Gaza
En rabin tycker att alla palestinska barn borde svältas till döds.
Inlägg från: Anonym (Antiextremist)
|
-
-
Israel och demokrati? 😄Tom Araya skrev 2025-10-25 16:17:55 följande:Det är ännu bara ett förslag och ännu inte gällande. Regeringen röstade emot, men oppositionen röstade för och förslaget vann med 25 röster mot 24.
Det här är illa, men man har ändå en demokratisk politisk process för att hantera sådana frågor i Israel, vilket är mer än man kan säga om Palestina.
Vilka Israeliska områden ockuperas av palestinier? I vilka israeliska områden byggs olagliga palestinska bosättningar? -
Du ställer frågor när du har svar mitt framför näsan.Tom Araya skrev 2025-10-25 16:10:17 följande:Nej, jag visade dig vad som stod i planens dokument och där finns inget som tydligt bekräftar vad du hävdar.Fakta är att 85 % av alla palestinska flyktingar flydde p.g.a. arabiska handlingar.Vad har du för källa på det och vad räknar du här som "palestinsk jord"?Anonym (Antiextremist) skrev 2025-10-25 15:52:51 följande:Ben-Gurion var en av centrala figurer inom sionismen och tydlig i sin övertygelse om nödvändigheten av att fördriva palestinier:
Direkt uttalande: Redan 1937 sa Ben-Gurion: "Vi måste fördriva araberna och ta deras plats". Han uttryckte sitt stöd för tvångsförflyttning och såg det som en möjlighet att skapa utrymme för judiska bosättningar: "Jag stöder tvångsförflyttning. Jag kan inte se något omoraliskt i det".
Demografisk förändring: Efter fördrivningar 1948 noterade Ben-Gurion med tillfredsställelse: "Det kommer förvisso att bli avsevärda förändringar i landets demografiska sammansättning".
Implementering av fördrivningspolitiken:
Ben-Gurions idéer omsattes i praktisk handling under åren kring Israels grundande:
Plan Dalet: I mars 1948 gav Ben-Gurion klartecken för en rad atacker mot palestinska byar. Mellan 700.000 och 800.000 palestinier fördrevs från sina hem under perioden 1947-1949. Nära hälften av alla palestinska samhällen raserades under denna period.
Ben-Gurion var en av centrala figurer inom sionismen och tydlig i sin övertygelse om nödvändigheten av att fördriva palestinier:
Redan 1937 sa Ben-Gurion: "Vi måste fördriva araberna och ta deras plats".
Han uttryckte sitt stöd för tvångsförflyttning och såg det som en möjlighet att skapa utrymme för bosättningar: "Jag stöder tvångsförflyttning. Jag kan inte se något omoraliskt i det".
Demografisk förändring: Efter fördrivningar 1948 noterade Ben-Gurion med tillfredsställelse: "Det kommer förvisso att bli avsevärda förändringar i landets demografiska sammansättning".
Implementering av fördrivningspolitiken:
Ben-Gurions idéer omsattes i praktisk handling under åren kring Israels grundande:
Plan Dalet realiseras: I mars 1948 gav Ben-Gurion klartecken för en rad atacker mot palestinska byar. Mellan 700.000 och 800.000 palestinier fördrevs från sina hem under perioden 1947-1949. Nära hälften av alla palestinska samhällen raserades under denna period.
Långsiktiga konsekvenser:
Markbeslagtagning: 90 procent av palestinsk jord inom den nya staten beslagtogs för judisk kolonisation.
Fortsatt expansion: Efterföljande israeliska ledare har fortsatt denna politik. Exempelvis uttalade Golda Meir 1972: "Gränserna går där det finns judiska bosättare. Det är inte linjer på en karta".
Pågående ockupation: Israel fortsätter än idag att expandera bosättningar på ockuperad palestinsk mark, vilket fördöms av FN och internationella organisationer.
Ben-Gurions syn på fördrivningen av palestinier som en nödvändighet för att skapa en judisk stat har varit karakteristiskt för sionismen och haft långtgående konsekvenser för palestinier som fördrivs från sina hem. Den sionistiska politiken fortsätter att förvärra konflikten mellan Israel och palestinierna än idag.
