orkar inte!

Jag tolkar det inte alls som du. Om nu jag har rätt.....att TS jobbar säg 50% och mannen 100% har du samma åsikt då?
Det är inte många familjer där båda kan jobba 50% så varför är mitt förslag då dåligt att TS jobbar 100% och mannen 50%?

Jag tror inte TS jobbar 100%. Då hade hon aldrig skrivit att hon jobbar "lite". En heltid är inte lite. Det är möjligt att mannen jobbar mer än 100% och då skall han naturligtvis kunna skära ner det till en rimlig nivå om det det som TS vill.

Men, säg att jag har tolkat det rätt,  om TS vill fortsätta jobba lite och vill att mannen skall jobba mycket för att möjliggöra detta....tycker du inte ens då att TS borde kunna ställa upp mer på hemmaplan?

För det kan ju inte vara så att TS inte är varken beredd att jobba mer eller att ta ansvar för barnen om de nu inte har råd att ingen av dem jobbar 100%.

V A R F Ö R måste någon alltid dra upp 'men om mamman dör'? Det är en HELT annan sak.

JA, om min mans barns mamma dör, då måste vi ha hans barn på heltid eller så blir det fosterhem. MEN det finns INGET som säger att JAG måste ändra och anpassa MINA arbetstider efter hans barn. Det får HAN göra. Givetvis ställer jag upp tills han hittat ett jobb som fungerar med barn, men han får inte HUR länge som helst på sig.

 

I relation till mannen så jobbar hon lite. Så länge hennes inkomst täcker hennes del av utgifterna så är det hennes sak.

Men egentligen så spelar det ingen roll om så ts går hemma på heltid och inte betalar en enda räkning, hennes ansvar för hans barn ökar inte för det. Dom är och förblir hans och exets ansvar. Hon kan ta mer av hemarbetet i fall dom kommit överens om det. Men barnen blir aldrig hennes ansvar vad som än händer, speciellt inte om hon inte frivilligt vill ta det ansvaret.

Vad är egentligen skillnaden från denna TS?

Mamman kan ju inte ta hand om barnen.

Då måste ju TS familj göra förändringar eftersom de får barnen på heltid.

Jag hade två förslag: mannen är fl och hon jobbar. Det var visst inget bra förslag.

Det andra var att TS jobbar mer och mannen mindre om de nu inte har råd att båda jobbar lite.

Men en sak är ju säker. De kan inte fortsätta som de har det nu. Frågan är ju egentligen om de har råd att mannen jobbar mindre och att TS fortsätter som innan.

Då är ju problemet löst.

Är han ändå inte villig att jobba mindre då är han en skitstövel som inte tar sitt ansvar, det håller jag med om!

Om exet hade dött, ja, då hade han som ansvarsfull förälder tagit hand om sina barn. Eftersom de var skolbarn, så var de i skolan under dagarna, jag hade fortfarande kunnat göra vad jag ville. Hade hans barn varit små, så hade samboskap inte ens varit aktuellt.
Utöver detta så råkade jag tillhöra den gruppen kvinnor som tjänar rätt hyfsat (gjorde det då och gör det nu, sedan var jag arbetslös en längre period), så jag klarar mig utan sambons lön

Jag hade kunnat sörja för mig och vårt barn helt själv när jag var fl.

Självklart kan hon gå hemma på heltid och inte betala en enda räkning och samtidigt inte ta något ansvar men då får man heller inte bli förvånad om man åker ut en vacker dag.
För det är sant att TS inte har ansvar för hans barn.....men sambon har väl heller inget ansvar att försörja TS?
Om han har färre personer att försörja kan han ju dessutom jobba mindre.

I fungerande familjer brukar man gemensamt sträva åt samma mål och man brukar också gemensamt bestämma hur man vill lägga upp sitt liv. Man ger och man tar. Det viktiga är att man är överrens och att önskningarna är realistiska.

Just nu vill TS fortsätta jobba lite och verkar egentligen inte klaga på att mannen jobbar mycket men vill samtidigt inte underlätta så att mannen kan jobba mycket.
Då är lösningen enkel....mannen jobbar mindre och om detta innebär att de då inte har råd så får de antingen minska sina utgifter eller öka sina inkomster....

Att istället skicka två barn till fosterhem kan ju inte vara lösningen!?

 

Jag drog det åt det extrema, väldigt få jobbar inte utan lever på partnern.
Ts betalar sin del av räkningarna, vilket blir mindre än mannen då han gjort andra val bla att skaffa barn.

Denna familjen fungerar ju inte tack vare det. Han tar förgivet att hon ska ge upp sitt för att sköta hans barn. Hur löser han det nu när ts tröttnat?

Fosterhem eller inte ligger uteslutande på föräldrarna att besluta om. Tar ingen av dem sitt ansvar, så finns det inte mycket att välja på.

Det enda som egentligen behövs är att han har vanlig heltid och inte är borta. För då kan barnen gå på fritids tills han slutar, precis som de flesta andra barn gör.

