Förlossningsdepression

Fattar inte vad det är som händer... mår iof inte LIKA dåligt nu som för 2 veckor sen.. men är rädd för att jag snart gör det. Kan inte styra det här själv känner jag. Vill inte falla ner och må jättedåligt igen! suck.. finns det ingen som är specialiserad på mammor efter förlossningen som är deppiga/glada om vartannat som man kan gå till.. i sthlmsområdet..?

Kuratorn i all ära, men jag vill ha nån EXPERT på det här med hormoner och liknande..

Jag lider av insomnia och dödsångest just nu *suck*

det låter inte roligt! lider med dig!

Jag är likadan och går hos psykolog på bvc. Hon träffar mammor som oss varje dag. Har ni ingen sån på ditt bvc? Hoppas du mår bättre snart

jo jag går hos en kurator via BVC, men känner att jag kanske vill gå hos en psykolog.. kuratorer är väl lite mera "light"

Kan du också bli så att du är glad en hel vecka och sen vänder det??

upp som en sol ner som en pannkaka, det är jag. Har heller ingen gråskala

åh det ÄR ju pissjobbigt!! vill bara va som vanligt igen..
Har du fått en diagnos? alltså förlossningsdepp?

Diagnos depression, japp. Jag gick från ensamstående med 2 katter till sambo och mamma på under 10 månader. Blev nog för mkt för mig :S

oj ja det kan jag förstå. Hur har du fått hjälp då? går du och pratar? mediciner?
Har också vart med om en del.. men min kontakt jag haft på psyk kunde med största sannolikhet säga att det jag lider av inte kan klassas som en depression, efter som det inte håller i sig..
men nu när det kom tillbaka så vette fasen om jag ska ringa upp henne igen o kolla..

min egen diagnos är depression med stark ångest...fick diagnosen förra veckan, går nu på utredningssamtal hos psykolog på sjukhuset. har haft depressioner o ångest tidigare i mitt liv, nu när jag blev mamma sattes allt liksom på sin spets o blossade upp igen. hoppas jag ska få kbt terapi! måste lära mej att dels hantera min ångest, dels få stöd i min mamma-roll. det är så himla svårt...

hur mår ni allihop? jag sådär....depressionen går upp o ner. just nu ganska så bra faktiskt, men jag har börjat må dåligt för andra saker nu: över hur jag ser ut. förlossningen o graviditeten har satt sina spår ; jag mådde tidigare så dåligt pga ångesten att jag inte orkade reflektera över hur jag ser ut så kaNSKE det är ett bra tecken att jag nu gör det, jag vet inte...
jag är slapp otränad o har absolut ingen lust alls att ens gosa med min kille! sexlusten finns inte....hur har ni andra det i denna fråga?

Har också fått konstaterat post partum depression. Jag bor i Malmö och har fått suverän hjälp på Viktoriagården och går till en fantastisk psykolog där. Hon är som balsam för min själ. Jag känner igen mig i det många skriver här, att jag kan känna mig bra i dagar och veckor och sedan kommer det en trigger och så faller hela världen samman igen. Min depression kom frånden ena daen till den andra när min pojke var 8 veckor gammal.

Hej! Det var längesedan jag kikade in här... Hoppas det går framåt för er? Jag har nu fått byta medicin efter att ha ätit samma i ett antal månader så det känns som att detta aldrig tar slut Gick med kronisk trötthet pga förra medicinen...
kajsaliten: Jag mår också dåligt över hur min kropp ser ut nu trots att det var typ 15 månader sedan jag födde lilla skruttan. Tycker det är så jobbigt att sambon inte alls verkar förstå att jag faktiskt menar att jag skäms över min kropp och absolut inte trivs i den.
kram på er

Jag har deltagit i en studie om förlossningsdepression som ska fungera som underlag till en uppsats. Uppsatsskrivaren (eller vad det heter?) är intresserad av att komma i kontakt med fler kvinnor som drabbats och som kan tänka sig att svara på frågor, naturligtvis helt anonymt! Även män som hamnat i en anhörigsituation vid diagnosen förlossningsdeppresion är av stort intresse. Så vill du delta eller känner du någon som vill, hör gärna av dig: fridaochpricken@live.se

Frågorna lyder som följer:

Först några allmänna frågor om dig:
Ålder:
Ort:

Frågor om själva förlossningsdepressionen:
När började du märka av depressionen?
Varför tror du att du drabbades?
Upplevde du några komplikationer eller svårigheter vid förlossningen?
Hur tog sig depressionen uttryck?
Hur påverkades din partner av depressionen?
Var detta något du/ni talade öppet om?
Hur påverkades din närmaste familj och dina/era vänner?
Hur påverkades din närmaste övriga omgivning (grannar, arbetskamrater m fl)?
Upplever du att du fick stöd från din omgivningen eller möttes du av oförståelse och okunskap?

