Mannen anklagar mig för otrohet

Nej inga sexleksaker, men när du skriver om emotionellt avstånd får det mig att tänka på att mannen i perioder upplever att jag är "kylig" Och inte visar kärlek, detta har vi pratat om och försökt hitta tillbaks till mer närhet och mys, som tillägg handlar de inte om att jag inte vill ha närhet, men i all stress i vår vardag (3 barn varav ett barn med npf som tar sin beskärda del så att säga) samt att jag själv i största utsträckning roddar hämtning/lämning matlagning, hushåll samt allt kring barnen (mannen hjälper såklart men jag har huvudansvaret och planerar och styr upp allt, mannen brukar ha ansvar över träningar osv för barnen) mannen tar hämtning någon gång ibland, sköter alla fordon, sköter gården, bygger, så vi har båda väldigt fullt upp, men jag blir så dränerad och utmattad så brukar uppleva att allt detta tar all min energi så tillslut när man landar i soffan kring 21-22 så är jag så trött att jag nästan känner mig apatisk, men här har vi iallafall hamnat i ett läge där han tex oftare vill ha sex medan jag är ganska nöjd med 1-2 ggr veckan och tycker inte det är hela världen om det ibland går 2 veckor pga livet kommer emellan, då livet i övrigt är sö hektiskt så ibland vill man bara vara ifred och ligga raklång på soffan, sen försöker jag bättra mig i vardagen med kramar osv men som sagt, kan känna mig så stressad och stå vid diskbänken, barnen skapar kaos å mitt I allt de har jag lite svårt att bara stanna upp och komma ihåg kramar/pussar osv. Detta kanske är lite på spåret du skriver gällande emotionellt avstånd, alltså de att han ibland upplever att jag inte ger tillräckligt mkt, vill dock tillägga att jag älskar att mysa (å sex också för den delen), men jag vet att om vi myser i soffan så vill mannen gärna mer än så i slutändan, vilket gör att jag inte orkar med mys heller alla gånger då jag vet att han får förväntningar på mer men orken finns inte där för mig. Detta har jag förklarat men känns ibland som att de inte riktigt går fram, nåja nu blev det ett rejält sidospår🙈

Nej inga sexleksaker, men när du skriver om emotionellt avstånd får det mig att tänka på att mannen i perioder upplever att jag är "kylig" Och inte visar kärlek, detta har vi pratat om och försökt hitta tillbaks till mer närhet och mys, som tillägg handlar de inte om att jag inte vill ha närhet, men i all stress i vår vardag (3 barn varav ett barn med npf som tar sin beskärda del så att säga) samt att jag själv i största utsträckning roddar hämtning/lämning matlagning, hushåll samt allt kring barnen (mannen hjälper såklart men jag har huvudansvaret och planerar och styr upp allt, mannen brukar ha ansvar över träningar osv för barnen) mannen tar hämtning någon gång ibland, sköter alla fordon, sköter gården, bygger, så vi har båda väldigt fullt upp, men jag blir så dränerad och utmattad så brukar uppleva att allt detta tar all min energi så tillslut när man landar i soffan kring 21-22 så är jag så trött att jag nästan känner mig apatisk, men här har vi iallafall hamnat i ett läge där han tex oftare vill ha sex medan jag är ganska nöjd med 1-2 ggr veckan och tycker inte det är hela världen om det ibland går 2 veckor pga livet kommer emellan, då livet i övrigt är sö hektiskt så ibland vill man bara vara ifred och ligga raklång på soffan, sen försöker jag bättra mig i vardagen med kramar osv men som sagt, kan känna mig så stressad och stå vid diskbänken, barnen skapar kaos å mitt I allt de har jag lite svårt att bara stanna upp och komma ihåg kramar/pussar osv. Detta kanske är lite på spåret du skriver gällande emotionellt avstånd, alltså de att han ibland upplever att jag inte ger tillräckligt mkt, vill dock tillägga att jag älskar att mysa (å sex också för den delen), men jag vet att om vi myser i soffan så vill mannen gärna mer än så i slutändan, vilket gör att jag inte orkar med mys heller alla gånger då jag vet att han får förväntningar på mer men orken finns inte där för mig. Detta har jag förklarat men känns ibland som att de inte riktigt går fram, nåja nu blev det ett rejält sidospår🙈

