Anonym (Inget offer)

Tue 26 Aug 23:02

140 svar

Sjukt trött på alla offerkoftor!

Jag måste bara få säga det: jag är så jävla trött på alla offerkoftor. Det känns som att vi lever i en tid där det är trendigare att spela hjälplös än att faktiskt ta ansvar för sitt eget liv. Alla vill vara ?utsatta? för något, alla vill ha sin egen lilla diagnos på verkligheten som gör att just de inte behöver anstränga sig, kämpa, eller ens försöka. Och nej, jag pratar inte om människor som på riktigt har det svårt ? utan om alla som gjort det till sin livsstil att gnälla, peka finger och skylla på omständigheter.

Det är som att vi kollektivt börjat tävla i vem som har det mest synd om sig. Har du inte blivit trampad på? Ingen har förstått dig? Chefen var dum? Du fick inte den respons du ville ha på sociala medier? Perfekt, då är du genast berättigad till att skrika ut ditt lidande och kräva applåder för din "styrka" i att? ja, fortsätta gnälla.

Men vet du vad? Livet är hårt för alla. Det är ingen konspiration. Alla får skit någon gång. Alla stöter på motgångar. Skillnaden mellan människor är inte om de möter problem ? utan om de väljer att resa sig och ta itu med dem eller om de tar på sig offerkoftan och gör det till sin identitet. Och jag orkar inte höra fler vuxna människor gömma sig bakom en ständig ursäkt för varför de inte lyckas.

Offerkoftan är bekväm. Den värmer. Den gör att man slipper agera. Man får sympatier, man får klick, man får en kram i kommentarsfältet. Men på riktigt: hur länge ska man orka sitta där och tycka synd om sig själv? När ska man byta kofta mot ryggrad?

Det är provocerande att säga, men ibland är sanningen enkel: du är inte ett offer för allt. Du är bara lat. Du är bekväm. Och du vill ha cred utan att göra jobbet. Sluta skylla på samhället, vädret, barndomen, kollegorna eller "energin i rummet". Börja ta ansvar för dig själv.

Och nej, det här betyder inte att man inte får må dåligt, eller att man inte kan behöva hjälp ibland. Men skillnaden är att vissa använder sina motgångar som bensin för att ta sig framåt, medan andra bygger en hel bostad i sitt eget elände och vill att resten av världen ska flytta in där och mata dem med förståelse.

Jag är trött på offerkoftor. Riv sönder den, kasta den på elden och kliv fram. Livet kommer alltid vara orättvist ? frågan är om du tänker vara den som reser dig eller den som sitter kvar och kramar din kofta tills den stinker självömkan.

Anonym (Amen)

Fri 29 Aug 18:57

#121

molly50 skrev 2025-08-29 15:49:11 följande:

Om kollegan inte lyssnar på er så får ni väl ta det med chefen.
Utfrysning riskerar att leda till ännu mer gnäll från kollegan.
Och då får ni kanske prata med chefen ändå då utfrysning inte är ok.

tro mig vi försöker. Men det är ett moment 22, men vi kämpar vidare. en vacker dag kanske det blir bättre. Men nu är det som det är och jag och flera har en strategi som fungerar för oss.

och är det verkligen utfrysning när jag och flera varit tydliga med att vi äter gärna lunch ihop om den är klagomålsfri. det är väl den individen som har ett val att göra? att vill hen ha trevliga luncher = prata om trevligheter.

varför är det så självklart att x antal personer ska tvingas lyssna på gnäll/klagomål på den obetalda lunchen? förstår inte resonemanget. hur är det om en arbetsplats har fem kollegor som har astma, men en sjätte kollega kommer dränkt i parfym. kollegorna med astma klarar inte av parfymen, de mår dåligt av den. även där har kollegan ett val, spraya mindre parfym eller ät själv. Hur går ett sådant resonemang? eller vad är skillnaden?

ClumsySmurf

Fri 29 Aug 19:03

#122

Anonym (Amen) skrev 2025-08-28 21:17:17 följande:

svårt att uttyda ett skit av detta inlägg faktiskt. Men eftersom du mest vill försöka smurfa dig utan att faktiskt läsa inläggen du kommenterar, av ytterst oklar anledning, så har jag inget mer att svara dig. Smurfa vidare

smurf, smurf, smurf, smurf
du verkar bli provocerad av att höra att det du skrev till Jessica gäller ju dej också.

ClumsySmurf

Fri 29 Aug 19:24

#123

molly50 skrev 2025-08-29 15:49:11 följande:

Om kollegan inte lyssnar på er så får ni väl ta det med chefen.
Utfrysning riskerar att leda till ännu mer gnäll från kollegan.
Och då får ni kanske prata med chefen ändå då utfrysning inte är ok.

jag tycker det blir bakvänt om störiga barn riskerar att åka ut ur klassrummet men en väldigt störig vuxen måste få vara med och leka, har de sagt till den jobbiga kollegan att h*n är väldigt jobbig men h´*n struntar i det är det ju bättre att h*n får sitta ute och äta.

