• Anonym (Förvirrad)

    Mannen anklagar mig för otrohet

    Jag är fortfarande i chock, bara måste få skriva av mig och bolla detta. Snälla läs gärna allt och hjälp mig i detta.

    Jag och sambon sexade och hade en trevlig stund tillsammans igårkväll, när vi är "färdiga" går sambon på toaletten, jag lägger mig på soffan, när han kommer ut från toaletten slänger han ur sig "vem är det du ligger med?" Och hans blick var som helt förbytt jämfört med för 10 minuter sedan då vi njöt av varandra, jag fattade verkligen ingenting, blev så chockad. När jag tillslut inser att han tamefan menar allvar, Kan jag säga att jag blev så otroligt arg och upprörd över att bli anklagad på de viset. Nu till vad han baserar sina misstankar om att jag är otrogen på, (jag frågade om han hade dom misstankarna under sexstunden för 10 min och nej de hade han inte), men när han gick på på toaletten för att torka av sig, så menar han att han fick känslan av kondom på k*ken, det är tydligen en speciell känsla/doft som han upplever dom gånger vi använt kondom, han menar alltså att han då började misstänka att jag legat med någon, varpå han kollar i vårt kondompaket, där det ligger 9 kondomer (en frp som haft 10 stycken) varpå han är helt övertygad om att vi måste ha använt mer än bara 1, åtminstone 2 eller 3 enligt honom, till saken hör är att vi inte använt kondom på länge, å dessa går bara att beställa på nätet, han inutierar då att jag skulle ha nyttjat våra kondomer och varit otrogen med dom å sen köpt ny frp eller något, självklart har jag inte varit otrogen, har aldrig någonsin varit det, och helt ärligt, jag har ingen aning om vi använt 1/2/3 ur just denna frp, snälla vad säger ni? Jag tycker ju allt är så sjukt och surrealistiskt, är de rätt att han får dessa misstankar? Jag menar, kan ni förstå honom? Som bakgrundsinformation, vi ör 30 plus, levt tsm i snart 17 år, har tre barn, hus, (som totalrenoverats precis), jag har aldrig någonsin vare sig i denna relation eller tidigare varit otrogen, de finns inte på min karta att jag skulle kunna vara det, å framförallt inte vara de å sen ljuga eller dölja det. Jag litar på sambon, han var otrogen när vi var riktigt unga, en gång, på krogen i fyllan (hånglade), de var bland de värsta jag varit med om, han kom då hem och berättade å var ångerfull. Ändå litar jag på honom idag till 100%, men de gör så ont, att han inte litar på mig?

    Ytterligare tillägg, han har anklagat mig för otrohet för några år sedan också, då kom de fram att han tidigare i förhållandet under längre tid misstänkt att jag varit otrogen men inte sagt något då utan han sa de senare efter något år, men han berättade att orsaken till hans misstankar då var dels att jag vid sex red honom hade börjat gör på något annorlunda sätt, sen hade jag gjort något nytt vid oralsex enligt honom. Vill tillägga att han är inte svartsjuk av sig annars bortsett från dessa anklagelser. Är de jag som är dum å borde förstå hur han känner? Känns så hopplöst att vi hamnar i detta igen, där han inte tror mig, samtidigt som jag inte vet om jag blir blind för situationen å om de är han som överdriver/har rätt? (Inte för att de spelar någon roll när jag själv vet att jag inte har något att dölja, men ändå? )
  • Svar på tråden Mannen anklagar mig för otrohet
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (Separerad) skrev 2025-09-16 18:39:58 följande:
    Kräv parterapi samt att han behöver ta tag i sin egen paranoiditet med terapi. 

    Jag lämnade en relation förra våren efter 22 år tillsammans, barn i mellanstadieålder. 

    Mer än en gång anklagade han mig för att vara otrogen, speciellt de sista åren, och för varje gång dog känslorna lite mer.

    Det är jobbigt att bryta upp en lång relation men för att kunna gå vidare måste HAN göra den större delen av jobbet.
    Tack för ditt svar, jag ska föreslå parterapi, tyvärr är han inte så öppen för att prata med någon på de viset, tror jag får med han på parterapi men svårare med terapi för han själv tyvärr, ska dock ta upp det.

    Måste bara få han att förstå att han behöver göra ett stort jobb med sig själv..
  • molly50
    Anonym (Förvirrad) skrev 2025-09-16 20:01:45 följande:
    Tack för dina tips, ska föreslå terapi om det behövs. 
    Ja de hela blir så mkt svårare när barn är inblandat💔 väldigt jobbigt..
    Ja,det kan nog vara en bra idé.