Nej inga sexleksaker, men när du skriver om emotionellt avstånd får det mig att tänka på att mannen i perioder upplever att jag är "kylig" Och inte visar kärlek, detta har vi pratat om och försökt hitta tillbaks till mer närhet och mys, som tillägg handlar de inte om att jag inte vill ha närhet, men i all stress i vår vardag (3 barn varav ett barn med npf som tar sin beskärda del så att säga) samt att jag själv i största utsträckning roddar hämtning/lämning matlagning, hushåll samt allt kring barnen (mannen hjälper såklart men jag har huvudansvaret och planerar och styr upp allt, mannen brukar ha ansvar över träningar osv för barnen) mannen tar hämtning någon gång ibland, sköter alla fordon, sköter gården, bygger, så vi har båda väldigt fullt upp, men jag blir så dränerad och utmattad så brukar uppleva att allt detta tar all min energi så tillslut när man landar i soffan kring 21-22 så är jag så trött att jag nästan känner mig apatisk, men här har vi iallafall hamnat i ett läge där han tex oftare vill ha sex medan jag är ganska nöjd med 1-2 ggr veckan och tycker inte det är hela världen om det ibland går 2 veckor pga livet kommer emellan, då livet i övrigt är sö hektiskt så ibland vill man bara vara ifred och ligga raklång på soffan, sen försöker jag bättra mig i vardagen med kramar osv men som sagt, kan känna mig så stressad och stå vid diskbänken, barnen skapar kaos å mitt I allt de har jag lite svårt att bara stanna upp och komma ihåg kramar/pussar osv. Detta kanske är lite på spåret du skriver gällande emotionellt avstånd, alltså de att han ibland upplever att jag inte ger tillräckligt mkt, vill dock tillägga att jag älskar att mysa (å sex också för den delen), men jag vet att om vi myser i soffan så vill mannen gärna mer än så i slutändan, vilket gör att jag inte orkar med mys heller alla gånger då jag vet att han får förväntningar på mer men orken finns inte där för mig. Detta har jag förklarat men känns ibland som att de inte riktigt går fram, nåja nu blev det ett rejält sidospår🙈

Mannen anklagar mig för otrohet Jag är fortfarande i chock, bara måste få skriva av mig och bolla detta. Snälla läs gärna allt och hjälp mig i detta.

Jag och sambon sexade och hade en trevlig stund tillsammans igårkväll, när vi är "färdiga" går sambon på toaletten, jag lägger mig på soffan, när han kommer ut från toaletten slänger han ur sig "vem är det du ligger med?" Och hans blick var som helt förbytt jämfört med för 10 minuter sedan då vi njöt av varandra, jag fattade verkligen ingenting, blev så chockad. När jag tillslut inser att han tamefan menar allvar, Kan jag säga att jag blev så otroligt arg och upprörd över att bli anklagad på de viset. Nu till vad han baserar sina misstankar om att jag är otrogen på, (jag frågade om han hade dom misstankarna under sexstunden för 10 min och nej de hade han inte), men när han gick på på toaletten för att torka av sig, så menar han att han fick känslan av kondom på k*ken, det är tydligen en speciell känsla/doft som han upplever dom gånger vi använt kondom, han menar alltså att han då började misstänka att jag legat med någon, varpå han kollar i vårt kondompaket, där det ligger 9 kondomer (en frp som haft 10 stycken) varpå han är helt övertygad om att vi måste ha använt mer än bara 1, åtminstone 2 eller 3 enligt honom, till saken hör är att vi inte använt kondom på länge, å dessa går bara att beställa på nätet, han inutierar då att jag skulle ha nyttjat våra kondomer och varit otrogen med dom å sen köpt ny frp eller något, självklart har jag inte varit otrogen, har aldrig någonsin varit det, och helt ärligt, jag har ingen aning om vi använt 1/2/3 ur just denna frp, snälla vad säger ni? Jag tycker ju allt är så sjukt och surrealistiskt, är de rätt att han får dessa misstankar? Jag menar, kan ni förstå honom? Som bakgrundsinformation, vi ör 30 plus, levt tsm i snart 17 år, har tre barn, hus, (som totalrenoverats precis), jag har aldrig någonsin vare sig i denna relation eller tidigare varit otrogen, de finns inte på min karta att jag skulle kunna vara det, å framförallt inte vara de å sen ljuga eller dölja det. Jag litar på sambon, han var otrogen när vi var riktigt unga, en gång, på krogen i fyllan (hånglade), de var bland de värsta jag varit med om, han kom då hem och berättade å var ångerfull. Ändå litar jag på honom idag till 100%, men de gör så ont, att han inte litar på mig?

