen inte kan allt själv och köpa hjälp där det behövs. 

    De mest jämställda par jag känner är de där båda är ohändiga så ingen gör jobbet utan man köper in nästan allt. Är din sambo en kunnig och du inte orkar då får man ju leja bort tapetseringen, fönsterbyte eller vad det nu må vara.
    ?köpa in hjälp? har definitivt varit en fråga som tagits upp. Jag kommer dock från en händig familj där man gör allt själv så det är svårt för mig psykiskt att lägga pengar på grejer jag vet hur man fixar själv. Dessutom har vi inte oändligt med pengar. Mannen kan dock ta extrapass på jobbet och ta in mer pengar till sådant på det sättet så det kanske hade varit bra för mig att jobba bort denna spärren och göra så med fler renoveringssysslor. 
Svar på tråden Han är så otroligt slarvig