Anonym (Q)

Tue 19 Aug 22:32

81 svar

Regler för 16 åring

Hej, hur tänker ni kring sena kvällar för en 16-åring? Mitt barn vill gärna vara ute med kompisar varje dag, ofta från morgon till midnatt. Så småsyskonet ser hen aldrig. Jag funderar på om det verkligen är rimligt ? ska de aldrig vara hemma? Jag tycker också det är viktigt med relationen till småsyskonet, som behöver tid tillsammans, men det blir knappt något av det när tonåringen alltid är ute. Jag hör ofta att man ska släppa på regler för att de ?snart är vuxna?, men 18 är ju fortfarande tonår. Hur resonerar ni andra kring vad som är lagom?

Anonym (Håll era skitungar hemma)

Thu 21 Aug 07:21

#71

Anonym (Le) skrev 2025-08-20 16:38:37 följande:

Jag tycker nog att nära vänner bör vara lika viktiga som familjen, speciellt i sena tonåren. Man behöver stå på två ben känslomässigt.

Många har kvar sina ungdomsvänner hela livet och forskning har sett att de personerna i allmänhet är mer nöjda med livet, än de som inte har kvar vänner från ungdomen. Sedan vet man ju inte vad som orsakar vad, men att ha vänner verkar vara viktiga i alla fall.

Nu är det ju fullt möjligt att ha vänner utan att springa ute till midnatt för jämnan, säger jag som har mina kvar 30 år senare.

Ungdomar som är ute så dags ställer bara till med en massa skit och vandalism, mest. Det är såna kvällar som man krockar på trimmade moppar, sågar ner planterade träd och sparkar sönder busskurer.

Utegångsförbud kl 22- 05 tills man fyller 18 tycker jag vore en utmärkt idé för att minska skadorna som blir av destruktiva tonåringar.

Anonym (Alexandra)

Thu 21 Aug 08:34

#72

Anonym (Q) skrev 2025-08-20 22:56:23 följande:

Varför är din måttstock bättre än min? Så skola är SJÄLVKLART att hen ska klara men att vårda sina syskonrelationer eller lära sig att relationer faktiskt kräver lite tid och engagemang om det så är någon timme i veckan, det är fel?

Du vet att det inte finns skolplikt på gymnasiet så nej det är absolut ingen självklarhet. Egentligen är det ju ungdomen som själv får välja om hen vill plugga eller jobba så varför ska du tvinga på skolgång?

Jag syftade inte på att skolan är viktig på grund av nån eventuell skolplikt. Självklart måste ingen gå i gymnasiet. Men på grund av att det finns många direkta konsekvenser som påverkar tonåringen och de val de kan ta i livet om man som förälder låter dem strunta i skolan i den åldern känns det rent oansvarigt att inte se till att de klarar skolan. Går dom inte ut gymnasiet blir de ju på en gång begränsade med vilka jobb de kan ta och vilken vidareutbildning de kan läsa. Visst att man kan läsa upp betyg senare, men det kan ofta bli betydligt svårare om man struntar i det när man själv (och kompisarna) är i den åldern. Tänker att det är rätt uppenbart..? Det är liksom en del av ditt ansvar som förälder.

Jag tänker att i en familj måste alla acceptera att alla är egna individer, som alla är i olika perioder av livet. Att, som du gjort, jämföra din 16-åring med din partner och mena att du aldrig skulle acceptera att din partner skulle hänga ute sent varje kväll är rent olämpligt, då dom inte är i samma period av livet. Din partner har gjort ett aktivt val att skaffa barn, och bör därför ta hand om dem. Din 10-åring är inte heller i samma period av livet som din 16-åring. Alla får visa hänsyn och inse att alla i familjen har lite olika prioriteringar just nu och det är okej. Att en familj är mer än bara räkna med millimeterrättvisa hur mycket tid någon investerar i en, och att man väljer att behandla dem därefter.

Du säger ju själv att 16-åringen kommer hem till middagar och att ni har trevligt ihop. Fokusera på det istället då, istället för att göra umgänge med småsyskonen till "ett straff" genom att tvinga fram nån djupare relation nu om 16-åringen hellre vill vara med kompisar och partner.

molly50

Thu 21 Aug 13:52

#73

Anonym (Q) skrev 2025-08-21 00:36:47 följande:

Jag förstår hur du menar. Vår tonåring har faktiskt ganska mycket frihet, hen kan åka till skolan på morgonen, vara ute hela dagen och ofta ända till midnatt, ibland äta hemma men ofta med kompisar eller sin partner. Vi har nyligen börjat kräva att vi äter middag tillsammans de flesta kvällar, och det är inget problem för hen, snarare tvärtom, hen tycker om det när vi väl sitter där.

