Tille, trots att jag snart ska gå och sova måste vi ju avsluta det där lilla äventyret vi började på förut. Tror du vi har vaknat än, lille vän?
En liten fågel sjunger sin vackraste sång i eftermiddagssolens sken. Det är en behaglig melodi att få vakna till. Jag slår upp mina ögon och ser mig omkring. På kanten till det stora ekfatet som samlar upp regnvattnet från stuprännan sitter det en fågel. Den sjunger så att hjärtat nästan brister, så vackert låter det. Sedan vänder den sig om och doppar huvudet i vattnet. Jag ler och vänder sedan blicken mot den lille gossen som fortfarande sover med sitt huvud på min arm. Jag lyfter varsamt bort min arm och reser mig så försiktigt jag kan. Gossen kan gott få sova lite till och vi ska ju ut på äventyr strax. jag smyger in i stugan och plockar fram de saker vi kommer att behöva nere vid vattnet. Ett par handdukar, ett par flytarmband och shorts. Mer behövs inte idag. Jag knäpper igen ryggsäcken och hänger den över axeln. På vägen ut hämtar jag ett glas saft. Den lille gossen är nog törstig när han vaknar. När jag kommer ut ligger pojken fortfarande och sover. Jag ställer ner ryggsäcken och glaset och går fram till gossen.
- Lille vän, säger jag och nyper gossen i ena stortån, det är dags att vakna nu.
Den lille fräknige pojken suckar lite och slår sedan upp de blåaste ögon du kan tänka dig.
- Jag tror jag har sovit färdigt nu, säger han och gäspar stort.
Jag ler och räcker honom glaset med saft.
- Här, drick lite.
Gossen tar en rejäl klunk och ställer sedan ner glaset på gräset.
- Du, Magnus, ska vi gå ner till vattnet nu? Han börjar se ivrig ut igen
- Jadå, jag har redan packat ryggsäcken lille vän. Kom nu så går vi!
Vi går ut genom grinden och ner mot tjärnen. Det är en fin dag.
Vi står uppe på kullen och ser ut över landskapet, det är vackert. Den lilla tjärnen är kantad av skog på ena sidan och av äng på den andra. Det gör den ljus och mysig att se på. Nere vid vattenbrynet står rådjursfamiljen och dricker. De kikar upp när vi kommer gående mot dem men fortsätter strax dricka. De känner ju oss.
Jag ställer ner ryggsäcken på marken och sätter mig.
- Kom och sätt dig kompis, säger jag och öppnar ryggsäcken.
Gossen slår sig ner framfrö mig. Han spanar ut över vattnet med en längtan i blicken som bara små pojkar kan ha.
- Innan vi går ut i vattnet tänkte jag berätta några saker som nog är bra att veta om simning, säger jag medan jag plockar fram handdukarna, flytarmbanden och shortsen.
Gossen ser förundrat på de röda platta armbanden.
- Vad är det där? frågar han och pekar på dem.
Jag tar upp ett av armbanden.
- Detta är en liten sak som hjälper nya simmarpojkar att flyta bättre, svarar jag och räcker gossen det ena.
- Man måste blåsa upp dem förstås, säger jag och visar gossen hur han ska göra.
Snart står vi på stranden, redo att ge oss ut på äventyr. Gossen har två röda armband på armarna. Han kikar lite fundersamt på dem.
- Kommer de inte att vara ivägen Magnus? Det känns så, säger gossen och flaxar lite med sina små brunbrända armar.
- Nej då, de kommer inte vara ivägen för dig! Det lovar jag. Nu ska du se på ett slag.
Jag går ut i vattnet en liten bit.
- När du vill simma som en liten groda är det bra att veta om hur man ska göra, säger jag och ler. Se hur jag gör med mina armar nu.
Jag gör några stora simrörelser i luften medan gossen koncentrerat ser på.
- Såg du? frågar jag.
Gossen skrattar till.
- Jadå, jag såg hur du gjorde, det såg roligt ut!
- Det tror jag säkert, svarar jag och flinar lite. Kom hit nu så ska vi ta och testa om du förstått!
Gossen plumsar ut i vattnet. Han är ju ganska liten och när han väl kommit ut till mig står vattnet honom upp till magen.
- Bra! Lägg dig framåt i vattnet nu, säger jag och visar.
- Hurdå 'framåt'? frågar gossen och ser på mig.
- Så här! svarar jag och visar.
Efter en stund har gossen snappat upp det mesta och simmar sakta omkring runt mina ben. Hans ansikte lyser av stolthet och han ser upp på mig.
- Magnus, det här är det roligaste jag gjort, nånsin! utbrister han lyckligt.
Jag ler och minns när jag lärde mig simma. Det var min mormor som lärde mig. Hon var en snäll tant hon.
- Vill du simma en liten bit? frågar jag och spanar bort mot bryggan.
- Ja! Det vill jag gärna, hojtar gossen och fäktar lite extra med sina små armar.
- Okej, du simmar först, svarar jag och pekar. Vi simmar bort till bryggan. Det kan vara lagom idag.
Gossen hojtar till igen och sätter fart mot bryggan. Det går inte så fort men gossen har kul och det är ju det som äventyret går ut på.
Så här kan det gå till vid en tjärn någonstans där en stor gosse lär en mindre gosse att simma. Nu ska jag sova min lille kompis.
varm kram och snusning, din Internetkompis Magnus
