Ska man inte kunna räkna med hjälp från sina medmänniskor? Hur lågt har samhället sjunkit om vi inte ska kunna tänka: "ok, det blir nog lite besvärligt att åka buss, men jag får nog hjälp av någon snäll person"? Och om man då blir tillfrågad men av någon anledning rent fysiskt inte KAN hjälpa till - då kan man väl säga det lugnt och vänligt? Man har väl mål i mun?
Nej, jag måste säga att efter att ha bott utomlands i några år så tycker jag, tyvärr, att svenskar är ohyfsade, buffliga och själviska. Ett ytterst fåtal ber om ursäkt eller alls ser andra människor. Det är en riktigt otrevlig upplevelse att gå på stan i en svensk stad när man är van vid den relativa vänligheten i USA (och då bodde jag ändå i en del av det landet där folk av andra amerikaner i allmänhet uppfattas som ohyfsade).