Anonym (Inget offer)

Tue 26 Aug 23:02

151 svar

Sjukt trött på alla offerkoftor!

Jag måste bara få säga det: jag är så jävla trött på alla offerkoftor. Det känns som att vi lever i en tid där det är trendigare att spela hjälplös än att faktiskt ta ansvar för sitt eget liv. Alla vill vara ?utsatta? för något, alla vill ha sin egen lilla diagnos på verkligheten som gör att just de inte behöver anstränga sig, kämpa, eller ens försöka. Och nej, jag pratar inte om människor som på riktigt har det svårt ? utan om alla som gjort det till sin livsstil att gnälla, peka finger och skylla på omständigheter.

Det är som att vi kollektivt börjat tävla i vem som har det mest synd om sig. Har du inte blivit trampad på? Ingen har förstått dig? Chefen var dum? Du fick inte den respons du ville ha på sociala medier? Perfekt, då är du genast berättigad till att skrika ut ditt lidande och kräva applåder för din "styrka" i att? ja, fortsätta gnälla.

Men vet du vad? Livet är hårt för alla. Det är ingen konspiration. Alla får skit någon gång. Alla stöter på motgångar. Skillnaden mellan människor är inte om de möter problem ? utan om de väljer att resa sig och ta itu med dem eller om de tar på sig offerkoftan och gör det till sin identitet. Och jag orkar inte höra fler vuxna människor gömma sig bakom en ständig ursäkt för varför de inte lyckas.

Offerkoftan är bekväm. Den värmer. Den gör att man slipper agera. Man får sympatier, man får klick, man får en kram i kommentarsfältet. Men på riktigt: hur länge ska man orka sitta där och tycka synd om sig själv? När ska man byta kofta mot ryggrad?

Det är provocerande att säga, men ibland är sanningen enkel: du är inte ett offer för allt. Du är bara lat. Du är bekväm. Och du vill ha cred utan att göra jobbet. Sluta skylla på samhället, vädret, barndomen, kollegorna eller "energin i rummet". Börja ta ansvar för dig själv.

Och nej, det här betyder inte att man inte får må dåligt, eller att man inte kan behöva hjälp ibland. Men skillnaden är att vissa använder sina motgångar som bensin för att ta sig framåt, medan andra bygger en hel bostad i sitt eget elände och vill att resten av världen ska flytta in där och mata dem med förståelse.

Jag är trött på offerkoftor. Riv sönder den, kasta den på elden och kliv fram. Livet kommer alltid vara orättvist ? frågan är om du tänker vara den som reser dig eller den som sitter kvar och kramar din kofta tills den stinker självömkan.

Anonym (Klockrent2)

Sat 29 Nov 16:42

#141

Anonym (Amen) skrev 2025-08-27 21:21:51 följande:

Jo det behövs. Om omvärlden förväntar sig att jag ska bemöta dom annorlunda för 758 olika ursäkter. alla individer har bagage på gott och ont, men det är inte samhället som ska anpassas till 758 olika unika lösningar. Utan att det finns en rättvis grund som alla 758 får anpassa sig till.

de med offerkofta lever inte bara i sina tankar, de sprider sin dynga. De startar trådar på flashback/familjeliv om hur kvinnor är kräsna, hur kvinnor borde regleras på appr, hur kvinnor borde begränsas med vilka män de väljer osv. dessa män (inte alla män) vill att andra ska anpassas för att passa dom och deras agenda. Klockren offerkofta-mentalitet. allt fel är någon annans.

eller så förpestar de sin omgivning med att älta samma gnäll som de senaste 17 åren/17 månaderna. har en kollega som klagar på jobbet i princip varje dag. Dålig ledare. Tråkiga arbetsuppgifter osv. denna kollega har flera val: söka nytt jobb, söka studier, säga upp sig och leva på akassa efter karens eller bara acceptera läget. vad blir bättre av att klaga? Och vem orkar lyssna på en sådan kollega? Och sen få höra av kollegan att det är synd om denne för att denne känner sig utanför på jobbet? Ja för att ingen längre orkar höra gnället.

ska vi bara nicka och hålla med? För att det är ju faktiskt synd om kollegan? Det är en kollega som skapat sitt eget utanförskap som den nu klagar på. skulle säga att detta också är klockren offerkofta mentalitet.

hur ska vi hantera dessa tafatta människor? vilken strategi fungerar? Och vilken strategi tror du kan hjälpa dessa människor? Att försöka förklara eget ansvar? Eller klappa medhårs och säga jajamän kvinnorna är kräsna/jajamän jobbet suger faktiskt?

