Anonym (Besviken)

Wed 7 Jan 10:58

275 svar

Ogift och utan testamente

Jag är sambo sedan många år. Vi har barn tillsammans. Vi blev tvungna att hasta på med barn, på grund av sjukdom från min sida. Vi var därför inte gifta innan.

Min sambo vägrar konsekvent att gifta sig. Jag har flera gånger tagit upp att jag vill att vi skriver testamente. Först sa han att vi skulle ordna det om jag slutade tjata. Nu säger han att det inte är min ensak och att om han skriver testamente har jag ingen rätt att veta hur det är utformat.

Min sambo är ekonomiskt oberoende. Vi har inga gemensamma tillgångar förutom en bil som står på honom, men som vi betalat lika för. Vi delar också lika på alla utgifter som rör vårt gemensamma hem (som vi hyr), vårt gemensamma liv samt barnen.

Jag är helt ointresserad av hans pengar, förutom vid dödsfall. Jag skriver gärna äktenskapsförord vid äktenskap, men han vägrar det också. Det enda jag önskar, är att jag får en sudd pengar om han dör. Hans tillgångar är så stora att pengarna kommer att förvaltas av en överförmyndare. Det är inte säkert att jag får köpa en bostad till mig och barnen ens, om inte överförmyndaren godkänner detta. Bilen kommer jag att behöva köpa av mina barn.

För mig skapar detta mycket osäkerhet. Och osäkerhet på relationen. Jag känner mig oviktig och bortprioriterad, men framförallt känner jag att han inte prioriterar barnen. Det är framförallt barnen som kommer i kläm om jag behöver försörja dem själv. Jag tjänar bra och får ut en bit över 40' efter skatt, men det är självklart skillnad på det och att ha två inkomster.

Jag når ingenstans med honom. Han vill inte tala mer om det och blir sur när jag blir berörd. Jag är som sagt helt ointresserad av hans pengar och bär mer än gärna min del i vårt gemensamma liv, men jag oroar mig för framtiden. Flera av hans vänner har dött de senaste åren. Det kan hända och det kommer nära. Jag har självklart erbjudit mig att testamentera mina tillgångar till honom, men det är han inte intresserad av.

EpicF

Igår 18:43

#261

Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-11 18:15:17 följande:

Du berättade ju att du och din man har äktenskapsförord? Då är ni alltså korkade? Om ni skulle lita på varandra till hundra procent, så skulle ni ju inte behöva något. Efter ett uppbrott, skulle vara och en bara ta sina egna tillgångar, och så skulle det vara bra med det.

Vi har äktenskapsförord ja. Men vi litar på varandra annars skulle vi aldrig gift oss.

Litar man inte på sin parter, då gifter man sig inte. Gifter man sig men en man inte litar på, då är man korkad.

Nej, jag behöver inget äktenskapsförord, jag litar på min partner. Och han litar på mig. Han var den som önskade det och vi gick igenom för och nackdelar innan vi gemensamt bestämde oss för äktenskapsförord så att våra barn blir de som får ärva min förmögenhet och fastigheter.

Förstod du?

Att ha äktenskapsförord är inte korkat. Att gifta sig med en man inte litar på då är man korkad. Det var det jag kommenterade. Inte det att ha äktenskapsförord.

Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-11 18:15:17 följande:

Jag tänker så här, att det ALDRIG går att lita hundra procent på någon, för man vet aldrig vad som kan hända i framtiden. Kärleken mellan förälder och barn blir normalt kvar livet ut, men kärleken mellan man och kvinna kan gå över, och gör ofta det också. 50 procent av alla äktenskap spricker. Och när det händer, kan man få se helt andra sidor av den andre, som man aldrig ens kunnat tänka sig. Människor kan också förändras av fysisk eller psykisk sjukdom, åldrande och medelålderskris, dåliga livserfarenheter.

Ja, det får du gärna tycka. Känns lite märkligt bara att man vill gifta sig med någon man inte litar på.

Att äktenskapet kan spricka är en helt annan sak. Det handlar om tilliten man har till den andra. ..

