Tjänar 170,000kr brutto varje månad, kvinna, 40+. Hade jag varit man hade det nog gynnat mig i dejtinglivet. Men som kvinna, vad säger ni män- är det positivt med en kvinna som tjänar mycket eller avskräckande?
Svenska män verkar dock vilja ha en kvinna med god inkomst. Läste en artikel nyligen om att Sverige skiljer sig från andra länder. I de flesta länder, visar studier, att barnen får det bättre om mamman blir arbetslös, då har hon mer tid till barnomsorg och läxläsning.
Men inte i Sverige , om mamman blir arbetslös blir det oftast skilsmässa och barnen far illa.
Svenska män vill inte försörja sin familj? Extremt oattraktivt, tycker jag.
Och en väg mot ekonomisk undergång för hela landet. En massa egoister som prioriterar sin egen plånbok framför att ge nästa generation maximalt goda förutsättningar.
Men jag tror att pengarna på något sätt påverkar många personer på ett negativt sätt .
Du vill ju inte dela med dig ?
Allt är ju dessutom väldigt hypotetiskt eftersom du inte ens har en partner.
Du vill ju inte dela med dig ?
Allt är ju dessutom väldigt hypotetiskt eftersom du inte ens har en partner.
Nu har vi ju varit runt denna några gånger?. när jag skriver att jag inte vill dela med mig och ist betala mer för inköpta tjänster så jag kan köpa tillbaks lite tid utan att belasta min ev partner är det fel- då är det synd om honom som måste lägga tiden när jag inte gör det (i scenariot att han antagligen jobbar mindre).
När jag ist ger exempel på att jag skulle dela men med motkravet att jag hade förväntat mig att den andre la mer tid på markservice. Mina pengar finns ju endast om jag har det jobbet jag har, dvs jobbar mer än normalt. Så är det också egoistiskt och sniket.
Att jag ist ska jobba alla de timmar jag gör, dela med mig fritt av inkomst och på så vis både ha mindre att röra mig med och mindre fritid verkar för alla här vara det mest rimliga och generösa valet. Det tycker jag verkar konstigt.
Är det verkligen så ni resonerar. Ni städar, plockar, handlar utan någon som helst förväntan på motprestation? Eller det är bara för att det är pengar som det handlar om, då ska man vara frikostig för det är ju bara peeengar (helvetet på jorden verkar det också vara). vad det krävs av en för att skaffa dem verkar inte vara en del av ekvationen.
Nu har vi ju varit runt denna några gånger?. när jag skriver att jag inte vill dela med mig och ist betala mer för inköpta tjänster så jag kan köpa tillbaks lite tid utan att belasta min ev partner är det fel- då är det synd om honom som måste lägga tiden när jag inte gör det (i scenariot att han antagligen jobbar mindre).
När jag ist ger exempel på att jag skulle dela men med motkravet att jag hade förväntat mig att den andre la mer tid på markservice. Mina pengar finns ju endast om jag har det jobbet jag har, dvs jobbar mer än normalt. Så är det också egoistiskt och sniket.
Att jag ist ska jobba alla de timmar jag gör, dela med mig fritt av inkomst och på så vis både ha mindre att röra mig med och mindre fritid verkar för alla här vara det mest rimliga och generösa valet. Det tycker jag verkar konstigt.
Är det verkligen så ni resonerar. Ni städar, plockar, handlar utan någon som helst förväntan på motprestation? Eller det är bara för att det är pengar som det handlar om, då ska man vara frikostig för det är ju bara peeengar (helvetet på jorden verkar det också vara). vad det krävs av en för att skaffa dem verkar inte vara en del av ekvationen.