Småsyskonen är 10 och 12 och de har egna vänner, så det handlar inte om att de saknar en lekkompis. Det handlar mer om att de ibland faktiskt saknar sitt syskon. Jag tycker det är rimligt att be sin tonåring ge någon timme då och då till familjen, inte för lek, utan bara för att dela vardagen lite. Det kan vara så enkelt som att äta glass ihop, sitta i soffan samtidigt eller se ett program. Den lilla närvaron betyder mycket för syskonen och stärker relationen.

För mig handlar det inte om att begränsa frihet, utan om att lära att relationer kräver hänsyn och omtanke. Att man ibland får anpassa sig. Därför tycker jag inte att det är jämförbart med din beskrivning av kompisen som knappt får träffa sina vänner. Vi är långt ifrån det. Men jag tycker också att bara för att man har midnatt som gräns betyder det inte att man ska vara borta till midnatt varje dag i veckan... det är en balans.

Ok. Då hänger jag med lite mer i vad du menar. Och vi delar nog egentligen åsikt.
Att jag drog parallellen med kompisen var för att det var så jag tolkade det att du tänkte. Men jag missförstod och ber om ursäkt för det.

Mina tonåringar är ofta hemma. De är inte så intresserade av att gå på fester och så´nt. Men de är ute med kompisar ibland och har även fritidsaktiviteter ett par gånger i veckan. Så de är ute på annat ibland och hemma när och för att de vill.
Och de umgås gärna med familjen även om de ofta sitter på sina rum när de är hemma.

molly50

Thu 21 Aug 13:56

#74

Anonym (Q) skrev 2025-08-21 00:40:16 följande:

Sen kan jag tillägga att jag inte ser något fel i att kompisens föräldrar har familjetid som krav. Leka är kanske inte något jag skulle förespråka att man ska kräva, det är märkligt. Men att äta mellis tillsammans lät faktiskt som en mysig stund som kan räcka långt.

Melliset ser inte jag heller som det största problemet. Däremot att de kräver att hon ska vara hemma och umgås med sina småsyskon.
Småsyskon som dessutom inte är så snälla alla gånger.

Anonym (mamsen)

Thu 21 Aug 14:02

#75

Anonym (Q) skrev 2025-08-19 22:32:19 följande:

Regler för 16 åring

Hej, hur tänker ni kring sena kvällar för en 16-åring? Mitt barn vill gärna vara ute med kompisar varje dag, ofta från morgon till midnatt. Så småsyskonet ser hen aldrig. Jag funderar på om det verkligen är rimligt ? ska de aldrig vara hemma? Jag tycker också det är viktigt med relationen till småsyskonet, som behöver tid tillsammans, men det blir knappt något av det när tonåringen alltid är ute. Jag hör ofta att man ska släppa på regler för att de ?snart är vuxna?, men 18 är ju fortfarande tonår. Hur resonerar ni andra kring vad som är lagom?

Har inte läst hela tråden men jag ser det som helt normalt att en sextonåring hellre vill vara med kompisar än med familjen. Det kallas för frigörelse och sker i tonåren. När barnet är i 20-årsåldern kommer de ofta tillbaka och vill ha en mer aktiv relation.

Se det som att du har gjort ett bra jobb som förälder om ditt barn är självständigt och lever sitt eget liv. Det är precis så det ska vara.

Däremot bör man förstås inte gå och lägga sig efter midnatt varje natt. En rimligare tid vore att han/hon är hemma vid 22-23-tiden.

Att be en 16-åring att vilja hänga med ett småsyskon ser jag som lite för mycket. Det är inte alla som känner för det.

Om 2 år är ditt barn bokstavligen vuxet i lagens mening och kan få för sig precis vad som helst utan att du kan stoppa henne/honom. Då måste man ha hunnit träna på att vara ifrån varandra och klara sig själv.

Anonym (Va?)

Thu 21 Aug 15:40

#76

Anonym (Q) skrev 2025-08-20 23:01:18 följande:

Får din tonåring välja om hen ska fira mormor/farmor/mormor/morfar?
Får din tonåring välja om hen ska vara hemma när kusiner kommer och hälsar på?
Får din tonåring välja om hen ska vara med på högtider?
Får din tonåring välja om hen ska hjälpa till med saker hemma?
Eller får hen helt fritt välja vad hen vill göra för hen inte valt att bli född? Herregud!

Ingen pratar om att sätta handklovar och tvinga, men att UPPMUNTRA och be om det är något helt annat.

Självklart är det för mig att storasyskonet ska finnas där för sitt lillsyskon, kanske se en film ibland, kanske baka något när vi bakar eller bara hänga tillsammans över en lång frukost. Det är naturligt.

Nu är mina barn inte längre tonåringar, men svaret på de tre första frågorna är helt klart ja.

