Tjänar 170,000kr brutto varje månad, kvinna, 40+. Hade jag varit man hade det nog gynnat mig i dejtinglivet. Men som kvinna, vad säger ni män- är det positivt med en kvinna som tjänar mycket eller avskräckande?
Du behöver inte gå in på ämnet lön överhuvudtaget.
Sålänge bägge jobbar, och ni sexar bra. Att bo isär är bäst, i ditt fall.
För mig som man gör det varken från eller till om kvinnan tjänar 40k eller 170k.
I DN precis nyligen skrev Åsa Beckman en artikel om män som hade svårt att hantera deras kvinnliga partners framgångar. Som kände sig manade att trycka till kvinnorna lite grand, för att de kände sig underlägsna.
Det finns också statistik som visa en högre skilsmässofrekvens för par där kvinnan tjänar mer än mannen.
Så TS kanske gör bäst i att söka en partner bland andra med mycket pengar. Det ska finnas en dejtingsida som heter Elitsinglar, det kanske kan vara något? Har inte prövat den, för min lön är mer av det vanliga slaget. 
På elitsinglar har männen pengar och kvinnor skönheten.
Intressant fråga. Sitter i liknande situation, men som man (tjänar något mer du). Vet inte riktigt om det gynnar mig egentligen ? hur ofta tar man upp inkomst / förmögenhet i ?medelåldersdejtande?? Skulle kännas ganska vulgärt att ta upp som fråga? kan nog stöta nog bort en och annan potentiell kandidat. Klart man kan gissa ungefär utifrån livsstil, men som du skriver så är det inte alltid så uppenbart. Men det går ju förstås att kolla upp en persons inkomst (ratsit) om man skulle vilja.
Jag tror dock, som andra skrivit att det är nog bra om man hittar någon på ungefär samma nivå ? både ekonomiskt som livsaptit - så att man iaf har möjlighet att göra saker tillsammans utan att behöva fundera på det ekonomiska. Risken är nog annars ganska stor för friktion på det området om/när man träffas i mogen ålder.
Utmaningen jag som man har upplevt är väl mer att de kvinnor jag träffat är mer av karaktären ?ekonomiskt ointresse? ? dvs tjänar bra, lever ?normalt?, men har ingen riktigt plan eller mål för det privatekonomiska ? vilket inte riktigt matchar min egen profil. Men nu handlar tråden om dina utmaningar, inte mina, så önskar dig all lycka med letandet!
Jobbar inte 70 timmars veckors men mer än heltid. Det säger lite sig själv. Inget kommer gratis här i livet. Iom att jag redan har barn så kan argumentet att en tar hand om barnen och gör mer hemma heller inte användas för att dela alla pengar som kommer in. Jag vill helt enkelt spara det mesta av mina pengar för att kunna välja mer fritt när jags ska gå i pension.
Om jag vill resa mer så får jag såklart bjuda eller vad det nu kan vara för något. Men jag jobbar inte hårt för att någon annan ska sko sig på det. Jag menar inte att man ska ha olika standard i en relation- vad det nu betyder. Tex ska vi såklart äta samma mat och ingen ska tvingar lägga 90% av sin inkomst för att jag ska bo fint. Men att den andre automatiskt ska ha tillgång till mitt konto för att shoppa kläder eller egna weekends har jag nog svårare att förstå.
Intressant fråga. Sitter i liknande situation, men som man (tjänar något mer du). Vet inte riktigt om det gynnar mig egentligen ? hur ofta tar man upp inkomst / förmögenhet i ?medelåldersdejtande?? Skulle kännas ganska vulgärt att ta upp som fråga? kan nog stöta nog bort en och annan potentiell kandidat. Klart man kan gissa ungefär utifrån livsstil, men som du skriver så är det inte alltid så uppenbart. Men det går ju förstås att kolla upp en persons inkomst (ratsit) om man skulle vilja.
Jag tror dock, som andra skrivit att det är nog bra om man hittar någon på ungefär samma nivå ? både ekonomiskt som livsaptit - så att man iaf har möjlighet att göra saker tillsammans utan att behöva fundera på det ekonomiska. Risken är nog annars ganska stor för friktion på det området om/när man träffas i mogen ålder.
Utmaningen jag som man har upplevt är väl mer att de kvinnor jag träffat är mer av karaktären ?ekonomiskt ointresse? ? dvs tjänar bra, lever ?normalt?, men har ingen riktigt plan eller mål för det privatekonomiska ? vilket inte riktigt matchar min egen profil. Men nu handlar tråden om dina utmaningar, inte mina, så önskar dig all lycka med letandet!
Varken eller.
Så länge hon har ordnad ekonomi och kan hushålla med pengarna så är det andra saker som avgör hur attraktiv hon är.
Tråden handlar väl egentligen inte om mina mål, så lite off-topic.
Men jag tänker att när man nått en viss ålder är det rimligt att man har en tanke eller grov plan om hur man ser på andra halvlek, både på det personliga planet och privatekonomiska. Frågor som boende, hur man tänker hjälpa sina barn ut i vuxenlivet, andra drömmar man kan ha som spännande resor, pension ? tidig eller sen, och varför. Mycket att fundera på och allt ska förstås finansieras på något sätt. Men nej, jag har inte som mål att bli rikast på kyrkogården, det verkar rätt meningslöst, min prio är att få ut så mycket som möjligt av den tid jag har kvar och där är alternativet att sitta och häcka på ett kontor med hög lön tills jag trillar av pinn typ längst ner på listan. Och jag ser väl att en potentiell framtida partner har åtminstone tänkt kring sådana frågor även om man förstås aldrig kommer träffa någon som har precis samma tankar som en själv.
Man är säkert hemmablind men jag tror jag lever ganska normalt. Skillnaden är kanske att jag skulle kunna bränna på mycket mer om jag ville. Gillar att ha en sund balans mellan konsumtion (helst på upplevelser) och sparande.
Tror nog det är viktigare med mannens energinivå och inställning till livet. Att leva aktivt kan antingen kosta pengar (att man köper alla tjänster) eller i tid (att man planerar och förbereder själv). En man med engagemang kan absolut kompensera för en lägre nivå av inkomst.
Jag förväntar mig en likasinnad på det viset. Jag tycker man får anpassa till den nivån som alla är bekväma men men jag anser inte att man ska ha gemensam ekonomi. Det verkar fruktansvärt.