Kärlek vid otrohet

Förlåt, nu var det jag som var ouppmärksam! Du var ju inte Åsa :)

?Länka gärna? ^^

Jag gör det enkelt av mig och räknar efter hur många jag någonsin träffat som är tillsammans med sin första partner. Två. Sen räknar jag hur många jag träffat som haft ett flertal relationer, vi kan till och med begränsa det till vuxen ålder: en överväldigande majoritet.

Har du en väldigt annorlunda upplevelse?

Anser du att monogami handlar om att vara tillsammans med samma partner livet ut? Enligt min mening är det inte synonymt med dagens betydelse av ordet. Att ha en sexpartner i taget och att avsluta relationer på ett hederligt vis, låter mer rimligt.

Saxat ur wikipedia:
Seriell monogamikallas en ordning där det inte är acceptabelt att ha mer än en sexualpartner åt gången (otrohet) men accepterat att ha flera partner under sin livstid.https://sv.wikipedia.org/wiki/Monogami

Om den personen inte har något att vinna på att ljuga för mig, så brukar jag anta att det som säga är ungefärlig sanning, ja.

Jag tycker inte att otrohet är rakt av fel, och visst tycker jag att det är fel att ljuga, men jag försöker vara snäll mot den som ändå känner att det är ett alternativ.

Mord är av, för mig begripliga, anledningar inte en tillåten handling, det har vi ju också lagar som menar. Vi har inga lagar som bestraffar otrohet. Varför tror du att det är så? Skulle ni som ogillar otrohet föredra att det var straffbart?

Nej, det är du som väljer att dra det dit hela tiden. Det är ganska befängt att efterlysa nyanser och samtidigt bergfast vägra vara öppen för att de kan existera.

Jag tror inte alls som du, jag tror att de flesta pratar med varandra, och försöker prata med varandra. Det svåra i en relation är inte att prata, det är att lyssna, imo.

Jag tror ju inte heller att särskilt många är otrogna som en första lösning, i stort sett alla relationer har ju inslag av missnöje och arbete med att komma överens på bådas villkor. Vad får dig att tänka att den som är missnöjd i en relation sällan ställer sig frågan vad hen själv kan göra för att förändra?

Det går inte alls ihop med min syn på människor i allmänhet, jag friar alltid hellre än fäller, och söker förklaringar mycket hellre än dömer. Det brukar finnas goda skäl till att någon gör ett val, som faktiskt sällan är ren och skär egoism.

Jag var också nyfiken på varför du inte tror att det är vanligt att folk har försökt i åratal innan de ser otrohet som en ??lösning??, och vad du tror är en vanligare anledning.

Nu, om du fortsätter att undvika mina frågeställningar och ännu en gång drar en harang med onyanserade föreställningar om icke-kommunikation i relationer så är jag färdig här, det blir en sjukt tråkigt samtal om du inte ens läser vad jag skriver :-*

Mord är av, för mig begripliga, anledningar inte en tillåten handling, det har vi ju också lagar som menar. Vi har inga lagar som bestraffar otrohet. Varför tror du att det är så? Skulle ni som ogillar otrohet föredra att det var straffbart?

Man behöver inte tycka att otrohet ska vara straffbart för att man tycker det är fel.

Däremot kan man tycka att den som är otrogen ska ha konsekvenser för sina handlingar. Att det ska kännas när man behandlar sin partner så illa.

Trots allt så förstör man en stor del av en annan människas liv.

Är det alltid så?

Om partnern inte vet/inte får veta. Om partnern blir sedd och uppvaktad i vardagen. Om partnern känner sig i centrum av världen, delvis pga den otrogna hittar lust och kraft vid sidan av och tar med sig det positiva hem i förhållandet.

Förstör man fortfarande partnerns liv? Blir partnern alltid illa behandlad även om affären leder till att partnern får en gladare och mer omtänksam livskamrat?

Jag förstår ditt resonemang om affären avslöjas eller om personen ignorerar partnern och lägger all kraft på älskaren/älskarinnan.

Men är det alltid svart eller vitt även när affären hålls hemlig och den positiva energin affären medför, kanaliseras på partner?

Krasst är det väl bara typ 20% av all otrohet som faktiskt avslöjas?

Låt säga att din man har en affär som pågått under senaste 5 åren. Du vet inte om det (än). Mår du idag särskilt dåligt över att han har en affär?

Jag blev bedragen i mitt förra förhållande. Och jag hade hela tiden en magkänsla av att något pågick bakom min rygg.

Och när sen mina farhågor besannades så var jag totalt knäckt under en lång tid.

Jag fick en stor del av mitt liv förstört.

Så även fast jag inte visste om det från början så hade jag ändå mina aningar om att något inte stämde.

Och sanningen brukar ha en tendens att komma fram. Så man ska aldrig vara säker.

För mig finns det inga ursäkter för att vara otrogen.

Har man problem i förhållandet så pratar man om det alt göt slut om det inte går att lösas på annat sätt.

Jag undrar också hur många förhållanden som egentligen blir bättre av en otrohet?

Det är helt sant. Man ska alltid lita på sin magkänsla. Även om det verkar motsägesefullt eller det här kan/borde ju inte stämma.

Jag blev bedragen i mitt förra förhållande. Och jag hade hela tiden en magkänsla av att något pågick bakom min rygg.
Och när sen mina farhågor besannades så var jag totalt knäckt under en lång tid.
Jag fick en stor del av mitt liv förstört.
Så även fast jag inte visste om det från början så hade jag ändå mina aningar om att något inte stämde.
Och sanningen brukar ha en tendens att komma fram. Så man ska aldrig vara säker.
För mig finns det inga ursäkter för att vara otrogen.
Har man problem i förhållandet så pratar man om det alt göt slut om det inte går att lösas på annat sätt.
Jag undrar också hur många förhållanden som egentligen blir bättre av en otrohet?

Jag tror faktiskt att det är ganska många. Speciellt dom där det inte uppdagas.

F.ö är det ju jobbigt att gå runt under lång tid och må dåligt över en magkänsla. Jag har dock haft jävligt fel många gånger pga svartsjuka. Jag har fantiserat ihop både det ena och det andra scenariot tyvärr.

Man behöver inte tycka att otrohet ska vara straffbart för att man tycker det är fel.
Däremot kan man tycka att den som är otrogen ska ha konsekvenser för sina handlingar. Att det ska kännas när man behandlar sin partner så illa.
Trots allt så förstör man en stor del av en annan människas liv.

Vilka slags konsekvenser då menar du? "Ska kännas"? Låter som det är straff du pratar om = du tycker det ska vara straffbart

Vilka slags konsekvenser då menar du? "Ska kännas"? Låter som det är straff du pratar om = du tycker det ska vara straffbart

Jag tror faktiskt att det är ganska många. Speciellt dom där det inte uppdagas.

F.ö är det ju jobbigt att gå runt under lång tid och må dåligt över en magkänsla. Jag har dock haft jävligt fel många gånger pga svartsjuka. Jag har fantiserat ihop både det ena och det andra scenariot tyvärr.

Ja för när man "starffar" barn för att de bettet sig illa så menar man såklart att sätta dem i finkan.... självkart är det så.

När man säger "att göra fel ska kännas" så menar man självklart att personen ska spöstraffas offentligt vid närmsta torg för att sen spendera resten av sitt liv i en gulag.

Eller så slutar vi spela dumma och argumenterar som vuxna.

Påtalar att det är precis vad som händer i vissa länder. Spelar de dumma och agerar som barn?