-
IDF släpper hundar på en äldre kvinna i Västbanken, mitt i natten i hennes hus. Terrorism i sin värsta form.
youtube.com/shorts/kw6knrhYvCg -
För det första bygger ditt påstårnde på en felaktig föreställning om att all palestinsk mark som Israel kontrollerar är ett resultat av "försvarskrig". I verkligheten har Israel både före under och efter krigstillfällen aktivt olagligt expanderat och ockuperat områden genom offensiva (inte defensiva) militära och politiska handlingar. Efter 1948 års krig, till exempel, kontrollerade Israel betydligt mer territorium än vad FN:s delningsplan tilldelat, trots att vapenvilan skulle ha bekräftat gränserna enligt planen.Tom Araya skrev 2025-10-25 18:49:57 följande:Det är ju inte Israels fel att araber startar krig som de förlorar och därmed förlorar palestinsk mark till Israel.
Det andra felet är att påståendet kollektivt skuldbelägger "araber" för konflikten och ignorerar att palestinierna är ett eget folk med rätt till självbestämmande. Konflikten handlar inte om "araber mot judar" utan om en kolonialistisk ockupationspolitik mot det palestinska folket. Att generalisera så döljer de asymmetriska maktförhållandena och fråntar Israel ansvar för sina handlingar enligt internationell rätt.
Det tredje felet är att påståendet implicit legitimerar territoriella erövringar genom krig. Enligt FN-stadgan och senare resolutioner är det uttryckligen förbjudet att utvidga territorium genom våld. Därmed kan Israels ockupation av Västbanken, Gaza och östra Jerusalem efter 1967 års krig inte ses som ett "rättvist" resultat av krig, utan som fortsatt illegal ockupation som måste avslutas.
Slutligen bortser påståendet från koloniala processer som pågick redan innan 1948: den systematiska landkonfiskeringen, tvångsfördrivningen av över 700?000 palestinier under Nakba och fortsatt bosättarpolitik som strider mot fjärde Genèvekonventionen. Dessa handlingar kan inte förklaras bort som följder av "förlorade krig".
Är det här en resultat av att judar försvarar sig?
www.aftonbladet.se/nyheter/a/0VeXzo/har-kan-drommen-om-en-palestinsk-stat-begravas
-
Som sagt...här har du både källorna och svsr på dina frågor.Tom Araya skrev 2025-10-25 18:58:18 följande:Ben-Gurion hit och Ben-Gurion dit... du svarar inte på frågan om din källa som stödjer ditt mycket specifika påstående.Anonym (Antiextremist) skrev 2025-10-25 15:52:51 följande:Markbeslagtagning: 90 procent av palestinsk jord inom den nya staten beslagtogs för judisk kolonisation.
Ja, Ben-Gurion var en av centrala figurer inom sionismen och tydlig i sin övertygelse om nödvändigheten av att fördriva palestinier.
Direkt uttalande: Redan 1937 sa Ben-Gurion: "Vi måste fördriva araberna och ta deras plats".
Stöd för tvångsförflyttning: Han uttryckte sitt stöd för tvångsförflyttning och såg det som en möjlighet att skapa utrymme för bosättningar: "Jag stöder tvångsförflyttning. Jag kan inte se något omoraliskt i det".
Demografisk förändring: Efter fördrivningar 1948 noterade Ben-Gurion med tillfredsställelse: "Det kommer förvisso att bli avsevärda förändringar i landets demografiska sammansättning".
Implementering av fördrivningspolitiken:
Ben-Gurions idéer omsattes i praktisk handling under åren kring Israels grundande:
Plan Dalet: I mars 1948 gav Ben-Gurion klartecken för en rad atacker mot palestinska byar. Mellan 700.000 och 800.000 palestinier fördrevs från sina hem under perioden 1947-1949. Nära hälften av alla palestinska samhällen raserades under denna period.
Långsiktiga konsekvenser
Ben-Gurions politik och handlingar lade grunden för en långvarig j:
Markbeslagtagning: 90 procent av palestinsk jord inom den nya staten beslagtogs för judisk kolonisation.
Fortsatt expansion: Efterföljande israeliska ledare har fortsatt denna politik. Exempelvis uttalade Golda Meir 1972: "Gränserna går där det finns judiska bosättare. Det är inte linjer på en karta".