Anonym (62956578)

Fri 29 Aug 21:02

#124

ClumsySmurf skrev 2025-08-29 19:03:53 följande:

smurf, smurf, smurf, smurf
du verkar bli provocerad av att höra att det du skrev till Jessica gäller ju dej också.

Vad håller du på med?

Anonym (Intressant)

Fri 29 Aug 22:15

#125

Varför blir du så upprörd över att vissa kramar offerkoftan?

Anonym (Poppy)

Sat 30 Aug 09:40

#126

Anonym (Amen) skrev 2025-08-29 09:26:28 följande:

men vad tror du? jag har sagt flera gånger att jag inte vill höra mer klagomål på ledare/arbetsuppgift på raster, andra kollegor med. Vi har även flera gånger sagt nu pratar vi annat, styrt in samtalet på annat, börjat prata om andra saker. till slut ger man upp och lägger inte den tiden. Min obetalda lunch, och flera kollegors obetalda lunch vill vi helt enkelt ha klagomålsfri.

det som löser situationen är ju antingen att den som klagar och är missnöjd söker sig vidare, eller respekterar vår önskan att inte lyssna på mer gnäll och istället pratar om annat med oss. alternativt att chefen jobbar för att försöka få kollegan arbetsbefriad på ett eller annat sätt eftersom denne inte trivs och är nöjd.

så vad är din lösning på problemet? Att x antal ska lyssna på gnäll mot sin vilja? Eller att 1 (en) styck kollega slutar klaga och respekterar majoriteten? Och att denne faktiskt tar tag i sitt liv

Det låter som att ni behöver boka ett formellt möte och ta hjälp av hr eller företagshälsan. Att säga till när det händer är jättebra, men uppenbarligen fungerar inte ert sätt att förklara. Då får man försöka på ett annat sätt. Ett i förväg utlyst möte med någon itifrån som medlare markerar allvaret i situationen.

Lägg det ansvaret på din chef. Prata med chefen och säg att du märkt att personen hamnar utanför i gruppen eftersom den har ett beteende som ingen orkar med. Säg att du ser att det kommer att bli samarbetsproblem om chefen inte tar tag i situationen.

Om inte chefen gör något har du ett större problem och då får du fundera på om du vill jobba kvar eller söka dig vidare.

Anonym (Poppy)

Sat 30 Aug 09:44

#127

Anonym (Poppy) skrev 2025-08-30 09:40:53 följande:

Det låter som att ni behöver boka ett formellt möte och ta hjälp av hr eller företagshälsan. Att säga till när det händer är jättebra, men uppenbarligen fungerar inte ert sätt att förklara. Då får man försöka på ett annat sätt. Ett i förväg utlyst möte med någon itifrån som medlare markerar allvaret i situationen.

Och med det fetade menar jag inte att ni gör fel. Det verkar vara en krånglig person ni har att göra med.

Anonym (Inget offer) Trådstartaren

Sat 30 Aug 11:05

#128

Anonym (Intressant) skrev 2025-08-29 22:15:10 följande:

Varför blir du så upprörd över att vissa kramar offerkoftan?

Jag blir upprörd eftersom det känns som att vissa situationer där människor uttrycker sig som offer kan förstärka negativa mönster och missförstånd, både för dem själva och för omgivningen. Det handlar inte om att inte visa empati, utan om att jag värdesätter ärlig kommunikation och ansvarstagande. När jag ser någon ?ta på sig offerkoftan? kan det kännas som att man undviker att möta problem på ett konstruktivt sätt, vilket kan göra det svårare att hitta lösningar tillsammans.

Jimmy75

Sat 30 Aug 11:51

#129

Anonym (Inget offer) skrev 2025-08-30 11:05:34 följande:

Jag blir upprörd eftersom det känns som att vissa situationer där människor uttrycker sig som offer kan förstärka negativa mönster och missförstånd, både för dem själva och för omgivningen. Det handlar inte om att inte visa empati, utan om att jag värdesätter ärlig kommunikation och ansvarstagande. När jag ser någon ?ta på sig offerkoftan? kan det kännas som att man undviker att möta problem på ett konstruktivt sätt, vilket kan göra det svårare att hitta lösningar tillsammans.

Så är det....medan det är fullt begripligt i många fall att en person kan känna så blir det ett hinder för dem. Det blir bojor som håller dem fast i precis exakt det de önskar kunde bli annorlunda.

