Styvmamma-upproret

Ja det låter som en klassisk dåligt samvete-pappa. Fy vad tråkigt för dig att det går ut över er vuxna relation (och över dina barn kanske). Pappan har väl använt sig av sin egen mamma för avlastning, inget fel i det egentligen eftersom den biologiska mamman verkar lite svår men det är ju omöjligt att komma in som ny flickvän när man både har ett ex att tampas med OCH en svärmor som har tagit rollen som exet brukar ha. Usch vad tufft. Att du inte kan säga till barnen och att de då börjar gråta och springa till pappa känner jag igen, så är det här också. Och att pappa tröstar och ger en en arg blick. Haha! Det skulle vara komiskt om det inte var så att kärleksrelationen sprack efter några år i sånt här. Men vad tur att ni inte har gemensamma barn! Min svärmor skällde ut mig för flera år sedan, då jag var en skör och nybliven mamma. Jag tig väldigt illa vid mig och tog på mig skulden över det hon sa. Kände mig som en riktig Elak styvmor. Sa förlåt och blev ännu mer tyst och tillbakadragen hemma. Vi har umgåtts som vanligt sedan dess. Så här i efterhand tycker jag att jag borde ha svarat tillbaka och förklarar för svärmor ett och annat om vår familj som hon inte kände till. Men det är lätt att vara efterklok.

Så himla sårande att få en bajsmacka upptryckt i fejset som nybliven mamma. Kan inte din egen mamma ta din karl i örat o läsa lusen av honom o säga nåt om hur illa han behandlat dig eller särbehandlat barnen?

Jo det har hon faktiskt börjat göra haha! Både hon och jag säger ifrån mycket mera numera. Just för att vi ser att det gemensamma barnet märker särbehandlingen av de äldsta. Och för att min mamma har märkt att jag får vara ensam med vårt gemensamma barn mycket. Det gillar hon inte såklart. Men svärmor vet ingenting om detta. Hon tror att hennes son är värsta super-pappan :D

Självklart har du det så det räcker o blir över. Gör inget mer! Svärmödrar kan ibland mena väl men det blir krav som riktas åt fel håll.

Min egen svärmor la också väldigt mycket ansvar över de tidigare barnens välbefinnande i mina händer istället för att lägga det på sin son o det är extremt gammalmodigt o tröttsamt.

Var i processen för flytt är du nånstans?

Ja det låter som en klassisk dåligt samvete-pappa. Fy vad tråkigt för dig att det går ut över er vuxna relation (och över dina barn kanske). Pappan har väl använt sig av sin egen mamma för avlastning, inget fel i det egentligen eftersom den biologiska mamman verkar lite svår men det är ju omöjligt att komma in som ny flickvän när man både har ett ex att tampas med OCH en svärmor som har tagit rollen som exet brukar ha. Usch vad tufft. Att du inte kan säga till barnen och att de då börjar gråta och springa till pappa känner jag igen, så är det här också. Och att pappa tröstar och ger en en arg blick. Haha! Det skulle vara komiskt om det inte var så att kärleksrelationen sprack efter några år i sånt här. Men vad tur att ni inte har gemensamma barn! Min svärmor skällde ut mig för flera år sedan, då jag var en skör och nybliven mamma. Jag tig väldigt illa vid mig och tog på mig skulden över det hon sa. Kände mig som en riktig Elak styvmor. Sa förlåt och blev ännu mer tyst och tillbakadragen hemma. Vi har umgåtts som vanligt sedan dess. Så här i efterhand tycker jag att jag borde ha svarat tillbaka och förklarar för svärmor ett och annat om vår familj som hon inte kände till. Men det är lätt att vara efterklok.

Men fy vilken hemsk människa....

Här har inte svärmor sagt något direkt till mig utan jag har förstått att mycket pratas med maken bakom ryggen på mig.

Har blivit konflikter ganska många ggr med maken nu där han anklagar mig för att inte tycka om hans barn, dom är rädda för mig osv, vilket bara gör att jag drar mig undan mer.

Söker lägenhet men hittat ett hus som jag lagt ett bud på före visning, problemet är att maken i den familjen inte hittat nytt boende ännu...

Kan ni inte deala eftersom ni är i samma sits sas. Du köper huset och han hyr in sig tills han hittat nytt boende?

Jag förstår! Håller tummarna för att köpet ska gå igenom!

Tack snälla, jag hoppas verkligen. nu är jag nästan i upplösningstillstånd. Varit hemma hela veckan och tål inte att se ungarna

Men fy vilken hemsk människa....

Här har inte svärmor sagt något direkt till mig utan jag har förstått att mycket pratas med maken bakom ryggen på mig.

Har blivit konflikter ganska många ggr med maken nu där han anklagar mig för att inte tycka om hans barn, dom är rädda för mig osv, vilket bara gör att jag drar mig undan mer.

Tack snälla, jag hoppas verkligen. nu är jag nästan i upplösningstillstånd. Varit hemma hela veckan och tål inte att se ungarna

Skönt att man har sina mammor faktiskt! Man behöver sina egna försvarsadvokater ibland. Min mamma har inte gjort allt rätt här i världen men om det är nåt hon har varit grymt bra på så är det att på ett konstruktivt sätt sagt åt min man när det har behövts. Han har nog inte alla gånger haft den självinsikten att se själv hur hård han har varit i tonen mot mig eller hur pinsamma de är inför omgivningen. Men har det hjälpt? Nej verkligen inte! Han tror fortfarande att omgivningen tycker att det är sött när hans stora barn beter sig illa.

Ja precis, ens mamma ser ju till slut vad som pågår. Även mina nära vänner har reagerat, det är flera som inte gillar min man. Tyvärr.

Vi är ju barn till våra mammor o det kanske våra män borde tänka på en extra gång, det är inte bara de som har sina barn på en piedestal utan det finns fler föräldrar som ser till sina närma bästa. Nu är vi vuxna men du fattar?

Jag förstår det, det där är inget liv. Nu har du kanske skrivit det men i vilken ålder är barnen i?

Ja precis, ens mamma ser ju till slut vad som pågår. Även mina nära vänner har reagerat, det är flera som inte gillar min man. Tyvärr.