Pågående ockupation: Israel fortsätter än idag att expandera bosättningar på ockuperad palestinsk mark, vilket fördöms av FN och internationella organisationer.
Ben-Gurions syn på fördrivningen av palestinier som en nödvändighet för att skapa en judisk stat har varit karakteristiskt för sionismen och haft långtgående konsekvenser för palestinier som fördrivs från sina hem. Den sionistiska politiken fortsätter att förvärra konflikten mellan Israel och palestinierna än idag.
-
Fakta visar att cirka 90 procent av den palestinska jorden inom det område som blev den nya staten Israel år 1948 beslagtogs för judisk kolonisation. Innan staten Israel grundades ägde judar endast 7-8 procent av land i Palestina. Efter bildandet av Israel genom militär erövring och etnisk rensning av palestinier tog Israel kontroll över mer än 90 procent av mark och egendomar från palestinska invånare som dödades eller fördrevs. Detta inkluderade omkring 900 000 palestinska flyktingar som aldrig tilläts återvända, samt tiotusentals internflyktingar och kvarvarande palestinier som förlorade sina ägodelar. Över 500 palestinska samhällen förstördes eller tömdes, vilket lämnade stora ytor mark tomma för judisk bosättning. Denna markbeslagtagning var en del av en långvarig och systematisk process av kolonisation och etnisk rensning som pågick under och efter Israels bildande 1948, och som fortfarande fortgår i olika former.Tom Araya skrev 2025-10-25 18:58:18 följande:Ben-Gurion hit och Ben-Gurion dit... du svarar inte på frågan om din källa som stödjer ditt mycket specifika påstående.
Den israeliska strategin beskrevs som att sträva efter "maximal mark med ett minimum av araber" och realiserades genom militär erövring, tvångsfördrivningar och olaglig markexpropriering. Palestinska städer och byar revs eller omvandlades till judiska bosättningar. Den här processen bekräftas av flera historiska källor och dokumenterade studier, som pekar på en organiserad och genomdriven politik att ta över palestinskt land för judisk kolonisation.
en.wikipedia.org/wiki/Land_expropriation_in_the_West_Bank
en.wikipedia.org/wiki/Nakba
www.amnesty.org/en/latest/campaigns/2017/06/israel-occupation-50-years-of-dispossession/
-
Påståendet att Israel inte "erövrade palestinsk mark" eftersom det inte fanns ett land som hette Palestina är vilseledande av flera skäl.Anonym (Wtf) skrev 2025-10-25 22:08:49 följande:Fakta, det fanns inget land som hette Palestina vid Israels bildande och därmed var Israeler inte erövrat Palestinsk mark utan endast mark från övriga nationer.
För det första har begreppet Palestina använts i över 1 800 år för att beteckna ett geografiskt och administrativt område, långt innan staten Israel bildades. Under romersk tid kallades provinsen Syria Palaestina, och under både det osmanska riket och det brittiska mandatet var Palestina den officiella beteckningen som användes i alla internationella dokument, pass, frimärken och kartor. Att det inte fanns en självständig stat vid namn Palestina betyder alltså inte att marken saknade ett folk eller politisk identitet.
För det andra bodde det vid tidpunkten för Israels grundande en stor majoritet av arabiska palestinier i området, med eget samhällsliv, jordbruk, kommuner och politiska rörelser. FN:s delningsplan 1947 erkände uttryckligen detta genom att föreslå två stater, en judisk och en arabisk, just därför att båda folken hade rätt till självbestämmande. När den planerade arabisk-palestinska staten aldrig tilläts bildas, samtidigt som Israel utvidgade sitt territorium utöver FN:s gränser under kriget 1948, innebar det i praktiken ett besittningstagande av mark där den palestinska befolkningen levt i generationer.
För det tredje är suveränitet och erövring folkrättsliga frågor som inte beror på om ett område haft status som erkänd stat eller inte. Enligt modern internationell rätt är det olagligt att fördriva civilbefolkningar, begå folkmord eller ta kontroll över territorium genom våld, oavsett om staten var självständig före konflikten. De hundratusentals palestinier som fördrevs 1948 hade fastigheter, byar och rättigheter som erkändes enligt då gällande lag.