Ytterligare tillägg, han har anklagat mig för otrohet för några år sedan också, då kom de fram att han tidigare i förhållandet under längre tid misstänkt att jag varit otrogen men inte sagt något då utan han sa de senare efter något år, men han berättade att orsaken till hans misstankar då var dels att jag vid sex red honom hade börjat gör på något annorlunda sätt, sen hade jag gjort något nytt vid oralsex enligt honom. Vill tillägga att han är inte svartsjuk av sig annars bortsett från dessa anklagelser. Är de jag som är dum å borde förstå hur han känner? Känns så hopplöst att vi hamnar i detta igen, där han inte tror mig, samtidigt som jag inte vet om jag blir blind för situationen å om de är han som överdriver/har rätt? (Inte för att de spelar någon roll när jag själv vet att jag inte har något att dölja, men ändå? )

Fysisk beröring och positiva affirmationer (komplimanger och uppskattning) är de allra flesta mäns kärleksspråk. Där har du nyckeln.

TS beskriver hur hon sliter ut sig för att dra runt familjen. Då är det mycket begärt att hon, förutom de 3 barnen, ska stå för det känslomässiga arbetet med mannen, oavsett kärleksspråk. Vem ser till TS´ fysiska och känslomässiga behov? Mannen verkar ha siktat in sig på sex-trappsteget på behovstrappan, fast TS inte ens fått den vila och sömn hon behöver för att må bra.
Det verkar enkelt att få mannen mer nöjd genom att ge honom ännu mer, så kanske han slutar anklaga TS för att vara otrogen. Men jag kan inte se att mannen gör motsvarande ansträngningar för att göra TS nöjd och se till att hon mår bra?

Och TS, apropå det du skriver i #66 och #70 är det inte konstigt att små bitar av din kärlek dör. I det här läget är det inte du som ska jobba för att behålla honom, utan han som ska jobba för att få behålla dig och din kärlek. Kommer han göra det?

Spelar ingen roll om det ska anses vara mycket eller lite begärt. Vissa saker är som de är.

han låter väldigt osäker i sig själv som helt plötsligt letar efter tecken som inte finns?
Jag har också varit med om liknande, och det kom också upp i samband med sex. Det är väl blodet som hamnat någon annanstans än i huvudet.. skämt åsido. 
Men, nu borde prata mer om detta, och du kanske även ska prata om det som hänt i erat förhållande tidigare! Tänkte på hans otrohet, och tidigare anklagelser. 

 

 

Det är ganska få saker som är som de är, huggna i sten och oföränderliga, med oss människor. Vi har den fria viljan, vi har personliga egenskaper, vi har känslor, behov och sociala relationer. 

TS´ man upplever att hon håller känslomässigt avstånd till honom, och vill inte ha sex lika ofta som han. Mannen: "Du är otrogen! Kolla här på kondompaketet!"
Men mannen hade också kunnat säga: "Du känns lite avståndstagande. Är det något du vill prata om? Är du okey?"