Det är inte lätt, det ska gudarna veta, men det som kan ändra på något är just ansvarstagande för de delar man kan ta ansvar för.

Kolla på videon jag länkat tidigare i den här tråden...antagligen hade det räckt med hälften av det som hon berättar för att knäcka mig, men poängen är att det som tagit henne vidare är hennes mindset (och tack vare det fruktansvärt hårt jobb, framför allt mentalt).

Anonym (Poppy)

Sat 30 Aug 14:39

#130

Jimmy75 skrev 2025-08-30 11:51:59 följande:

Så är det....medan det är fullt begripligt i många fall att en person kan känna så blir det ett hinder för dem. Det blir bojor som håller dem fast i precis exakt det de önskar kunde bli annorlunda.

Håller med. Har en kompis som försöker bli av med sin offerkofta med hjälp av psykolog. När vi pratar märker jag hur lätt han har att falla tillbaka i att situationen han hamnat i är andras fel men han kämpar verkligen med att försöka se vad han själv kan förändra. Det är inte lätt. Jag tycker att det verkar som att han kan fatta att det är han som är ansvarig för att få till en förändring. Men att det är skillnad på att tänka att det är så och att verkligen känna det.

molly50

Sat 30 Aug 14:40

#131

Anonym (C) skrev 2025-08-29 18:05:37 följande:

Håller med, det är mer konstruktivt.

Ja,det är i alla fall vad jag hade gjort om kollegan inte lyssnade på tillsägelser.
Jag hade inte fryst ut densamma.

molly50

Sat 30 Aug 14:43

#132

Anonym (Amen) skrev 2025-08-29 18:57:01 följande:

tro mig vi försöker. Men det är ett moment 22, men vi kämpar vidare. en vacker dag kanske det blir bättre. Men nu är det som det är och jag och flera har en strategi som fungerar för oss.

och är det verkligen utfrysning när jag och flera varit tydliga med att vi äter gärna lunch ihop om den är klagomålsfri. det är väl den individen som har ett val att göra? att vill hen ha trevliga luncher = prata om trevligheter.

varför är det så självklart att x antal personer ska tvingas lyssna på gnäll/klagomål på den obetalda lunchen? förstår inte resonemanget. hur är det om en arbetsplats har fem kollegor som har astma, men en sjätte kollega kommer dränkt i parfym. kollegorna med astma klarar inte av parfymen, de mår dåligt av den. även där har kollegan ett val, spraya mindre parfym eller ät själv. Hur går ett sådant resonemang? eller vad är skillnaden?

Absolut har även kollegan ett ansvar. Men eftersom h*n inte verkar lyssna på era tillsägelser så återstår det väl att ta upp det med chefen.

Att inte ha starka parfymer på sig på en arbetsplats tycker jag är ganska självklart att man tänker på.

molly50

Sat 30 Aug 14:45

#133

ClumsySmurf skrev 2025-08-29 19:24:18 följande:

jag tycker det blir bakvänt om störiga barn riskerar att åka ut ur klassrummet men en väldigt störig vuxen måste få vara med och leka, har de sagt till den jobbiga kollegan att h*n är väldigt jobbig men h´*n struntar i det är det ju bättre att h*n får sitta ute och äta.

Ja,eller så tar man det med chefen. Det tillhör ju faktiskt chefens arbetsuppgifter att se till att arbetsmiljön är bra också.
Jag tycker inte att utfrysning är ok.

Anonym (Klockrent2)

Sat 30 Aug 15:10

#134

Anonym (Poppy) skrev 2025-08-30 14:39:10 följande:

Håller med. Har en kompis som försöker bli av med sin offerkofta med hjälp av psykolog. När vi pratar märker jag hur lätt han har att falla tillbaka i att situationen han hamnat i är andras fel men han kämpar verkligen med att försöka se vad han själv kan förändra. Det är inte lätt. Jag tycker att det verkar som att han kan fatta att det är han som är ansvarig för att få till en förändring. Men att det är skillnad på att tänka att det är så och att verkligen känna det.

Så kan det ofta vara. En offerkofta är så ingrodd i sin offerkofte-roll att även om hen vill förändras och börja ta ansvar för sitt liv, så är förändringen lättare i tanken än i praktiken, eftersom offerkoftan aldrig behövt ta något vidare ansvar över sin livssituation. Det kan handla om en process där individen succssivt behöver öva på att ändra sitt agerande, eller brist på agerande, lika mycket som sina tankar.