Anonym (M)

Igår 18:45

#262

Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-11 17:58:25 följande:

Gör dig inte dum. Om man skulle lita hundra procent på sin partner så skulle man inte behöva något äktenskapsförord. Då skulle man ju veta, att han skulle vara juste och inte gå till tingsrätten och begära ut sin giftorätt ifrån ens tillgångar, bara för att han KAN (har lagen med sig).

Nej, du får gärna tycka det. Man har äktenskapsförord av många olika orsaker.

EpicF

Igår 18:46

#263

Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-11 18:15:17 följande:

Du berättade ju att du och din man har äktenskapsförord? Då är ni alltså korkade? Om ni skulle lita på varandra till hundra procent, så skulle ni ju inte behöva något. Efter ett uppbrott, skulle vara och en bara ta sina egna tillgångar, och så skulle det vara bra med det.

Jag tänker så här, att det ALDRIG går att lita hundra procent på någon, för man vet aldrig vad som kan hända i framtiden. Kärleken mellan förälder och barn blir normalt kvar livet ut, men kärleken mellan man och kvinna kan gå över, och gör ofta det också. 50 procent av alla äktenskap spricker. Och när det händer, kan man få se helt andra sidor av den andre, som man aldrig ens kunnat tänka sig. Människor kan också förändras av fysisk eller psykisk sjukdom, åldrande och medelålderskris, dåliga livserfarenheter.

Vem vet om man ens kan lita på sig själv när det gäller det här? Man kanske alltid har tänkt "jag är en självständig kvinna, jag kan försörja mig själv, jag skulle aldrig begära några pengar från en man varken under eller efter ett äktenskap". Men sedan blir man kanske sjuk, förlorar jobbet, utförsäkras ur Försäkringskassan, under tiden går mannen från klarhet till klarhet, tjänar multum, han har ingen förståelse för att man inte orkar med hela hushållsarbetet "fast man bara är hemma", och det är uppenbart att han har inlett ett förhållande med någon annan. Bråken eskalerar.

Vid skilsmässan kan man då mycket väl tänka, att det är bäst att man roffar åt sig så mycket som man kan för det är sista gången man kommer att få några pengar över existensminimum. De kommer att göra stor skillnad. Mannen kan klara sig utan de pengarna, och för övrigt kan han ha det för att han varit otrogen och för att han varit så oförstående och grinig... Och då begär man bodelning med hälfendelning ändå.

Hade jag inte haft äktenskapsförord så hade mina barn inte fått myclet av sitt arv.

Anonym (M)

Igår 18:48

#264

Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-11 18:15:17 följande:

Du berättade ju att du och din man har äktenskapsförord? Då är ni alltså korkade? Om ni skulle lita på varandra till hundra procent, så skulle ni ju inte behöva något. Efter ett uppbrott, skulle vara och en bara ta sina egna tillgångar, och så skulle det vara bra med det.

Jag tänker så här, att det ALDRIG går att lita hundra procent på någon, för man vet aldrig vad som kan hända i framtiden. Kärleken mellan förälder och barn blir normalt kvar livet ut, men kärleken mellan man och kvinna kan gå över, och gör ofta det också. 50 procent av alla äktenskap spricker. Och när det händer, kan man få se helt andra sidor av den andre, som man aldrig ens kunnat tänka sig. Människor kan också förändras av fysisk eller psykisk sjukdom, åldrande och medelålderskris, dåliga livserfarenheter.

Vem vet om man ens kan lita på sig själv när det gäller det här? Man kanske alltid har tänkt "jag är en självständig kvinna, jag kan försörja mig själv, jag skulle aldrig begära några pengar från en man varken under eller efter ett äktenskap". Men sedan blir man kanske sjuk, förlorar jobbet, utförsäkras ur Försäkringskassan, under tiden går mannen från klarhet till klarhet, tjänar multum, han har ingen förståelse för att man inte orkar med hela hushållsarbetet "fast man bara är hemma", och det är uppenbart att han har inlett ett förhållande med någon annan. Bråken eskalerar.

Vid skilsmässan kan man då mycket väl tänka, att det är bäst att man roffar åt sig så mycket som man kan för det är sista gången man kommer att få några pengar över existensminimum. De kommer att göra stor skillnad. Mannen kan klara sig utan de pengarna, och för övrigt kan han ha det för att han varit otrogen och för att han varit så oförstående och grinig... Och då begär man bodelning med hälfendelning ändå.

