Oetiskt med äggdonation

Hemsidan har visst referenser, fakta substans och studier? Under "Resources" länkar de ju till ett antal olika studier kring ämnet, publicerade i erkända forskningstidskrifter, journaler och databaser. 

Jag säger inget om din familj. Försök att inte ta diskussionen personligt.
Man måste kunna diskutera etik kring detta, det är högst aktuellt eftersom donatorbarnen nu börjar växa upp i så stor omfattning att man kan samla information om hur de påverkas.

Statistik och forskning säger att en INTE försumbar del av de som kommer till genom donation påverkas negativt i olika stor uträckning. Och så finns det ju såklart de som inte påverkas alls!

Men att förneka att ägg/spermie/embryodonation kan ge svåra känslomässiga och även fysiska(iom att ärftliga sjukdomar inte går att kartlägga lika enkelt så man kanske inte får nödvändig vård tillräckligt snabbt) verkningar på barnet man skapar, är ignorant, oansvarigt och framför allt respektlöst mot barnet i fråga.

Jag är fördömer inte denna delen av fertilitetsvård som så. Varje fall är unikt och det är så otroligt individuellt!
Men för donatorbarnen måste vi våga diskutera detta och inte bara göra det till en icke-ifrågasatt rutin som kan ha stora konsekvenser för människors hälsa längre fram. Om man är aktuell för ägg/spermiedonation måste man ta med risken för ev. påverkan på barnet i avvägningen!
Inte bara låtsas som det inte existerar något som helst problematiskt med det! Att inte vara medveten om den kraftfulla känslomässiga effekten metoden kan ha på barnet är ansvarslöst om man väljer att genomgå donationsprocessen.

Dumt nog tittade jag in i denna tråd. Kan inte annat än att baxna över den rena elakheten som finns i att på riktigt vända sig till en enskild mamma som skriver i tråden, som fått sitt älskade barn med hjälp av donation och på riktigt hävda ?Det är inte ditt barn på riktigt, det är nån ANNANS barn?

Bakom ett sådant uttalande döljer sig antingen ren ondska eller en totat skev bild av vad ett föräldraskap är.

Nästan Vilken jävla apa som helst har gener som på nåt vis kan föras vidare till en avkomma, men FÖRÄLDER blir man inte bara genom att producera genetiska avkomma...

Usch... vad är det för fel på vissa... blä..,

Drar igen...

Din punkt 4 gäller ju alla barn, i princip. De flesta som aktivt skaffar sig barn (nu ogillar jag att kalla det "skaffar" eftersom det indikerar att man kan styra processen, vilket man såklart inte kan. Man kan välja när man inte ska ha barn, men man kan inte välja när man ska ha barn) gör det för att de vill ha barn. Det är egoistiska drivkrafter bakom alla planerade barn.

Precis. Jag har skrivit tidigare i tråden att jag upplever att barnets väl hela tiden hamnar i skuggan av de vuxnas vilja och önskan, och att många inte ens vill diskutera de etiska aspekter som donation för med sig. Barn ses som en rättighet, i alla fall för de par som verkligen längtar efter ett barn.

Sedan kan jag tycka att tonen hos vissa (inte du) i denna tråden är lite väl otrevlig. Men diskussionen är viktig.

Hemsidan har visst referenser, fakta substans och studier? Under "Resources" länkar de ju till ett antal olika studier kring ämnet, publicerade i erkända forskningstidskrifter, journaler och databaser. 

Jag säger inget om din familj. Försök att inte ta diskussionen personligt.

Man måste kunna diskutera etik kring detta, det är högst aktuellt eftersom donatorbarnen nu börjar växa upp i så stor omfattning att man kan samla information om hur de påverkas.

Statistik och forskning säger att en INTE försumbar del av de som kommer till genom donation påverkas negativt i olika stor uträckning. Och så finns det ju såklart de som inte påverkas alls!

Men att förneka att ägg/spermie/embryodonation kan ge svåra känslomässiga och även fysiska(iom att ärftliga sjukdomar inte går att kartlägga lika enkelt så man kanske inte får nödvändig vård tillräckligt snabbt) verkningar på barnet man skapar, är ignorant, oansvarigt och framför allt respektlöst mot barnet i fråga.

Jag är fördömer inte denna delen av fertilitetsvård som så. Varje fall är unikt och det är så otroligt individuellt!

Men för donatorbarnen måste vi våga diskutera detta och inte bara göra det till en icke-ifrågasatt rutin som kan ha stora konsekvenser för människors hälsa längre fram. Om man är aktuell för ägg/spermiedonation måste man ta med risken för ev. påverkan på barnet i avvägningen!