Jimmy75

Sat 30 Aug 15:13

#135

Anonym (Poppy) skrev 2025-08-30 14:39:10 följande:

Håller med. Har en kompis som försöker bli av med sin offerkofta med hjälp av psykolog. När vi pratar märker jag hur lätt han har att falla tillbaka i att situationen han hamnat i är andras fel men han kämpar verkligen med att försöka se vad han själv kan förändra. Det är inte lätt. Jag tycker att det verkar som att han kan fatta att det är han som är ansvarig för att få till en förändring. Men att det är skillnad på att tänka att det är så och att verkligen känna det.

Det är verkligen supersvårt, eller kan vara. Jag brukar skilja på förståelse och acceptans. Det är mycket möjligt att din vän absolut förstår det här, särskilt när han pratar med någon om det, men därifrån till att acceptera att det är så det förhåller sig brukar vara ett lika svårt steg att ta. Få saker är så frustrerande för en person som mycket väl förstår hur något ligger till, men sedan ändå inte förmår att förhålla sig efter det. Det är inte ovanligt att dessa människor börjar tro att de är dumma på något vis eller att de skulle vara lata.

Anonymqwerty

Sat 30 Aug 16:42

#136

Låter som att du egentligen mår dåligt behöver gå och prata med nån. 🤷?♀️

Anonym (Rökande vårdbiträden)

Mon 1 Sep 14:15

#137

Värsta offerkoftorna är ju undersköterskorna som sitter runt fikabordet nu efter semestern och klagar på att dom inte har pengar för mat till barnen för det blev dyrare än tänkt i sommar. Sen reser dom sig och går ut i rökrutan och tar en cigg.

Därefter kommer ju arbetslösa som inte arbetat en dag för dom får inte det jobbet dom utbildat sig till. Nej ni är väl för dåliga på det då, ansträng er eller byt branch. Alternativt känner ni efter för mycket och inte är på jobbet utan sjukar er ständigt/kommer försent, då vill ingen anställa er heller. ERT ansvar.

Anonym (Klockrent2)

Mon 1 Sep 16:23

#138

Anonym (Rökande vårdbiträden) skrev 2025-09-01 14:15:13 följande:

Värsta offerkoftorna är ju undersköterskorna som sitter runt fikabordet nu efter semestern och klagar på att dom inte har pengar för mat till barnen för det blev dyrare än tänkt i sommar. Sen reser dom sig och går ut i rökrutan och tar en cigg.

Därefter kommer ju arbetslösa som inte arbetat en dag för dom får inte det jobbet dom utbildat sig till. Nej ni är väl för dåliga på det då, ansträng er eller byt branch. Alternativt känner ni efter för mycket och inte är på jobbet utan sjukar er ständigt/kommer försent, då vill ingen anställa er heller. ERT ansvar.

Här protesterar jag, då undersköterskor ofta har de mest psykiskt slitsamma jobben och otacksamma med låga löner. Folk som jobbar inom vården är för det mesta änglar som verkligen bryr sig om andra människor. Dessa kan verkligen inte klassas som offerkoftor per se. Däremot kanske vissa som belastar vården för skitsaker, som de skulle kunna komma tillrätta med själva.

Anonym (Rökande vårdbiträden)

Mon 1 Sep 16:34

#139

Anonym (Klockrent2) skrev 2025-09-01 16:23:59 följande:

Här protesterar jag, då undersköterskor ofta har de mest psykiskt slitsamma jobben och otacksamma med låga löner. Folk som jobbar inom vården är för det mesta änglar som verkligen bryr sig om andra människor. Dessa kan verkligen inte klassas som offerkoftor per se. Däremot kanske vissa som belastar vården för skitsaker, som de skulle kunna komma tillrätta med själva.

Jag skrev inte alla..
Jag skrev dom som gnäller och sen går ut och röker.
Alla undersköterskor röker inte och alla gnäller inte.

Anonym (62956578)

Mon 1 Sep 17:44

#140

Anonym (Rökande vårdbiträden) skrev 2025-09-01 14:15:13 följande:

Värsta offerkoftorna är ju undersköterskorna som sitter runt fikabordet nu efter semestern och klagar på att dom inte har pengar för mat till barnen för det blev dyrare än tänkt i sommar. Sen reser dom sig och går ut i rökrutan och tar en cigg.

Därefter kommer ju arbetslösa som inte arbetat en dag för dom får inte det jobbet dom utbildat sig till. Nej ni är väl för dåliga på det då, ansträng er eller byt branch. Alternativt känner ni efter för mycket och inte är på jobbet utan sjukar er ständigt/kommer försent, då vill ingen anställa er heller. ERT ansvar.

Ganska talande exempel på ett berättigande gnäll. Man ska kunna ha råd med mat på bordet och samtidigt kunna få en del "lyx" såsom röka på sin lön. Undersköterskor är ju som bekant en utnyttjad arbetsgrupp. Inte en offerkofta med andra ord.

Sjukt trött på alla offerkoftor!

INNEHÅLL