Känner som dig ts. Har inte läst hela tråden men jag mår inget bra här i Sverige men har inte den ekonomiska kapaciteten till att kunna ta mig härifrån än på kanske 5-10 år.
O vad gällande utbildning så är det så mycket annat än att faktiskt lära sig de saker man vill. O själv har jag fastnat helt på vägen. O det man vill läsa får jag inte p ga att jag inte har gjort klart ex Svenska B.
Man kan stöta på rätt mycket motgångar faktiskt här i Sverige med.
Jag drömmer också om att flytta till ett land där det är mera ljust och lite mer värme året runt.
Mexico verkar vara väldigt fint klimat eller costa rica / Thailand. Men jag kan inte något av deras språk heller. Men tror inte det är ett större problem (förutom i ev Costa Rica då) Men å andra sidan så skulle jag aldrig få leva lagligt där om jag inte kommer in via arbete till det landet. O det kommer jag ju aldrig att göra.
Jag förstår depressionen du känner. Men kan även anse att det kanske är lite fel att klaga alltför mycket på Sverige då många länder inte har ett socialt fallnät likt Socialtjänsten eller gratis sjukvård (som andra tar upp). Lever inte på soc för övrigt heller.
Men jag håller med dig om att mycket har förändrats till det dåliga i Sverige. Men jag tror att istället för att fokusera på att klaga över allting så försök hellre satsa på att komma iväg någon gång?
Starta ett städföretag eller fixa dig en utbildning. För det är bara cash eller utbildning som gäller.
Det jag blir mest deprimerad över är allt onödigt man har i Sverige, som ex en del lagar, allt extraordinär byråkrati som ska ta evigheter och många dryga näsor i vädret som sticker upp i form utav kommentarer / text här o där.
Men man ska även veta att världen möter väldigt många motgångar just nu och det är svårt, överallt.
Men jag tror även du saknar den där gemenskapen som oftast finns i fattigare länder, där människor faktiskt hjälper varandra istället för att ställa frågan "varför ska jag hjälpa dig, jag betalar redan skatt" och dömer ut en som ett socfall fast man inte är det utan försöker kämpa o kämpa.
Spanien verkar ju rätt attraktivt för många pensionärer bl a ifrån Sverige, så kanske inte helt omöjligt för dig att faktiskt flytta dit om du så vill. Själv vill jag inte bo överhuvudtaget inom Europa.
Försök sätta upp delmål för att nå dit du vill komma. Håll dig för dig själv och fokusera på det helt enkelt. Fastna inte i drama, tappa inte bort dig i tvånget om att vara "social" i världens mest ensammaste land.
Ta hand om dig själv och eftersök så mycket information du bara kan och dra fördel utav försäkringar til en början tills du har lärt dig det nya landets system o tills dess att du ev blir medborgare där istället.
Jag hoppas att du lyckas. Ingenting är omöjligt om man verkligen vill förutom att man i många fall hinna bli för gammal om man inte sätter en jävla fart och faktiskt lyckas bocka av sina delmål.
