Är det rätt att lägga så mycket resurser på barnlöshet?

Det är lite skrämmande egentligen. "Vi hjälper dig få ett barn som förhoppningsvis räddar livet på dig". Ingen nådig livsuppgift för ett barn.

Jag håller med, "vanlig" barnlöshetsdeppighet är en sak, depression till den grad att man är självmordsbenägen en helt annan. Att ge fertilitetsbehandlingar till en självmordsbenägen person lär ingen kunna få mig att tycka är en god idé. Går det till den nivån känns dessutom sannolikheten hög att benägenheten för djup depression även i framtiden är klart förhöjd jämfört med "normalfallet", i synnerhet utan adekvat psykologisk hjälp, även om ett ev. graviditetsbesked ger ett bättre välbefinnande just då.

Ni som använder ord som "deppig" när det gäller ofrivillig barnlöshet - är ni i den sitsen själva? För de flesta i ofrivillig barnlöshet handlar det inte om att vara lite deppig, man jämför numera sorgen med den som följer av att förlora en närstående. Skulle ni använda ordet deppig för att beskriva den?

Tycker egentligen INGEN som inte själv är i sitsen ska få uttala sig - för ni kan ALDRIG leva er in i den sorgen och smärtan. Försök att vara lite ödmjuka för tusan! På samma sätt köper jag till 100 % att det finns ofrivilligt barnlösa som inte sörjer speciellt mkt, alla är olika. Men instinkten att föröka sig, hos både män och kvinnor, är så djupt fundamental och den stora anledningen till att vi existerar. Att inte kunna fortplanta sig kan vara det värsta som kan hända en människa.

Jag håller med dig om att mår man alltför dåligt psykiskt (eller fysiskt för den delen) så är man inte direkt lämpad för att bli förälder, men i resten så märks din okunskap. Det är endast en bråkdel av alla som är ofrivilligt barnlösa är det för att de startat sin bebisverkstad alltför sent då de, som du skriver först velat leka av sig. Vet du att ca 1/3 av alla fall beror på fel hos kvinnan (varav ålderdom/låg äggreserv är en orsak av flera orsaker), 1/3 på manlig orsak och ungefär i en 1/3 av fallen hittar man ingen orsak.

Exempel på orsaker till barnlöshet är:
Skador och störningar i äggledare och livmoder
Kraftig över- eller undervikt
Testikel- eller bitestikelinflammation
Tillslutna sädesledare
Erektions- eller ejakulationsstörningar
För få eller orörliga spermier, alternativt inga spermier alls
Skador i äggledare och livmoder på grund av sexuellt överförda sjukdomar, t ex klamydia
Miljöföroreningar, rökning och stress kan spela en viss roll för infertilitetsproblem, men betydelsen är än så länge svårvärderad.
Bra info hittar du på WWW.fertilitetesguiden.com och fertilitetsguiden.nu

Jag anser att det ska bekostas privat. Precis som plastikoperationer. Att inte ha barn blir man inte sjuk av. De flesta lånar och sparar för att ha bil och hus. Anser man att barn är viktigare än bil och hus så är det väl inte så dumt då att spara och låna ihop till att få barn. Visst, en del menar att man blir psykiskt sjuk av att inte ha barn, men det kan man ju bli av precis vad som helst. Att ivf beror på högre ålder hos paren tror jag inte alls, för 100 år sedan kunde många kvinnor få barn till sena 40-års åldern. Det är väl i så fall att det nu är vanligare med många partners och infektioner, som gör att fertiliteten blir sämre även hos unga. Oavsett vad, så ser jag ingen orsak att det ska betalas av skattebetalarna.

Hoppas verkligen att du själv är ofrivilligt barnlös med dessa åsikter! Och om du har barn hoppas jag att du betalar skolgång, sjukvård, tandvård för dom själv.. För varför ska jag som inte har barn betala för dina "problem"! Precis samma resonemang! Mitt provrörsbarn som jag har i magen är om vi absolut måste resonera i pengar en framtida investering för staten (precis som alla andra barn) de är framtida skattebetalare och konsumenter. Skulle allt fler inte kunna få barn skulle vi dö ut alternativt skulle ingen kunna ta hand om dig när du är äldre! Se inte allt i svart och vitt skulle inte ivf löna sig i längden skulle landstingen inte bekosta ett barn per par.. Syskon får vi bekosta själva! Sedan finns det många emotionella argument till varför ivf borde bekostas av staten men jag antar att det inte biter på dig! Om du ändå är intresserad är det bara att du kikar på mina tidigare inlägg!

Oh ärade FL-domare, hur länge måste man ha försökt få barn för att äga rätten att uttrycka en åsikt i frågan?

Ja, det kan självklart vara den värsta saken som kan hända en människa. Men precis som du skriver om att andra bör vara ödmjuka bör DU vara ödmjuk inför att andra människor har andra saker som händer dem som är det värsta som kunde hända dem.