Nu följer några frågor om vårdsituationen:
Hur såg vårdsituationen ut för dig?
Hur uppfattade du bemötandet från vårdpersonalen?
Möttes du av oförståelse och okunskap från vården?
Vad fick du för behandling och hur upplevde du den?
Vad är din åsikt om behandling med ECT?
Följdes ditt fall upp av vården på ett för dig tillfredsställande sätt?
Tror du att man inom vården bemöter dessa situationer annorlunda nu än för 15-20 år sen?
Var det något inom vårdsituationen du skulle vilja ändra på?

NÄÄÄÄR stabiliseras detta j*vla humör! Jätteledsen idag, har varit glad i en vecka ju! Upp och ner upp och ner! Hur ska man orka!? suck! Har sån ångest! vill bara bli BRA igen! NU! helst igår!

Yohanna: Tar du medicin eller frisknar du på egen hand?
Måste tyvärr säga att för mig har det tagit tid...började äta en medicin i nov 2007, bytte vid årsskiftet 07-08, har ätit denna medicin fram tills igår och så idag var jag tvungen att byta igen. Det är biverkningarna som spökar och lite att jag ff känner av oro, ledsamhet m.m.

På egen hand. Går hos kurator, och hos min BVC-tant.  Gick även inom psykiatrin där de sa att det inte är en förlossningsdepression som jag har, utan att det är "helt normalt".. Däremot så sa hon att jag skulle ringa henne som jag gick hos om det blev värre och om jag mådde sämre en längre tid.. Lider gör jag iaf.. Inte alltid, varannan vecka bra varannan "mindre" bra. Det som utlöser de "dåliga" perioderna är om jag ligger vaken och inte kan somna en natt..
Dock så var den sista dåliga perioden inte lika dålig som den första.. så min kurator tror att det kommer att stabiliseras.. man undrar ju.. jobbigt att ha dåliga dagar när man har en liten att ta hand om! känns tungt ibland.
Har "myrkrypningar" i kroppen. INTE skönt! sen börjar jag bli krasslig också på det.. vet inte om det kan vara PMS jag har, hoppas det, isf försvinner det ju.. suck!

BOKTIPS!

En ny bok som  heter: Moderslycka-vart tog glädjen vägen? av Helena Askén

Tänk om den hade funnits när jag drabbades av mina förlossningsdepressioner....
Läs den! Den är verkligen SÅ bra!!!

Hej!

Vi är två studenter på det beteendevetenskapliga kandidatprogrammet  vid Uppsala Universitet som just nu håller på att skriva vår C-uppsats i Sociologi. Uppsatsen kommer att handla om den motsätttning som kan uppstå när man som nybliven förälder får en förlossningsdepression samtidigt som man har förväntningar på att vara lycklig. Förväntningarna kan komma både från den nyblivna föräldern själv men också ifrån omgivningen och samhället i stort.

Vi är intresserade av att komma i kontakt med föräldrar (både mödrar och deras partner) som har drabbats av en depression vid förlossningen men som har kommit över den nu. Vi skulle i så fall vilja hålla en liten intervju senare i vår med den drabbade föräldern som antingen kan ske genom att vi möts eller via telefon eller chatt. Naturligtvis kommer du att förbli anonym då inga namn kommer att skrivas med i uppsatsen. Skulle du vilja ställa upp på en intervju eller känner du någon som du tror skulle vilja ställa upp så får du gärna höra av dig. Maila oss på: ligu5100@student.uu.se eller jose3761@student.uu.se

Du är också varmt välkommen att höra av dig om du har några frågor eller funderingar kring studien i sig eller vad det skulle innebära att ställa upp på en intervju!
Tack på förhand!

Mvh. Johanna och Linn