Rumpetrollet skrev 2025-08-12 14:33:09 följande:
Granen123 jag håller alla tummar på att det går bra för dig senare idag! Jag har ingen erfarenhet av x men jag vet hur det är att gå och vänta på ett eventuellt negativt besked. Det är hemskt! Och tiden går så fruktansvärt långsamt.
Och Nanathalie, jag lider med er. Det är så tufft att försöka skaffa barn och det aldrig blir! Och sådana hållpunkter som en utredning kan ju vara något att liksom hålla fast vid. Inte alltid vården tar hänsyn till de mentala delarna i att få göra en sådan utredning utan ser mest på de medicinska indikationerna. Jag känner själv att jag verkligen vill göra det som går av utredning främst utifrån att det skulle göra det lättare mentalt att orka fortsätta. Jag ska se vad vården säger på mitt återbesök om nån vecka. Jag vet ju att riktlinjerna är antingen ett år utan graviditet eller tre missfall i rad. Vi har försökt i över två år nu, men det tog precis ett år att bli gravid senast och jag har ju två missfall och ett avbrytande pga kromosomavvikelser, så jag kvalar ju egentligen heller inte in på deras kriterier. Jag tror dock att vi nog går privat om vi inte får det från vården. Jag tror jag behöver det för att orka kämpa på.
Jag fick förresten just en liten blödning, en vecka efter ägglossning. Skulle det kunna vara nidblödning? Troligen är det väl kroppen som inte är helt i balans efter senaste graviditeten, men man kan ju alltid hoppas.
Du har så rätt i det du skriver. Den mentala pärsen är ju obetydlig ur deras perspektiv.
Vi kommer såklart också att gå privat tillslut, men hade ändå önskat att primärvården kunde bistå för att slippa kostnaden. Det är ju inte gratis direkt. Men, som du säger. Tillslut orkar man inte vänta längre. Vi fick ju trots allt hjälp med en missfallsutredning tillslut som inte visade på något fel. Blev rätt knäckt, hade hellre haft ett fel som gick att fixa än att inte kunna fixa något alls för det finns inget att fixa.
Nu får vi antingen hoppas på en frisk graviditet eller en evighetsväntan helt utan plus så vi kan få en utredning i maj/juni nästa år. Mitt kontrollbehov har det tufft med att inte kunna kontrollera eller påverka situationen ett dugg.
Beklagar innerligt era avbrytanden och missfall. Vilket helvete rent ut sagt. Måste varit så fruktansvärt tufft. Ens egen upplevelse känns alltid så hemsk tills man får höra andras. Ibland tänker jag att jag inte ens vet om vi hade orkat försöka såhär länge om vi vetat från början att det skulle ta såhär lång tid. Tur är väl att man bara krigat på och försökt hållt hoppet uppe i så god mån som möjligt.
Angående blödningen så Ja! Det kan absolut bli så när ägget fäster, och det är helt rätt i tiden med 7 dagar efter ägglossningen. Jag håller alla tummar jag har för att så är fallet! Det sägs att man kan plussa inom 72h från nidblödning, så stressa inte upp dig om du får ett negativt test 8 eller 9 dagar efter ägglossning. Om ägget fäster dag 7 tar det längre tid för hcg att nå den nivå som behövs för att synas på graviditetstester ❤️