Offerkoftorna verkar också ha blivit fler och fler under 2000-talet. På Facebook finns en mängd grupper för folk med psykisk ohälsa. Kollar man lite närmare på inläggen i dessa grupper så är det många som har rena I-landsproblem, dvs problem som för de flesta inte är några problem, samt andra som skyller på sina diagnoser för att de är ensamma och "utstötta", men som inte vill lyfta ett finger för att ändra på sina situationer. På samma sätt som det blivit allt känsligare vad man får säga/ skriva för att inte råka kränka folk, på samma sätt tycks saker som förr var normala att stå ut med leda till "psykisk ohälsa", t.ex. att ens husdjur dött eller att man knappt har pengar så det räcker månaden ut. Det värsta är att vissa ljuger ohejdat med. Som en person som påstod att hen var blind, men inte hade några problem att skriva långa och välformulerade inlägg och kommentarer. Hur kunde hen se att göra det om hen var blind?

Karolin Boheden Axander

Sat 29 Nov 16:45

#142

Kanske skaffa en sån där lusekofta istället?

Anonym (Li)

Sat 29 Nov 17:19

#143

Anonym (Klockrent2) skrev 2025-11-29 16:42:27 följande:

Offerkoftorna verkar också ha blivit fler och fler under 2000-talet. På Facebook finns en mängd grupper för folk med psykisk ohälsa. Kollar man lite närmare på inläggen i dessa grupper så är det många som har rena I-landsproblem, dvs problem som för de flesta inte är några problem, samt andra som skyller på sina diagnoser för att de är ensamma och "utstötta", men som inte vill lyfta ett finger för att ändra på sina situationer. På samma sätt som det blivit allt känsligare vad man får säga/ skriva för att inte råka kränka folk, på samma sätt tycks saker som förr var normala att stå ut med leda till "psykisk ohälsa", t.ex. att ens husdjur dött eller att man knappt har pengar så det räcker månaden ut. Det värsta är att vissa ljuger ohejdat med. Som en person som påstod att hen var blind, men inte hade några problem att skriva långa och välformulerade inlägg och kommentarer. Hur kunde hen se att göra det om hen var blind?

Alltså det finns hjälpmedel, så att text på internet kan läsas upp för en, och att det man själv talar in kan bli text. Så personen som du beskriver kan ändå ha haft en dålig syn.

Det är mycket olika vilket eget ansvar man har för sin eventuella olycka och sitt psykiska mående. Vi människor vill så gärna tro att allt beror på den egna inställningen. Det är ett slags psykiskt skydd mot att på allvar ta till sig att världen ibland kan vara genuint ond.

Ganska omoget faktiskt.

Men visst ska man ta chansen att påverka sitt liv om det finns en sådan chans!
Men allt beror på, det egna ansvaret kan variera mellan 0 och 100 %. Beroende på person och situation.

Anonym (Kottepalm)

Sat 29 Nov 17:28

#144

Anonym (Klockrent2) skrev 2025-11-29 16:42:27 följande:

Offerkoftorna verkar också ha blivit fler och fler under 2000-talet. På Facebook finns en mängd grupper för folk med psykisk ohälsa. Kollar man lite närmare på inläggen i dessa grupper så är det många som har rena I-landsproblem, dvs problem som för de flesta inte är några problem, samt andra som skyller på sina diagnoser för att de är ensamma och "utstötta", men som inte vill lyfta ett finger för att ändra på sina situationer. På samma sätt som det blivit allt känsligare vad man får säga/ skriva för att inte råka kränka folk, på samma sätt tycks saker som förr var normala att stå ut med leda till "psykisk ohälsa", t.ex. att ens husdjur dött eller att man knappt har pengar så det räcker månaden ut. Det värsta är att vissa ljuger ohejdat med. Som en person som påstod att hen var blind, men inte hade några problem att skriva långa och välformulerade inlägg och kommentarer. Hur kunde hen se att göra det om hen var blind?

Hört talas om talsyntes och hjälpmedel för blinda?

Är du nyss upptinad från 1960-talet eller?

Anonym (Klockrent2)

Sat 29 Nov 17:43

#145

Anonym (Li) skrev 2025-11-29 17:19:48 följande:

Alltså det finns hjälpmedel, så att text på internet kan läsas upp för en, och att det man själv talar in kan bli text. Så personen som du beskriver kan ändå ha haft en dålig syn.

Det är mycket olika vilket eget ansvar man har för sin eventuella olycka och sitt psykiska mående. Vi människor vill så gärna tro att allt beror på den egna inställningen. Det är ett slags psykiskt skydd mot att på allvar ta till sig att världen ibland kan vara genuint ond.

Ganska omoget faktiskt.

Men visst ska man ta chansen att påverka sitt liv om det finns en sådan chans!
Men allt beror på, det egna ansvaret kan variera mellan 0 och 100 %. Beroende på person och situation.

Jo det är klart att de måste ha vissa hjälpmedel, har dock ingen koll på sådant, så får väl backa lite där.

Världen kan nog vara "ond" och människor kan vara elaka, men det är alltid man själv som väljer hur man hanterar det. Skulle jag själv gå runt och fokusera på bara det negativa skulle inget bli gjort till sist, jag skulle antagligen både bli knäpp och handlingsförlamad. Många tar sig själva på för stort allvar och därför får de svårare att hantera även små motgångar. Här på forumet t.ex. finns ju folk som känner sig kränkta för minsta lilla, det är så man undrar hur de hanterar sådant de upplever som kränkningar utanför skärmen, och hur de ens klarar av att leva funktionella och kreativa liv om de hela tiden fastnar i bagateller.