    Jag förstår det. Men kom ihåg också att barn kan märka om föräldrarna inte mår bra.
    Så skulle det här fortsätta och han inte ändrar sig så är det nog ingen som klandrar dig om du väljer att lämna.
  • Anonym (xj)
    molly50 skrev 2025-09-16 20:10:12 följande:
    Ja,det kan nog vara en bra idé.

    Jag förstår det. Men kom ihåg också att barn kan märka om föräldrarna inte mår bra.
    Så skulle det här fortsätta och han inte ändrar sig så är det nog ingen som klandrar dig om du väljer att lämna.
    Ja, barn är sensitiva.
  • molly50
    Anonym (xj) skrev 2025-09-16 20:12:17 följande:
    Ja, barn är sensitiva.
    Ja,det är de.
  • Just Precis

    Håller med Ikaros kring att det är knepigt med svartsjukan, den är väl genuin på något sätt när han nu fått en idé i huvudet.

    Du kan däremot ställa krav på HUR han hanterar en misstanke, han kan inte hålla på och balla ur sådär. Familjeterapi.


    Samt alltså kondomer i jobbväskan? Fan vad weird. Behöver inte betyda nåt såklart men jag hade undrat alltså?

  • Anonym (Förvirrad)
    Just Precis skrev 2025-09-16 21:05:16 följande:

    Håller med Ikaros kring att det är knepigt med svartsjukan, den är väl genuin på något sätt när han nu fått en idé i huvudet.

    Du kan däremot ställa krav på HUR han hanterar en misstanke, han kan inte hålla på och balla ur sådär. Familjeterapi.


    Samt alltså kondomer i jobbväskan? Fan vad weird. Behöver inte betyda nåt såklart men jag hade undrat alltså?


    Tack för ditt svar🙏 känner precis så. Han kan inte hålla på att balla ur, vi är två vuxna människor med barn osv, ska något sånt här få knäcka en hel familj? För att han fått för sig det? Känns så sorgligt alltså
    Ska föreslå familjeterapi så får vi se🙏

    Jooo jag förstår verkligen din tanke där, han hade köpt dom på väg hem från jobbet, var helt öppen med de, går dit å hämtar när vi behöver osv, så inte upplevt de som något att misstänka även om jag ändå vid ett tillfälle frågade varför dom låg där i, dock helt utan någon misstänksamhet utan främst för de kändes lite märkligt om han råkar dra fram dom på jobbmötet tex...
  • Anonym (X)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2025-09-16 17:04:02 följande:
    Nej, det är öppnat och vi har använt av det vid något tillfälle också men de är länge sen alltså typ drygt ett halvår, är säkert 1 år sedan de öppnades, de är dock "vanliga" som finns att köpa på mataffären.
    Varför är de kvar i jobbväskan om han inte använder dem utan dig?
    Rimligtvis borde förpackningen hamnat rätt när ni använde nån kondom, inte stoppats tillbaka för att ha om andan faller på.
  • Anonym (Separerad)
    Anonym (Förvirrad) skrev 2025-09-16 20:04:05 följande:
    Tack för ditt svar, jag ska föreslå parterapi, tyvärr är han inte så öppen för att prata med någon på de viset, tror jag får med han på parterapi men svårare med terapi för han själv tyvärr, ska dock ta upp det.

    Måste bara få han att förstå att han behöver göra ett stort jobb med sig själv..
    Tyvärr är de sällan mottagliga för att gå i terapi. Min vägrade när jag föreslog det genom åren. Sen, när jag fått nog, då minsann föreslog han att vi skulle gå i terapi. Jag sa nej då. Dög det inte tidigare behövde det inte duga då heller. Så blev jag den onda som inte ville rädda relationen... 
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (X) skrev 2025-09-16 22:36:04 följande:
    Varför är de kvar i jobbväskan om han inte använder dem utan dig?
    Rimligtvis borde förpackningen hamnat rätt när ni använde nån kondom, inte stoppats tillbaka för att ha om andan faller på.
    Jadu bra fråga de har varit så att vi hämtat en bara från Frp inte direkt tagit upp frp, förstår och hör själv att de låter lite märkligt men har inte varit någon stor grej av de egentligen..
  • Anonym (Förvirrad)
    Anonym (Separerad) skrev 2025-09-16 23:09:12 följande:
    Tyvärr är de sällan mottagliga för att gå i terapi. Min vägrade när jag föreslog det genom åren. Sen, när jag fått nog, då minsann föreslog han att vi skulle gå i terapi. Jag sa nej då. Dög det inte tidigare behövde det inte duga då heller. Så blev jag den onda som inte ville rädda relationen... 
    Förstår de är ju väldigt synd för de kan nog många gånger vara väldigt nyttigt, men förstår att du inte var intresserad då. 
Svar på tråden Mannen anklagar mig för otrohet