• malush

    För oss som ska föda i vår/sommar och vill förbereda oss på en förlossning utan medicinsk smärtlindring

    Jag ska föda mitt första barn i sommar och söker andra som har lite samma tankar kring förlossningen som jag har. Jag söker alltså er som aktivt vill förbereda er på en förlossning utan medicinsk smärtlindring. {#lang_emotions_sunny}

    Mina tankar just nu kretsar kring dyktekniken..

    {#lang_emotions_flower} Vill att detta ska vara en tråd där vi kan stötta varandra på ett positivt sätt och inte känna oss dumma med våra olika funderingar {#lang_emotions_flower}

    Vore även kul att höra från er som redan fött och under graviditeten förberedde er på en förlossning utan medicinsk smärtlindring. Hur gick det för er? {#lang_emotions_smile}


    Bf ♥100723♥
    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-20 23:36

    MS = medicinsk smärtlindring
  • Svar på tråden För oss som ska föda i vår/sommar och vill förbereda oss på en förlossning utan medicinsk smärtlindring
  • malush
    Mandragora skrev 2010-02-16 21:55:30 följande:
    Gör det! Kolla på ditt bibliotek om inget annat (vi lånade den).
    Ska kolla stadsbibblan först om den är riktigt bra kan det hända att jag köper den sen också
    Bf ♥100723♥
  • Tonx

    Att ljuda under värkarna funkar faktiskt. Jag Mmmm:ade mig igenom de värsta värkarna, tror det är för att man går in i sig själv så mycket. Jag försvinner helt när jag föder barn, världen omkring mig blir som ett surrande avlägset töcken, allt jag hör är min egen röst och ett brusande ljud inom mig. Underlig känsla

  • malush
    Tonx skrev 2010-02-16 22:51:17 följande:
    Att ljuda under värkarna funkar faktiskt. Jag Mmmm:ade mig igenom de värsta värkarna, tror det är för att man går in i sig själv så mycket. Jag försvinner helt när jag föder barn, världen omkring mig blir som ett surrande avlägset töcken, allt jag hör är min egen röst och ett brusande ljud inom mig. Underlig känsla
    Ljuda låter som något som kan komma väldigt naturligt. Som att ta fram det mest primitiva inom sig.

    En annan sak jag funderat på..
    Jag är inte rädd för smärtan i sig..sålänge man vet att den inte kan vara farlig. Om jag kan släppa tanken på att smärtan är farlig tror jag att jag kan arbeta med den. Jag menar - det är väl så.. att förlossningssmärtan i sig aldrig kan vara farlig?
    Bf ♥100723♥
  • Takhiza

    *kikar in lite*

    Jag har fött barn två gånger. En gång i vecka 21, de tog 3,5 dygn och för två år sedan kom våran son i vecka 37, han tog 32h.

    Jag har under hela tiden haft inställningen att jag ville klara det utan smärtlindring. När dottern föddes i vecka 21 hade jag ingen. De ville ge mig morfin men jag mår så dåligt av de så jag tackade nej och "stog ut"

    Efter att ha haft krystvärkars liknande värkar med sonen i 3h och "vanliga" värkar innan de, blev beslutet epidural. Den gjorde att jag ff mådde bra för övrigt med lindrade smärtan (dock består ju själva tycket osv.)
     

    Jag hade tagit med mig ett brev jag skrivit till BM inne på förlossningen och informerat min man om hur jag ville ha det när sonen skulle födas, och i de stod bla. att jag föredrog att vara utan smärtlindring, därför var de väldigt noga med att dubbelkolla om jag verkligen ville ha epiduralen sen.

    Jag tror de går JÄTTE bra för de alldra flesta som väljer utan smärtlindring MEN jag tycker att man absolut ska vara beredd att ändra sig om man känner att de inte går. De är verkligen inget att "klandras" för om man inte kunde hålla sin ursprungliga plan