Om man ska bekosta provrörsbefruktning själv ska ska man även bekosta eventuella aborter själv. För man har (nästan alltid) ett val om att ha sex. Ha inte sex om du inte kan betala en eventuell abort. För det är självförvållat.

Men jag tycker det är bra som det är nu. .

På vilket sätt är jag inte det? Jag skriver ju att alla är olika?

Det finns dock fog för att ifrågasätta empatin. Sverige gynnas ekonomiskt och socialt av att fler barn föds. Det finns föräldrar som vill få barn men som har problem med fertiliteten. Vettigt då att staten går in pch hjälper till eftersom samhället för något ut av det i slutändan.

Till skillnad från aborter som pinsamt nog subventioneras...

Äh, måste du ner på den barnsliga nivån med hånfulla namn?

Ja du ställer en bra fråga. Så länge man inte har lyckats få barn, men fortfarande kämpar? Tror du inte det är lätt för någon som lyckats få barn, att tycka att andra som inte lyckats får bita ihop och gå vidare? Har man själv inte levt i den sorg det kan innebära så tror jag det är omöjligt att leva sig in. Precis som jag försöker att aldrig uttala mig om hur man ska uppfostra barn, då jag själv inte har erfarenheten. Eller att jag inte är emot dödshjälp, för att jag inte vet hur det är att ligga i gruvsamma smärtor år ut och år in och bara längta efter döden. Skattefinansierad sådan såklart.

Jag försöker att inte ha för starka åsikter om känsliga ämnen som jag inte har personlig erfarenhet av. Sen misslyckad man ju ibland, som de flesta.

Så ingen som har barn får uttala sig. Bra att veta.

Om jag ska vara hård och vi levde i en utopisk värld: nej. Så länge du inte är på de ofrivilligt barnlösas sida. :) du har säkert varit i smärtsamma situationer i ditt liv där du har varit den enda som har kunnat förstå din smärta. Skulle du då vilja att en utomstående utan insikt skulle ta beslut om din smärtas varande eller icke varande? För det handlar ju också om det: visst är det många som skulle ha råd att betala för ivf privat (och många som gör det), men det finns också många som inte har tillgång till de pengarna. Det kan ta många många försök innan ett barn blir till.

Du vet att man kan ha insikt utan att tycka samma som du va? Och ha insikt i ofrivillig barnlöshet även om man fått barn?

Jo det är klart. Men för mig är insikt och självupplevt två olika saker.

Tja du använder själv ordet insikt.

Men man kan även ha upplevt det själv fast man fått barn och fast man inte tycker som du.

Och du bör inte uttala dig om att som par genomgå IVF eftersom du är singel.

Eller dina regler gäller kanske inte dig?

Till free: nä du har rätt, jag borde ha använt ordet "självupplevt", inte "insikt". Det var det förstnämnda jag menade, my bad. :)

Klart man kan ha upplevt det själv, sen fått barn och sen tycka annorlunda än mig. Jag har dock svårt att tro, att om man legat skräckslagen mitt i natten och vridit sig i ångest över rädslan att man inte ska kunna få barn, och sen får barn genom ex genom IVF, att man glömmer den djuriska instinkten och menar att "äh, klart man kan vara lite deppig, men det är bara att gå vidare, naturen bestämmer vilka som ska få och vill du ha får du fan pröjsa för det själv". Fast det kanske funkar så för vissa?

Nu var väl en av frågorna i TS och övrig diskussion huruvida ofrivillig barnlöshet ska subventioneras då det inte är ett livshotande tillstånd. Jag svarar utifrån det självupplevda att vara ofrivilligt barnlös, då jag är ofrivilligt singel, samt kommen till en sån ålder att utifall jag hittar en barnafader troligen kommer att behöva genomgå IVF. Måste jag vara i ett par för att vara ofrivilligt barnlös och sörja över detta? Det anser inte jag. Hittar jag ingen barnafader kommer jag att inseminera som ensamstående. (Vilket INTE staten kommer att betala för, men det är en annan diskussion).

Alla måste inte tycka som jag, men jag kan tycka att du tycker oempatiskt. Sen skulle väl de flesta vilja att världen styrdes utifrån de egna åsikterna, annars skulle man ju inte tycka det man tycker. Men tyck på, jag diskuterar gärna! ;) och kan ändra åsikt.

Nej det måste du inte, men om man inte ska yttra sig ang ofrivillig barnlöshet och dess behandlingar om man inte är ofrivilligt barnlös ska man rimligen inte yttra sig ang att vara ofrivilligt barnlöst par och genomgå t ex IVF om man inte ens är en del av ett par. Men som sagt, ditt egna resonemang gäller kanske inte när det handlar om dig utan bara om andra?

Du måste dock lära dig skilja mellan att diskutera hur det är att vara ofrivilligt barnlös och att diskutera fertilitetsbehandlingar och sjukvårdens resursfördelning. Två olika saker.

Men någon som kämpat i flera år har ju såklart upplevt hur det är att vara ofrivilligt barnlös! Att man sen äntligen får barn efter över tre års ångest och sorg betyder ju inte att den erfarenheten försvinner...