Godkväll: vad skönt att det är så många kvar här ändå efter att Tille har somnat in. Det känns tryggt. Jag kan i alla fall berätta vad det blev för namn på boken.
Tille-Lille, dagboken om ljuset som aldrig slocknar.
Hoppas ni tycker det blev bra. Det blev en liten kompromiss. Nicklas och jag ville att Tille-Lille skulle vara med eftersom fonden hette så och så vill bokförlaget ha med ordet dagbok, sedan vill vi ha med ljuset som aldrig slocknar för vi tycker det är så fint.
Nymfomanen: Vi har pratat om barn sedan vi fick diagnosen på Tille. Så vi har känt oss rätt redo ett tag. Men vi ville vänta tills Tille fick somna in.
Klatermaja: Dödsannonsen kommer imorgon och den ska ni kunna läsa på www.st.nu. Begravningscermonin kommer vara på fredag, den är endast för släktingar, sedan på söndagen kommer det vara en minnesstund för vänner och bekanta.
Börjes: Nja jag vet inte om det är bättre att förbeställa, men då får man boken skickad hem till sig i brevlådan.
Nymfoman igen: boken i galleriet har jag gjort på www.gordinegenbok.se.
Desse: Jag har faktiskt ingen aning om hur jag skulle reagera om något av barnen gick bort hastigt. Jag visste inte hur jag skulle reagera när vi fick diagnosen och jag visste inte hur jag skulle reagera när han gick bort. Så kontentan av det hela blir väl att man helt enkelt får försöka känna efter utifrån sig själv och vara ärlig med sig själv. Inte känna något som man tror att andra vill att man ska känna.
Jag tror inte vi fyller dagarna för att slippa tänka, vi tänker och pratar faktiskt mycket om dagarna. Utan det är nog så att just nu är lättnadskänslan över att han inte behöver lida större än något annat. Men det kan kanske vara så att det kommer dagar då vi mår som en sjösjuk fisk i mississippi, men då får vi ta det då. Jag är inte rädd för att känna olika typer av känslor så jag försöker inte komma undan dom... Tror jag i alla fall.
En provrörsbefruktning blir nog det vi väljer om vi ska ha barn, för även om jag så här i efterhand inte för allt smör i Småland vill vara utan Tille så vill vi inte gå igenom det här igen.
Familjen A: Jadu, jag tror nog att jag oftast är positiv och försöker se det bästa i allt. Jag har alltid försökt se många sidor av samma mynt och försökt att förstå andra än mig själv i många situationer. Men däremot så har min livssyn på andra sätt förändras efter Tille. Gnälla över småsaker kommer jag inte göra, jag kommer försöka ta till vara ännu mer på varje stund som livet har att erbjuda.. och kanske det viktigaste av allt. Jag vet att jag klarar av när livet "misshandlar" mig så jag behöver inte vara orolig för det som komma skall.
Nu tror jag att jag fick med allt.
Kramar
Therese