Mänskliga framsteg har åstadkommits av människor som försökt igen och igen och igen ända tills de lyckats, inte av offerkoftor som bara tyckt synd om sig själva.

Anonym (C)

Sat 29 Nov 17:47

#146

Karolin Boheden Axander skrev 2025-11-29 16:45:57 följande:

Kanske skaffa en sån där lusekofta istället?

Dom är snyggare.

Anonym (Li)

Sat 29 Nov 17:54

#147

Anonym (Klockrent2) skrev 2025-11-29 17:43:48 följande:

Jo det är klart att de måste ha vissa hjälpmedel, har dock ingen koll på sådant, så får väl backa lite där.

Världen kan nog vara "ond" och människor kan vara elaka, men det är alltid man själv som väljer hur man hanterar det. Skulle jag själv gå runt och fokusera på bara det negativa skulle inget bli gjort till sist, jag skulle antagligen både bli knäpp och handlingsförlamad. Många tar sig själva på för stort allvar och därför får de svårare att hantera även små motgångar. Här på forumet t.ex. finns ju folk som känner sig kränkta för minsta lilla, det är så man undrar hur de hanterar sådant de upplever som kränkningar utanför skärmen, och hur de ens klarar av att leva funktionella och kreativa liv om de hela tiden fastnar i bagateller.

Mänskliga framsteg har åstadkommits av människor som försökt igen och igen och igen ända tills de lyckats, inte av offerkoftor som bara tyckt synd om sig själva.

Du verkar sakna fantasi för att tänka dig in i de olika situationer som en människa kan hamna i. Tycks bara tänka på det som ryms inom ditt eget liv och på vuxna personer. I Sverige.

Har arbetat i psykiatrin och kan garantera dig att t.ex. de som är i en akut psykos faktiskt inte har möjlighet att påverka verkligheten med sitt beteende, för de har tappat kontakten med den.

Karolin Boheden Axander

Sat 29 Nov 17:56

#148

Anonym (C) skrev 2025-11-29 17:47:58 följande:

Dom är snyggare.

Nog varma och sköna om höstarna.

Anonym (Klockrent2)

Sat 29 Nov 18:00

#149

Anonym (Li) skrev 2025-11-29 17:54:23 följande:

Du verkar sakna fantasi för att tänka dig in i de olika situationer som en människa kan hamna i. Tycks bara tänka på det som ryms inom ditt eget liv och på vuxna personer. I Sverige.

Har arbetat i psykiatrin och kan garantera dig att t.ex. de som är i en akut psykos faktiskt inte har möjlighet att påverka verkligheten med sitt beteende, för de har tappat kontakten med den.

Okej, det verkar som om vi pratar om helt olika saker. Jag pratar inte om människor som har psykoser eller allvarliga psykiska sjukdomar. Jag pratar om de som gjort offerkoftan till en livsstil. Och du vet ju inte vad jag vatit igenom. Jag kanske själv har varit den där offerkoftan som alltid skyllde på hur dåligt jag mådde för att få folk att tycka synd om mig, MEN jag lyckades vända på steken och TÄNKA POSITIVT och se möjligheter istället för problem, något som fler borde praktisera, det hjälper, jag lovar.

Psykiska sjukdomar är en annan sak.

Anonym (C)

Sat 29 Nov 18:03

#150

Karolin Boheden Axander skrev 2025-11-29 17:56:19 följande:

Nog varma och sköna om höstarna.

Det tror jag med.

Anonym (Li)

Sat 29 Nov 18:10

#151

Anonym (Klockrent2) skrev 2025-11-29 18:00:23 följande:

Okej, det verkar som om vi pratar om helt olika saker. Jag pratar inte om människor som har psykoser eller allvarliga psykiska sjukdomar. Jag pratar om de som gjort offerkoftan till en livsstil. Och du vet ju inte vad jag vatit igenom. Jag kanske själv har varit den där offerkoftan som alltid skyllde på hur dåligt jag mådde för att få folk att tycka synd om mig, MEN jag lyckades vända på steken och TÄNKA POSITIVT och se möjligheter istället för problem, något som fler borde praktisera, det hjälper, jag lovar.

Psykiska sjukdomar är en annan sak.

Det är mycket som är "en annan sak". Man kan inte vara så kategorisk att man tror att en viss attityd hjälper i alla lägen.

Jag tycker att man ska vara konstruktiv och försöka lösa sina problem. Men en del är inte möjliga att lösa av olika skäl. Och då kan det vara mycket sorgligt för den personen, utan att den är en offerkofta.

Självmedkänsla är faktiskt bra att ha när omständigheterna är jättesvåra. Det betyder att man ska försöka lösa det som går, men också känna medkänsla för sig själv när man inte klarar att påverka situationen. Människor som också har självmedkänsla mår bättre.

Sjukt trött på alla offerkoftor!

INNEHÅLL