Svartsjuk efter 20 år

Att ha vänner av motsatt kön är en sak.
Men att ha en tät kontakt och chatta med en vän av motsatt kön väldigt mycket och skicka hjärtan osv är en annan sak.
Då har man kanske börjat prioritera vännen framför sin partner.
Och det kan framstå som något mer än vänskap.
Och det gäller oavsett kön.

Och svartsjuka är inte särskilt attraktivt oavsett vilket kön man har. 

Jag är inte helt säker på att det är fel att ha den kontakt han har även om jag inte gillar den. Det som jag är säker på är helt oacceptabelt i detta är att han inte visar mig respekt och medkänsla när jag tar upp det och tar ansvar för att få mig att känna mig mer trygg i detta utan skyller allt på mina "hjärnspöken" och att ansvaret att lösa det därför är 100 % mitt eget. 

Min man uttryckte då jag tog upp detta att jag inte kan ställa krav på honom att sluta prata med någon bara för att jag själv har problem med det. Han kommer alltså inte sluta oavsett så jag behöver hitta en annan väg att leva med detta där följande alternativ finns: 

1) Acceptera att det är som det är och hitta ett sätt att känna mig ok med det genom att han är transparent och att vi pratar om det öppet när jag har ett behov av det. 
2) Separera, vilket jag absolut inte kommer göra enbart pga. detta. 

Jag kommer alltså att satsa på alternativ 1. Jag har en skräck för att bli övergiven från jag var barn och även om jag aldrig varit svartsjuk på detta vis innan i mitt liv inser jag att jag pga. min barndom blir extremt triggad av detta i detta läge och att jag behöver göra en hel del jobb med mig själv i denna situation. 

Angående anledning till varför han fortsätter? Jag tror att han vill fortsätta med kontakten eftersom att den ger honom något han behöver. Sen är han också "dumsnäll" och fortsätter väl prata med henne därför att hon fortsätter och är för snäll för att inte svara när hon hela tiden hör av sig (jag vet att hon är den som driver på mest i deras kontakt). 

Hej, ursäkta sent svar på sista inläggen som kommit in. 

Har tyvärr inte hänt något nytt på området. Jag bestämde mig för att inte visa tråden för honom trots allt och pga diverse omständigheter har jag inte tagit upp det på något annat sätt än heller. Kommer dock göra det men vill vänta tills vi båda mår lite bättre då det just nu är en allmänt stressig och svår period i livet. Vet av erfarenhet att det är sämsta tänkbara tillfället att lyfta känsliga frågor. 

Mitt eget mående kopplat till detta går upp och ner. Ibland får jag nästan "katastroftankar" och står knappt ut medan jag ibland klarar av att "gilla läget" och känna att det kanske ändå är ok med hans kontakt. Det som däremot aldrig kan vara ok är hans respektlösa och oempatiska sätt att bemöta mig när jag tagit upp problemet med honom. 

Håller med, anser dock att det är skillnad på "obefogad" respektive "befogad" svartsjuka. 

Om någon blir svartsjuk "bara för att", exempelvis bara för att partnern pratar med vänner om motsatt kön (utan anspelning/tendenser till konstigheter),  dröjer med svar osv, mao utan att det ligger något mer bakom så är det ju inte särskilt charmigt och jobbigt för den som då blir utsatt/anklagad utan egentlig grund. 

Men i vissa fall kan den ena partens beteende istället skapa eller framkalla svartsjuka hos den andre, exempelvis genom att smussla, flirta med andra eller bete sig på ett sätt som istället gör partnern osäker, och den osäkre blir då anklagad för "svartsjuka" när det egentligen rör sig om kritik/ifrågasättande om ett icke uppskattad beteende/situation som sårar.    

Ja,det håller jag absolut med dig om.
Och det var obefogad svartsjuka jag syftade på i det jag skrev.
Jag har själv varit tillsammans med en sjukligt svartsjuk man.
Och det var fruktansvärt jobbigt.
Jag har även haft partners som varit flirtiga och gjort mig svartsjuk.
Och då är jag inte den svartsjuka typen i vanliga fall.
Men då finns det i alla fall en orsak. 

Håller med dig, 
har också erfarit båda sorterna

...

Jag hade satt ner foten, inte nödvändigtvis krävt att veta detaljer eller ens om det finns känslor inblandade (om det inte är så att du har behov av det), utan berättat hur jag uppfattar och känner kring detta och (i mitt fall om jag varit i denna situationen) förklarat att om detta fortgår så behöver han förstå att jag inte finner mig i detta eller accepterar det. Att han får ta sig en tankeställare och att vi tillsammans eller om han har förslag på hur vi ska kunna vända skutan. Om det är parterapi, egna dejtkvällar eller vad man nu kan tänkas behövas, men att det som sagt inte känns okej och behöver tas tag i på något vis.

Absolut inte. Du ska inte säga något alls och låtsats som att det är lugnt. Sen ska du själv ta reda på vad de pratar om. Så får du reda på sanningen. Att fråga honom är helt meningslöst. Att han blir arg direkt visar bara att han har något fuffens för sig..

O hur skulle ts kunna göra det? För när det kommer till att män snokar så är han dum i huvudet och begår lagbrott och man ska minsann anmäla honom gapas det om på det här forumet. Men nu när det är en kvinna som är ts då gäller inga regler alltså? Utan istället uppmanar man henne till att snoka runt och begå lagbrott alltså? Hyckleriet är sinnessjukt på detta forum.

Starta en egen tråd där du kan incelgnälla hur mycket du vill..

Det finns 3 olika sätt att göra ts. Ett Har du redan nämnt, men är antagligen den sista utvägen, att visa honom denna text. 

2. Du charmar honom, tar reda på hans önskemål och vad han känner att hans saknar som gör att han tittar "bakåt / annat håll" utan att han förstår att det har koppling till att han skriver med någon annan o så går du all in för att göra honom lycklig och inse att han redan har det han önskar sig alt glömmer bort den andre. 

Eller 3, du bestämmer en myskväll hemma med honom och där ni talar djupt med varandra och försöker nå varandra in till själen. Men sånt brukar bara fungera i 2 veckor typ.

Bäst är nog alternativ 2. Ni har varit tsm i 20 år och saker o ting har antagligen falnat både i känslor men också i handlingar, allt går enbart på rutin skulle jag tro.

Så bryt mönstret helt enkelt.

Och nej nr 2 handlar inte om att du ska passa upp på honom konstant, men till en början ett litet tag.. säg kanske 2 veckor och därefter säga ja lite oftare än vad du har sagt de senaste 5-8 åren till förslag som han har.

 

Eller så kan du låta bli att läsa inlägg du inte gillar