Tjänar 170,000kr brutto varje månad, kvinna, 40+. Hade jag varit man hade det nog gynnat mig i dejtinglivet. Men som kvinna, vad säger ni män- är det positivt med en kvinna som tjänar mycket eller avskräckande?
Det mest vettiga är nog särbo. Att kombinera två familjer blir heller sällan lyckat. Bättre för barnen att bo i sär.
Jag är dessutom van vid att ha det såhär. Jag sköter mitt och han sköter sitt. Skiter det sig så tar vi hand om varandra men hade inte orkat att någon la sig i om mina naglar ska fixas eller inte eller om jag verkligen ska på den där weekenden med mina väninnor för han tycker att det är ?hans tur? att åka iväg på något och pengar inte finns till båda. Eller jag tycker att jag vill ha ny bil men han tycker den gamla duger. vill jag kunna bestämma själv,
Nu landar det nog i att det endast särboskap hade blivit aktuellt. Annat verkar bli för komplicerat. Då är det inte så mycket att orda om längre tänker jag, eftersom gemsam ekonomi inte kan bli en tvist.
Som en annan skrev med god ekonomi, man får ju såklart dela med sig om man vill ha med någon på sina aktiviteter och den inte har råd. Men annars gällande det vanliga, där är det väl upp till var och en att styra sina inkomster/ utgifter- nu tänker jag särboskap.
Förmodligen hade det blivit svårt att leva med någon som inte iaf hade en högre inkomst än medel. jag har en hög sparkvot och det vill jag fortsätta med för att slippa jobba efter 60. Då har jag plötsligt inte råd att betala för någon annan också i det vardagliga.
Men annars är det väl just bristen på den typen av funderingar att kvinnor ofta går i de klassiska fällorna: mindre avsättning till pension pga deltid, mer vabb, mer hemma med barnen, mindre karriär och mindre kapital som följ. Sen skiljs man eller blir pensionär och kan knappa försörja sig själv.
Tråkigt och kanske oromantiskt att tänka på men så viktigt
Absolut håller jag med dig.
Särbo eller dela med sig , det är alternativen om man tjänar som den mest välavlönade procenten i landet.
Varför man inte vill dela med sig är svårt för mig att förstå. Men jag tror att pengarna på något sätt påverkar många personer på ett negativt sätt . De tror att pengar är viktigast i livet. Man brukar säga att makt korrumperar , det är nog samma med extrema löner. Det skall nog vara en extremt välfungerande och emotionellt stabil människa med stor ödmjukhet för att klara av att tjäna så mycket pengar som vi talar om i denna tråd, utan att man påverkas negativt, personlighetsmässigt..
De flesta kan ju också gå upp till heltid vid separation, eller hur?
För många är en relation väldigt viktigt.
För andra är pengar det viktigaste.
Man får välja själv vad som är viktigt i livet. an kan ju välja både och förstås, jag har både pengar och en fin relation.
Så jag inser att jag är väldigt lyckligt lottad
Men jag har ju ändå valt och alltid prioriterat , till viss del, min familj och min relation.
Om jag valt annorlunda hade jag kunnat tjäna betydligt mer än jag gör. Men jag tjänar tillräckligt tycker jag. Livet är mer än pengar, så länge man har tillräckligt.
Men många har aldrig nog med pengar av någon anledning .
Det måste väl vara något annat som fattas tror jag, för pengar ger ingen lycka. OM man har tillräckligt.