Alltså: argumentet att "Palestina inte fanns" används ofta för att legitimera en olagl7g markrofferi, men det döljer det centrala faktumet, att människor som levde där fråntogs sin mark och sina hem. Från historisk, juridisk och moralisk synpunkt är det inte namnet på staten som avgör om något är en erövring, utan vad som faktiskt hände med folket och deras land.
-
Din fundering är mycket relevant, och den har också diskuterats av många statsvetare, jurister och internationella organisationer. Att tala om "brist på demokrati" hos palestinier är korkat just eftersom demokrati är ett styrelseskick och palestinierna inte har en självständig stat som fullt ut kan tillämpa ett sådant.Tyra myra skrev 2025-10-26 00:49:55 följande:
Något jag länge funderat över är hur i hel...te kan man klandra Palestiniernas brist på demokrati, när det inte ens har en stat styra över. Demokrati är nämligen ett styrelseskick.
Kan någon förklara detta för mig
Sedan 1967 lever palestinierna på Västbanken, Gaza och i Östra Jerusalem under hemsk israelisk militärmakt, vilket innebär att deras självstyre är kraftigt begränsat. Även om det finns palestinska myndigheter, som den Palestinska myndigheten på Västbanken och Hamas i Gaza, utövar dessa ingen full suverän makt över sitt territorium. Israel kontrollerar nästan hela palestiniers liv, exempelvis gränser, luftrum, sjövägar, import/export, tillgång till vatten och mat, rörelsefrihet, naturresurser och mycket annat.
En central poäng är att många palestinier faktiskt uttrycker vilja till demokratiskt styre, men de lever under omständigheter som gör det praktiskt nära omöjligt. Mänskliga rättighetsorganisationer och FN har flera gånger konstaterat att Israel, genom sin kontroll över viktiga delar av infrastrukturen och rörelsefriheten, i praktiken hindrar palestinierna från att bygga de institutioner som krävs för demokrati.
-
Den främsta orsaken till att palestinierna ännu inte har kunnat bygga en fungerande demokrati ligger i de strukturella begränsningar som den israeliska ockupationen skapat. Sedan 1967 har Israel upprätthållit militär kontroll över Västbanken och blockad över Gaza, vilket i praktiken har berövat det palestinska samhället möjligheten att självständigt forma sina institutioner och genomföra fria val utan yttre inblandning.Mentat skrev 2025-10-26 10:11:55 följande:Västbanken hade val 2006. Därefter har inga val hållits och Abbas är de facto diktator.
Gaza hade val 2006 varefter Hamas inte har tillåtit några nya val.
Demokrati är ett styrelseskick, helt riktigt. Det har upphört på västbanken och i Gaza. Friheter och rättigheter handlar om mycket annat än just styrelseskicket, det kan vara fri press, rätten att över huvud taget bild politiska partier, religionsfrihet, rättigheter för minoriteter, yttrandefrihet och en massa annat i den stilen. Allt detta har i många år varit icke-existerande i palestinska områden (men finns i det Israel som så många intensivt hatar)
Ockupationen har fragmenterat palestinsk geografi och politik. Den har delat landet i isolerade zoner, hindrat fria rörelser för människor och ledare, och skapat ett beroende av israeliska tillstånd för nästan alla samhällsfunktioner, från handel och infrastruktur till säkerhet och kommunikation. En demokrati kräver suveränitet och politisk kontroll över sitt territorium. Utan dessa grundläggande villkor blir det omöjligt att utöva självstyre.
Israeliska ingrepp i palestinska val och arresteringar av politiska representanter har ytterligare försvagat möjligheterna till demokratiska processer. Samtidigt har blockaden av Gaza och den fortsatta bosättningspolitiken på Västbanken underminerat tron på demokratiska medel bland många palestinier, eftersom den politiska processen inte tycks leda till verklig förändring.
Det palestinska ledarskapets interna splittring spelar också en roll. Israel gav tex stöd och pengar till Hamas en gång i tiden mot den mer sekulära PLO.
Så länge palestinierna lever under ockupation kommer deras demokratiska utveckling alltid att vara begränsad av Israel som kontrollerar deras liv och framtid.