Jag litar på honom, alltså är jag inte korkad. Hade jag däremot inte litat på honom och gift mig så hade jag varit korkad.

Anonym (M)

Igår 18:50

#265

Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-11 18:24:52 följande:

Fast man MÅSTE inte kräva ut sin andel av makens/makans tillgångar bara för att man kan. Det är inte så att det är OLAGLIGT att dela på något annat sätt, utan hälftendelningen träder först i kraft om parterna inte är överens, och den missnöjda därför drar ärendet till tingsrätten. Det är inte så, att så fort du lämnar in en skilsmässoansökan, så kommer en bodelningsman hem till er och bestämmer: "du Anders ska ha den antika vasen, och du Eva får ta TV:n..."

Som sagt: detta bestämmer makarna själva, och det är bara om det blir bråk och en domstol blir inblandad, som hälftendelningen genomdrivs med tvång.

Klart man inte måste. Finns många som skiljs som vänner och tar med sig det som är ens, även om de inte har äktenskapsförord.

Anonym (M)

Igår 18:57

#266

Anonym (mm) skrev 2026-01-11 16:46:46 följande:

Ja det kan du tycka, men det förändrar inget i den här diskussionen. Det förekommer att folk skriver äktenskapsförord för att de inte litar på att partnern kommer låta dem behålla egendomen vid en skilsmässa.

Och då är min fråga varför man överhuvudtaget gifter sig.

Anonym (Hmmm...)

Igår 19:03

#267

EpicF skrev 2026-01-11 18:43:29 följande:

Vi har äktenskapsförord ja. Men vi litar på varandra annars skulle vi aldrig gift oss.

Litar man inte på sin parter, då gifter man sig inte. Gifter man sig men en man inte litar på, då är man korkad.

Nej, jag behöver inget äktenskapsförord, jag litar på min partner. Och han litar på mig. Han var den som önskade det och vi gick igenom för och nackdelar innan vi gemensamt bestämde oss för äktenskapsförord så att våra barn blir de som får ärva min förmögenhet och fastigheter.

Förstod du?

Att ha äktenskapsförord är inte korkat. Att gifta sig med en man inte litar på då är man korkad. Det var det jag kommenterade. Inte det att ha äktenskapsförord.

Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-11 18:15:17 följande:

Jag tänker så här, att det ALDRIG går att lita hundra procent på någon, för man vet aldrig vad som kan hända i framtiden. Kärleken mellan förälder och barn blir normalt kvar livet ut, men kärleken mellan man och kvinna kan gå över, och gör ofta det också. 50 procent av alla äktenskap spricker. Och när det händer, kan man få se helt andra sidor av den andre, som man aldrig ens kunnat tänka sig. Människor kan också förändras av fysisk eller psykisk sjukdom, åldrande och medelålderskris, dåliga livserfarenheter.

Ja, det får du gärna tycka. Känns lite märkligt bara att man vill gifta sig med någon man inte litar på.

Att äktenskapet kan spricka är en helt annan sak. Det handlar om tilliten man har till den andra. ..

Glömde du ändra till "M"?

Då kan jag berätta för dig, att jag har vetat att "M" var du hela tiden. För det är bara du som dels är så ettrig i en debatt, och dels missuppfattar - bokstavstolkar - så mycket. Så det är ingen idé att du använder anonyma nick!

Anonym (Hmmm...)

Igår 19:12

#268

EpicF skrev 2026-01-11 18:43:29 följande:

Vi har äktenskapsförord ja. Men vi litar på varandra annars skulle vi aldrig gift oss.

Litar man inte på sin parter, då gifter man sig inte. Gifter man sig men en man inte litar på, då är man korkad.

Nej, jag behöver inget äktenskapsförord, jag litar på min partner. Och han litar på mig. Han var den som önskade det och vi gick igenom för och nackdelar innan vi gemensamt bestämde oss för äktenskapsförord så att våra barn blir de som får ärva min förmögenhet och fastigheter.

Förstod du?

Att ha äktenskapsförord är inte korkat. Att gifta sig med en man inte litar på då är man korkad. Det var det jag kommenterade. Inte det att ha äktenskapsförord.

Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-11 18:15:17 följande:

Jag tänker så här, att det ALDRIG går att lita hundra procent på någon, för man vet aldrig vad som kan hända i framtiden. Kärleken mellan förälder och barn blir normalt kvar livet ut, men kärleken mellan man och kvinna kan gå över, och gör ofta det också. 50 procent av alla äktenskap spricker. Och när det händer, kan man få se helt andra sidor av den andre, som man aldrig ens kunnat tänka sig. Människor kan också förändras av fysisk eller psykisk sjukdom, åldrande och medelålderskris, dåliga livserfarenheter.

Ja, det får du gärna tycka. Känns lite märkligt bara att man vill gifta sig med någon man inte litar på.

Att äktenskapet kan spricka är en helt annan sak. Det handlar om tilliten man har till den andra. ..

Men sluta. Om barnen är gemensamma - och du skrev "våra barn" så det är de väl - så får de ärva din förmögenhet och dina fastigheter i sinom tid ändå, även om du dör före din man. Men du litade inte på det, du var rädd att han skulle sälja fastigheterna och leva upp alla pengarna med en ny kvinna, så att det inte skulle finnas något kvar till barnen när han dör - eller hur..?

Dessutom måste jag upplysa dig om, att äktenskapsförordet inte har den effekten. Om du vill att dina barn ska ärva dina tillgångar direkt om du dör först, så måste du skriva ett testamente också. Äktenskapsförordet gäller bara vid skilsmässa. Vid dödsfall hälftendelas det i alla fall, om man inte har testamente. Och i och med att era barn är gemensamma, så får barnen inte ut något på en gång när du dör, utan din man sitter automatiskt i orubbat bo och kan göra vad han vill med alla fastigheterna och pengarna. Det enda han INTE kan göra är att testamentera dem till någon annan än barnen, men under sin livstid kan han till och med ge bort dem. Detta ändrades på 1980-talet.

Anonym (mm)

Igår 19:35

#269

Anonym (Alicia) skrev 2026-01-11 17:39:04 följande:

Såklart kan man göra det, men det är också inte det minsta fel att följa överenskommelsen man hade när man gifte sig, även om det är att dela lika på allt inklusive det partnern hade med sig in i förhållandet. Det är fullt rimligt att utgå från det man gemensamt kommit överens om, och inte någon riktigt kan komma och gråta om i efterhand.

Jag sa inte något om ifall det var fel. Poängen var att möjligheten att inte ta och behålla grejerna finns, det är inte tvingande enligt lag.

Anonym (mm)

Igår 19:44

#270

Anonym (M) skrev 2026-01-11 18:57:51 följande:

Och då är min fråga varför man överhuvudtaget gifter sig.

Ja fråga inte mig, det är inte jag som gifter mig med någon jag inte litar på.

EpicF

Igår 21:48

#271

Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-11 19:03:48 följande:

Glömde du ändra till "M"?

Då kan jag berätta för dig, att jag har vetat att "M" var du hela tiden. För det är bara du som dels är så ettrig i en debatt, och dels missuppfattar - bokstavstolkar - så mycket. Så det är ingen idé att du använder anonyma nick!

Nej, jag glömde inte ändra till något M. Varför skulle jag? Jag står för mina åsikter, till skillnad från många andra. Och ja, innan du kommenterar; det var mitt första inlägg i tråden. I en tråd jag följt ett tag nu. Du vet, man kan läsa trådar utan att skriva.

Anonym (Hmmm...)

Igår 21:54

#272

EpicF skrev 2026-01-11 21:48:57 följande:

Nej, jag glömde inte ändra till något M. Varför skulle jag? Jag står för mina åsikter, till skillnad från många andra. Och ja, innan du kommenterar; det var mitt första inlägg i tråden. I en tråd jag följt ett tag nu. Du vet, man kan läsa trådar utan att skriva.

Men ge dig. Jag jobbar med språk hela dagarna och jag kan känna igen folks stilar, skrivsätt.