Att tvinga en sextonåring att se på barnfilm mer småsyskon är helt sjukt om du frågar mig.

Anonym (Q) Trådstartaren

Thu 21 Aug 15:52

#77

Anonym (Va?) skrev 2025-08-21 15:40:30 följande:

Nu är mina barn inte längre tonåringar, men svaret på de tre första frågorna är helt klart ja.

Att tvinga en sextonåring att se på barnfilm mer småsyskon är helt sjukt om du frågar mig.

Först och främst, galet att tonåringar ska få välja det du precis svarade på. Inte konstigt att så många har just relationsproblem i vårt samhälle.

Sen tror jag att vi pratar lite förbi varandra här 😊. Ingen tvingar en sextonåring att sitta och se barnfilm. Det handlar mer om att ibland finnas där för sina syskon, även om man själv inte hade valt aktiviteten. Precis som vi vuxna ibland gör saker för familj och släkt ,fira högtider, gå på kalas eller äta en middag, även om det inte alltid är det roligaste man vet.

För mig är det snarare sjukt om man inte värderar syskonrelationen alls. Att storasyskonet aldrig är hemma förrän småsyskonen redan lagt sig, det gör ju att de knappt får någon chans att bygga relation. Och i mina ögon är det just relationen och närvaron som är det viktiga, inte vilken film som råkar stå på.

Jag tycker faktiskt det är bristande föräldraskap att inte guida sina barn i att förstå värdet av syskonrelationer. Det betyder inte att småsyskonet ska diktera någon lek, det låter nästan som att många storasyskon här inne är traumatiserade av barnlek av någon anledning 😅. Det handlar ju snarare om att vara i samma rum, dela en stund och ge varandra närvaro. Det är så man bygger relation.

Anonym (Va?)

Thu 21 Aug 16:03

#78

Anonym (Q) skrev 2025-08-21 15:52:14 följande:

Först och främst, galet att tonåringar ska få välja det du precis svarade på. Inte konstigt att så många har just relationsproblem i vårt samhälle.

Sen tror jag att vi pratar lite förbi varandra här 😊. Ingen tvingar en sextonåring att sitta och se barnfilm. Det handlar mer om att ibland finnas där för sina syskon, även om man själv inte hade valt aktiviteten. Precis som vi vuxna ibland gör saker för familj och släkt ,fira högtider, gå på kalas eller äta en middag, även om det inte alltid är det roligaste man vet.

För mig är det snarare sjukt om man inte värderar syskonrelationen alls. Att storasyskonet aldrig är hemma förrän småsyskonen redan lagt sig, det gör ju att de knappt får någon chans att bygga relation. Och i mina ögon är det just relationen och närvaron som är det viktiga, inte vilken film som råkar stå på.

Jag tycker faktiskt det är bristande föräldraskap att inte guida sina barn i att förstå värdet av syskonrelationer. Det betyder inte att småsyskonet ska diktera någon lek, det låter nästan som att många storasyskon här inne är traumatiserade av barnlek av någon anledning 😅. Det handlar ju snarare om att vara i samma rum, dela en stund och ge varandra närvaro. Det är så man bygger relation.

Du har verkligen svårt att förstå att alla inte tänker och tycker som du.

Det har gått finfint för mina numera vuxna barn, trots att du tycker att jag har ett bristande föräldraskap. Så du vet.

Anonym (Q) Trådstartaren

Thu 21 Aug 18:53

#79

Anonym (Va?) skrev 2025-08-21 16:03:36 följande:

Du har verkligen svårt att förstå att alla inte tänker och tycker som du.

Det har gått finfint för mina numera vuxna barn, trots att du tycker att jag har ett bristande föräldraskap. Så du vet.

Jag förstår hur du menar. Med tanke på alla dina svar till mig så upplever jag ändå att du har svårt att acceptera att inte alla tänker och tycker som du. Eller så är det helt enkelt så att vi båda förstår att alla inte tycker samma och att det är just därför sådana här forum existerar 😊

För min del har den här tråden fått mig att landa i att jag känner mig väldigt bekväm med de gränser vi kommit fram till hemma hos oss och att värderingarna vi har är sunda och goda. Jag väljer att som förebild ha familjer runtomkring som har värme gemenskap och starka band långt in i livet. Det är familjer som från start brytt sig om varandra och deltagit i gemenskapen. Inte hela tiden och på alla andras villkor men genom att finnas till och ta hänsyn till andra oavsett om det är vänner partners syskon eller morföräldrar.

Och efter samtal med min tonåring är hen helt på samma bana så jag känner mig klar med ämnet 😊

Mkay

Thu 21 Aug 23:46

#80

Anonym (Q) skrev 2025-08-20 08:25:17 följande:

Hen träffar både vänner och "kärleken".
Det är som att det hör till att bara dra runt överallt och ingenstans förutom att vara hemma. Men det är väl framför allt "partnern" som gör att hen är ute så mycket. Och nu i och med gymnasiet så drar det igång fester också.

