Tille, varje gosse ska ,i alla fall minst en gång, hoppa ner i ett hölass. Det tycker jag. Här kommer det en fortsättning och en början till ett slut. Hoppas du har det bra där du är min lille vän.
Han skrattar till och kliver fram från sitt gömställe bakom min rygg. Med lyktan stadigt riktad mot ladan styr vi våra steg dit.
- Vart ska vi Magnus? frågar den nyfikne gossen.
- Vi är framme, svarar jag och öppnar dörren till ladan. Det knarrar till rejält och gossen gömmer sig återigen bakom mig. Jag skrattar och lyser in i ladan. Det är rent och prydligt där inne och en doft av hö slår emot oss där vi står i dörröppningen.
- Kom så går vi in, säger jag och tar gossens hand.
Tillsammans går vi in i den mörka ladan. Det luktar gott. Höet som ligger i stora högar på golvet ser inbjudande ut.
Vi vandrar omkring inne i ladan en stund. Upptäcksfärder är alltid spännande. Verktyg hänger på väggarna och här och där står spadar och borstar. Vi kommer fram till en stege. Den letar sig upp i mörkret och vi ser på varandra.
- Ska vi? frågar jag och lägger ena handen på stegen.
Gossen ser på mig och sedan på stegen. Han ser lite osäker ut.
- Tror du stegen håller att klättra på? frågar han.
Jag tar ett stadigt tag om stegen och rycker till, lagom hårt. Det gnisslar till men stegen verkar vara stabil. Jag ler och rufsar till gossens hår.
- Du, lille vän, säger jag. När vi klättrar upp måste du gå före mig så att jag kan fånga dig om du skulle halka.
Pojken ser på mig med sina stora ögon. Han litar på mig och nickar.
Jag tar den lille gossen under armarna och hissar upp honom. Hans små händer tar ett fast grepp om stegen och försiktigt tar han ett par steg upp.
Det har börjat ljusna ute och tuppen gal sin morgonhälsning. Fågelkvittret vittnar om att det verkligen är dags att vakna nu. Jag öppnar glasluckan till lyktan och blåser ut den lilla lågan som fladdrar där inne. Lyktan hänger jag på en spik och sedan tar jag ett kliv upp på stegen.
- Det är morgon där ute, säger jag till gossen. Han ser ner på mig och ler. Tillsammans klättrar vi upp. Gossen försvinner över kanten och ut på loftet. Uppe på loftet är golvet täckt av sommargult hö och luckan i gaveln står öppen. Gossen står där, mitt på loftet och tittar ut på scenen som utspelas utanför. Jag går fram till honom och tappar andan när jag kikar ut. Det är så vackert. Solen håller just på att stiga upp och ett ljusrosa och ljusblått skimmer sprider sig över himlen. Ängens alla djur rör på sig och det våta gräset glimmar i solens strålar. Gossen och jag står en lång stund och bara tittar. Vi njuter av det perfekta skådespel som visas upp där ute på ängen. Solen stiger snabbt och värmen börjar torka det våta gräset och gossen tar min hand.
- Du, Magnus säger han. Det är en fin morgon eller hur?
Jag nickar och klappar hans kind.
- Ja, lille vän det är en jättefin morgon och nu tror jag det är dags för frukost!
Jag ställer ner ryggsäcken på det hötäckta golvet och öppnar den. Gossen tar filten och lägger ut den på höet. Tillsammans dukar vi upp en riktig äventyrarfrukost. Choklad förstås och smörgåsar. I ytterfickan har jag gömt två stora chokladbitar som jag tar fram och lägger på filten. Gossen tittar på dem och sedan på mig.
- Vad är det där Magnus? frågar han och pekar på de två silverfärgade bitarna.
- Det är choklad, min lille vän, svarar jag och tar en bit. Jag tar av det silverfärgade pappret och bryter av en bit.
- Vill du smaka? frågar jag och håller fram chokladbiten.
Gossen tittar på mig och tar sedan den lilla chokladbiten i sin hand. Han tittar på den en liten stund och sedan stoppar han den i munnen.
- Vad tycker du? frågar jag med ett leende på läpparna. Gossen slickar sig om munnen.
- Mums! svarar han och ser på mig med sina djupt blå ögon. Jag skrattar och räcker gossen en bit till.
Vi hjälps åt att packa ner våra frukostsaker i ryggsäcken igen. Det går ju fortare om man är två. Solen har värmt upp laduväggen och det börjar bli varmt inne i ladan. Gossen och jag går fram till öppningen i gaveln och kikar ut. Nedanför, på marken, ligger ett stort hölass. Jag kastar ut ryggsäcken, den flyger så fint och landar i höet där nere. Det är ju inte så värst högt så den klarar sig. Jag vänder mig till gossen.
- Du, nu gör vi det! Är du beredd? Jag ser på den lille gossen. Han nickar.
- Ja, Magnus, jag är beredd, nu gör vi det!
Hand i hand tar vi steget ut och hoppar ner i hölasset.
Så tänker jag mig ett hopp i hölasset. Nu ska jag fixa med lite saker.
Snusningar, din Internet-kompis Magnus