Inte bara låtsas som det inte existerar något som helst problematiskt med det! Att inte vara medveten om den kraftfulla känslomässiga effekten metoden kan ha på barnet är ansvarslöst om man väljer att genomgå donationsprocessen.

Dumt nog tittade jag in i denna tråd. Kan inte annat än att baxna över den rena elakheten som finns i att på riktigt vända sig till en enskild mamma som skriver i tråden, som fått sitt älskade barn med hjälp av donation och på riktigt hävda ?Det är inte ditt barn på riktigt, det är nån ANNANS barn?

Bakom ett sådant uttalande döljer sig antingen ren ondska eller en totat skev bild av vad ett föräldraskap är.

Nästan Vilken jävla apa som helst har gener som på nåt vis kan föras vidare till en avkomma, men FÖRÄLDER blir man inte bara genom att producera genetiska avkomma...

Usch... vad är det för fel på vissa... blä..,

Drar igen...

Fast så kan jag också tänka ibland. T.ex. när något barn har haft underbara fosterföräldrar, men tvingats tillbaka till sina knarkande bioföräldrar. Fallet "Lilla Hjärtat" t.ex.. Var väl ingen tvekan om vem som var hennes mamma i hjärtat.

...men tråden handlar ju om något helt annat. Den handlar om att SKAPA problem som inte skulle ha funnits annars.

Hej FL. Jag skulle vilja starta den allmän debatt om det här med äggdonation.

Det är väldigt många som har svårt att få barn på egen hand och tar till ivf bland annat.

När det kommer till spermie-och/eller äggdonation får det mig att må väldigt dåligt. Som jag har förstått det har inte barnet ifråga alltid rätten på sin sida att få reda på sitt ursprung, alltså vem som är donator.

Känt är ju att adopterade barn ofta mår dåligt när de känner sig rotlösa och inte lyckas hitta sina rötter, även om de ser sina adoptivföräldrar som sina föräldrar naturligtvis. Det har gjort att de löper större risk för psykisk ohälsa.

Inte heller är det etiskt rätt att köpa njurar av folk, och jag förstår inte varför det skulle vara okej att köpa ägg eller sperma av folk då det dessutom går ut över ett oskyldig barn. Jag kan förstå att man vill ha barn, men kan inte förstå hur man kan vara beredd att gå över lik för detta. Hade personligen aldrig klarat av att köpa ägg eller sperma av en okänd person utomlands just av den anledningen. Varför gör man det? Hur kan man tycka att det är okej? Och vad har barnet för rättigheter i detta?

Mina barn kommer aldrig veta att de har kommit till genom äggdonation. Har inte det minsta problem med att barnen inte kommer ha den kunskapen. Eller vem donatorn är.
Har inte gått över några lik utan det är en procedur som finns här i Sverige men som vi valde utföra i annat land pga köerna som var då. Lika säkert där som här.
Att du inte skulle klara av den proceduren betyder inget annat än att just du inte kommer genomföra en sådan. 
Så jag antar att du inte är ofrivilligt barnlös, grattis. Det var en supertuff period i mitt liv.
Hade inte jag inte blivit gravid genom äggdonation så hade nästa steg varit adoption. Där och då var jag inte beredd på den vägen. Kanske om inte jag blivit gravid när jag blev det.
Adoption har jag moraliska problem med då det redan är ett barn och man i princip köper en annan människa. Inga problem med själva adoptionen och att man hittar sitt barn från en annan mamma&pappa.

Allt är ju relativt vad man har för erfarenheter och vart man är på väg i livet.

Mina barn kommer aldrig veta att de har kommit till genom äggdonation. Har inte det minsta problem med att barnen inte kommer ha den kunskapen. Eller vem donatorn är.
Har inte gått över några lik utan det är en procedur som finns här i Sverige men som vi valde utföra i annat land pga köerna som var då. Lika säkert där som här.
Att du inte skulle klara av den proceduren betyder inget annat än att just du inte kommer genomföra en sådan. 
Så jag antar att du inte är ofrivilligt barnlös, grattis. Det var en supertuff period i mitt liv.
Hade inte jag inte blivit gravid genom äggdonation så hade nästa steg varit adoption. Där och då var jag inte beredd på den vägen. Kanske om inte jag blivit gravid när jag blev det.
Adoption har jag moraliska problem med då det redan är ett barn och man i princip köper en annan människa. Inga problem med själva adoptionen och att man hittar sitt barn från en annan mamma&pappa.

Allt är ju relativt vad man har för erfarenheter och vart man är på väg i livet.