EpicF

Igår 21:59

#273

Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-11 19:12:24 följande:

Men sluta. Om barnen är gemensamma - och du skrev "våra barn" så det är de väl - så får de ärva din förmögenhet och dina fastigheter i sinom tid ändå, även om du dör före din man. Men du litade inte på det, du var rädd att han skulle sälja fastigheterna och leva upp alla pengarna med en ny kvinna, så att det inte skulle finnas något kvar till barnen när han dör - eller hur..?

Dessutom måste jag upplysa dig om, att äktenskapsförordet inte har den effekten. Om du vill att dina barn ska ärva dina tillgångar direkt om du dör först, så måste du skriva ett testamente också. Äktenskapsförordet gäller bara vid skilsmässa. Vid dödsfall hälftendelas det i alla fall, om man inte har testamente. Och i och med att era barn är gemensamma, så får barnen inte ut något på en gång när du dör, utan din man sitter automatiskt i orubbat bo och kan göra vad han vill med alla fastigheterna och pengarna. Det enda han INTE kan göra är att testamentera dem till någon annan än barnen, men under sin livstid kan han till och med ge bort dem. Detta ändrades på 1980-talet.

Nu har vi dock inte bara gemensamma barn och därför vill jag skydda att min barn (särkullsbarnen) får ut sitt arv med en gång. De måste dock dela med sina syskon, som då är våra gemensamma. Även han vill skydda så att hans barn får ut det har av förmögenheter med en gång.

Testamente har jag haft sedan jag fick mitt första barn. Det har ändrats endel under årens lopp dock.

Ja, äktenskapsförordet gäller vid skilsmässa. Därav har iallefall vi, både äktenskapsförordet och testamente. Och innan du kommenterar att jag aldrig har berättat att jag är gift, så gifte jag för några månader sedan. Och vi skrev äktenskapsförordet efter vigseln och registerarse det också efter vigseln.

Rädd att han (min man?) ska sälja mina fastigheter? Nej det är inge dugg rädd för. Dessutom är det svårt att sälja något som inte är ens egna. Mina fastigheter är enskild egendom, även utan äktenskapsförord.

Och för din info, så kan min man inte göra något alls med mina fastigheter om jag skulle dö före. Och nej, varken han eller jag kommer automatiskt sitta i orubbat bo om någon av oss dör. Särkullsbarnen ska ha sitt arv med en gång, om de inte själva vill vänta. Vi har inga testamenten som säger att de godkänner att vänta med sina arv.

Så mycket fel du hade i ditt inlägg 😂 Men bra försök.

EpicF

Igår 22:01

#274

Anonym (Hmmm...) skrev 2026-01-11 19:12:24 följande:

Men sluta. Om barnen är gemensamma - och du skrev "våra barn" så det är de väl - så får de ärva din förmögenhet och dina fastigheter i sinom tid ändå, även om du dör före din man. Men du litade inte på det, du var rädd att han skulle sälja fastigheterna och leva upp alla pengarna med en ny kvinna, så att det inte skulle finnas något kvar till barnen när han dör - eller hur..?

Dessutom måste jag upplysa dig om, att äktenskapsförordet inte har den effekten. Om du vill att dina barn ska ärva dina tillgångar direkt om du dör först, så måste du skriva ett testamente också. Äktenskapsförordet gäller bara vid skilsmässa. Vid dödsfall hälftendelas det i alla fall, om man inte har testamente. Och i och med att era barn är gemensamma, så får barnen inte ut något på en gång när du dör, utan din man sitter automatiskt i orubbat bo och kan göra vad han vill med alla fastigheterna och pengarna. Det enda han INTE kan göra är att testamentera dem till någon annan än barnen, men under sin livstid kan han till och med ge bort dem. Detta ändrades på 1980-talet.

Testamente, i tillägg till äktenskapsförordet är väldigt viktigt när man inte bara har gemensamma barn. Dock inget man måste ha.

Anonym (Hmmm...)

Igår 22:11

#275

EpicF skrev 2026-01-11 21:59:15 följande:

Nu har vi dock inte bara gemensamma barn och därför vill jag skydda att min barn (särkullsbarnen) får ut sitt arv med en gång.

Jaha, men det skrev du inte från början. Du skrev "våra barn". Särkullsbarn är ju ett helt annat moras... Då bör man faktiskt gå till en advokat för att få papperen vattentätt skrivna.

Ogift och utan testamente

INNEHÅLL