Eh! Nej!

Pappan är den som ska göra förändringarna eftersom barnen är hans ansvar.

Det står också klart och tydligt i trådstarten att TS ruttnar på den fördelningen som är idag och vill ha en ändring.

Är det då inte ganska så fräckt att pracka på henne mer krav om vad hon BORDE göra och känna.

Pappan är den som har det övergripande ansvaret för dessa barn, kan han inte ta det så bode en socanmälan göras då han ju brister i sitt föräldraansvar.

Hej igen!

Det har förekommit många spekulationer här om hur vi jobbar.

Jag jobbar inte LITE, jag jobbar ganska mycket. Men sambon har längre dagar och tjänar mer, därför har jag fått ta hand om hans barn på eftermiddagar och vissa kvällar, när han måste jobba över. Det var det jag menade med att jag jobbar mindre.

Detta har funkat hjälpligt när det bara var varannan vecka. Men heltid orkar jag inte. Självklart kommer jag att orka med mitt eget barn, det är en HELT annan sak. Bonusarna har redan två föräldrar, jag hjälper gärna till men det kan omöjligt vara mitt ansvar att ha huvudansvaret.

Vi har gemensam ekonomi och sambon tjänar som sagt mer, men jag drar ju också in pengar till hushållet! Samtidigt som jag får sköta det mesta hemma, inklusive hans barn...

Jag har redan räknat ut att jag kommer att klara mig som ensamstående. Det kommer inte att bli fett men det kommer att gå runt. SÅ pass bra tjänar jag alltså! Jag "lever" inte på min sambo och han får gärna gå ner i arbetstid, men han vill inte samt har ett jobb där det inte funkar så bra.

Nu har han emellertid börjat fatta att jag menar allvar, så det kanske kommer att ske en del förändringar här. Det verkar som om han äntligen har insett att jag kanske flyttar om jag får dra större delen av lasset själv hemma, inklusive ta hand om hans barn. Vi får se vad som händer, mycket hänger i luften just nu, vilket är lite jobbigt. Ville bara skriva och förklara mig.

Det hade varit en HELT annan sak om min sambo försörjde mig! Om jag var "hemmafru". Men det är jag inte, har aldrig varit. Visst, han tjänar mer men jag har alltid försörjt mig själv. Och även när barnet är fött står jag ju inte utan inkomst utan får föräldrapenning. 

Bra TS!
Hoppas verkligen han vaknar och tar sitt ansvar!
Håller alla tummar annars tycker jag du gör helt rätt i att flytta, man kan inte leva så om man inte själv valt det och tycker om det. Jag personligen skulle aldrig ta huvudansvaret för andras barn, hade ena föräldern dött hade det varit en annan femma, men så länge barn har sina föräldrar så är det inte min roll att vara en gratis barnflicka som någon kan dumpa ansvaret på av bekvämlighet.

När jag jobbade och min man var föräldralediga så fanns det inte på kartan att han skulle skita i mina barn och säga att jag måste ta mitt ansvar och ta hand om mina barn. Hade han gjort det så hade vi 1. fått se över våra utgifter så jag hade kunnat gå ner i tid 2. flytta till ett billigare boende som jag hade innan och därmed klarade mig utmärkt på min deltidslön. Det här var ingen av oss som ville och som tur var så hade min man tänkt efter innan vi ens började dejta om han var villig att ha tre barn på heltid.

Allt är inte svart och vitt utan de flesta familjer tar beslut utifrån ett familjeperspektiv och inte utifrån ditt och mitt förflutna. Men detta innebär också att man faktiskt måste se att alla behöver göra uppoffringar, det går liksom inte i samma andetag att säga att min man måste jobba mer för han tjänar bäst samtidigt som jag ska få allt som jag vill ha. Då måste man anpassa utgifterna efter den minsta gemensamma nämnaren.

Det många här utrycker är att TS man är en förbannad lat skitstövel som utnyttjar TS, jag hör att TS och hennes man har tagit beslut i det förgångna som fått konsekvenser i nutid när det ser annorlunda ut, och det ser annorlunda ut både från TS sida och hennes mans sida, det som de var överens om för något/några år sedan är inte längre hållbart. 

Som jag skrev i en annan tråd så ska det självklara svaret vara att självklart ska dina barn bo här på heltid, men vi måste prata om hur vi ska lösa det så att du är mer närvarande hemma, för jag varken vill eller kan ta hand om barnen på heltid. Det finns kanske en jätteenkel lösning där mannen börjar jobba tidigare och TS tar morgonpasset (som oftast är enklast) och mannen kommer hem tidigare och tar kvällspasset.
Men lösningarna kräver att man som familj ser utanför traditionella könsstrukturer där mannen drar in det större lasset i ekonomin utan att man anpassar den efter den minsta gemensamma nämnaren.

Lycka till TS, jag hoppas verkligen att ni finner en lösning som är bra för ER familj