Jag är kanske gammalmodig men tycker det är konstigt att låta ungdomarna helt fritt bestämma tider och regler för "att de snart är vuxna". Det har man ju kunnat säga i flera år. Hörde det när hen fyllde 13,14,15 och nu 16. Ska allt efter barnens 12 årsdag vara "onödigt" dvs ingen familjetid?

Jag tycker inte det är orimligt att man kommer hem efter skolan, och tar dagen därefter beroende på planer? Eller att man hänger hemma vissa dagar, med kompisar andra, men inte vareviga dag att man inte ser sin tonåring?

Behöver lite i ryggen för att kunna stå upp för detta men när jag läst vissa trådar så är det 16-17 åringar som är hemifrån hela tiden och springer in och lägger sig sena natten.

Jag förstår inte riktigt tråden. Du är väl föräldern som bestämmer? Bestäm då att ni har en helgdag varannan vecka där ni hittar på något hela familjen. Åker iväg och vandrar, bowlar, åker skridskor, lagar någon god maträtt och äter tillsammans osv. Svårare än så är det inte. Om du är en av de passiva föräldrarna det finns gott om i samhället idag vars barn inte respekterar eller lyder de så får du helt enkelt säga att fram till han är 18 så bestämmer du, är han motstridig så får han X och y och z som konsekvenser.

Som 16-åring så var jag såklart ute och rännde med kompisar men när föräldrarna sa att vi skulle göra något tillsammans så var det det som gällde då jag respekterade dem och visste att de bestämde över mig så länge jag bodde hos dem. Det var verkligen inte svårare än så. Och jag uppskattade verkligen de dagarna vi hittade på grejer tillsammans, även om jag inte var superpeppad på det alla dagar från start.

Nej det är inte orimligt att vilja spendera tid hela familjen. Det är direkt nödvändigt för att bibehålla en god relation inom familjen.

Mkay

Fri 22 Aug 00:00

#81

Mkay skrev 2025-08-21 23:46:46 följande:

Jag förstår inte riktigt tråden. Du är väl föräldern som bestämmer? Bestäm då att ni har en helgdag varannan vecka där ni hittar på något hela familjen. Åker iväg och vandrar, bowlar, åker skridskor, lagar någon god maträtt och äter tillsammans osv. Svårare än så är det inte. Om du är en av de passiva föräldrarna det finns gott om i samhället idag vars barn inte respekterar eller lyder de så får du helt enkelt säga att fram till han är 18 så bestämmer du, är han motstridig så får han X och y och z som konsekvenser.

Som 16-åring så var jag såklart ute och rännde med kompisar men när föräldrarna sa att vi skulle göra något tillsammans så var det det som gällde då jag respekterade dem och visste att de bestämde över mig så länge jag bodde hos dem. Det var verkligen inte svårare än så. Och jag uppskattade verkligen de dagarna vi hittade på grejer tillsammans, även om jag inte var superpeppad på det alla dagar från start.

Nej det är inte orimligt att vilja spendera tid hela familjen. Det är direkt nödvändigt för att bibehålla en god relation inom familjen.

Jag ser att många tycker det är ok att han är borta mycket och inte ska ?tvingas? spendera tid med syskonet då han snart är vuxen. Jag vill därför tillägga att mina föräldrar inte är svenskar och jag kanske därför har en annan inställning till detta pga hur jag vuxit upp. Men jag har svårt att förstå att man låter sina barn glida ifrån familjen på detta sättet och tycker sättet jag tipsade om och så jag vuxit upp är mycket hälsosammare.

jag upplever själv att många svenskar inte har en så djup relation med sina föräldrar och syskon när de flyttat hemifrån, mer en ?formell? relation, och detta tror jag är anledningen till det. Hur ska man utveckla en djup relation om man inte spenderar tid ihop? Inte har närhet i familjen eller går genom högt och lågt tillsammans. Jag är själv väldigt när mina föräldrar än idag, hittar på grejer med dem ibland, kan ringa när som och komma till dem när som, ger varandra spontana kramar ibland, kan ligga i sängen och titta på serier ihop osv. Det är även den relationen jag vill ha inom min egna familj och med min dotter, därav kommer jag se till att vi spenderar kvalitetstid regelbundet. Min mardröm är att ha en familjerelationer som svenska fästmannen har med sin familj där de bara ses en gång i halvåret, bara hörs över telefon när det är något viktigt och han inte umgås på egen hand med syskonen, det är ?konstigt? att ge varandra kramar bara sådär osv.

Regler för 16 åring

INNEHÅLL