  • Tonx
    malush skrev 2010-02-16 22:56:32 följande:
    Ljuda låter som något som kan komma väldigt naturligt. Som att ta fram det mest primitiva inom sig. En annan sak jag funderat på.. Jag är inte rädd för smärtan i sig..sålänge man vet att den inte kan vara farlig. Om jag kan släppa tanken på att smärtan är farlig tror jag att jag kan arbeta med den. Jag menar - det är väl så.. att förlossningssmärtan i sig aldrig kan vara farlig?
    Tänker samma sak om förlossningssmärtan. Det är alla gånger den absolut värsta smärtan jag någonsin känt, men jag har aldrig känt rädsla inför den. Har inte en enda gång under mina förlossningar velat ta livet av mig eller försvinna som är en vanlig känsla.
    Jag tror nånstans att man märker om det är fara för en själv och barnet. Kan ju inte säga säkert, men har man kontakt med sin kropp och själ (låter flummigt jag vet) så tror jag man känner.
    Jag är såpass i ett med min kropp t.ex att jag känner direkt när jag blivit med barn, jag har vetat innan alla gånger jag fått missfall att det är fel. Jag känner att jag har samma kontakt med min kropp när jag föder också. Vi är ett.
  • Bubbelgummet

    Hej!

    Har bara läst TS. Jag har fött ett barn, hade ingen medicinsk smärtlindring. Jag kanske har ett ganska ointressant råd om man vill förbereda sig men för mig så fungerade det som redan hände i kroppen, allt var så starkt att det var bara att hänga med . Det enda vi jobbade på, mannen och jag, var att hålla panna och mun avslappnade och komma ihåg ATT andas, inte jättemycket HUR mer än att försöka hålla ansiktet avslappnat. För mig hjälpte det. Jag hade en väldigt intensiv fl med värkar utan paus under ett par timmar men tiden försvann och det upplevdes som om allt gick fortare än det gjorde. 

    Det jag också fick stor hjälp av var att krama makens hand och att en snäll uska baddade mitt ansikte med handdukar doppade i svalt vatten, det var alldeles underbart skönt.

    Lycka till allihop, för er som ska föda för första gången - GRATTIS, det är så häftigt härligt underbart!!

  • Bubbelgummet

    Kom på en sak till, vår föräldrautbildning på MVC var toppen, en fantastisk BM som verkligen inte dömde om man inte ville ha medicinsk smärtlindring, intressanta diskussioner och då fler av oss inte ville ha medicinsk smärtlindring ändrade vi inriktning lite vid något tillfälle och pratade bara om alternativa sätt att föda, några hade gått profylaxkurs och fick prata om det etc...ja, jättefint!

    Dessutom kom jag på att jag faktiskt tog lustgas efter att min lille tjockis kommit ut och jag skulle sys, då fick jag även en bedövande spray och det ångrar jag inte en sekund. Det viktigaste för mig var att få vara med kroppen och allt som sker och framförallt att inte skicka över saker (mediciner) till mitt ofödda barn.

  • malush
    Tonx skrev 2010-02-16 23:01:34 följande:
    Tänker samma sak om förlossningssmärtan. Det är alla gånger den absolut värsta smärtan jag någonsin känt, men jag har aldrig känt rädsla inför den. Har inte en enda gång under mina förlossningar velat ta livet av mig eller försvinna som är en vanlig känsla. Jag tror nånstans att man märker om det är fara för en själv och barnet. Kan ju inte säga säkert, men har man kontakt med sin kropp och själ (låter flummigt jag vet) så tror jag man känner. Jag är såpass i ett med min kropp t.ex att jag känner direkt när jag blivit med barn, jag har vetat innan alla gånger jag fått missfall att det är fel. Jag känner att jag har samma kontakt med min kropp när jag föder också. Vi är ett.
    Ja, då om nånsin gäller det väl att lita på sin intuition och flyta med..
    Jag hoppas ju att jag kan göra det och känner att jag måste (och kan) bygga upp någon form av mental bild innan som bidrar till att jag finner tro och lugn i att kroppen (och själen) fixar det.. ja.. medveten närvaro som vi pratade om innan i tråden
    Bf ♥100723♥
  • Southern Belle
    Bubbelgummet skrev 2010-02-16 23:01:44 följande:
    Hej!Har bara läst TS. Jag har fött ett barn, hade ingen medicinsk smärtlindring. Jag kanske har ett ganska ointressant råd om man vill förbereda sig men för mig så fungerade det som redan hände i kroppen, allt var så starkt att det var bara att hänga med . Det enda vi jobbade på, mannen och jag, var att hålla panna och mun avslappnade och komma ihåg ATT andas, inte jättemycket HUR mer än att försöka hålla ansiktet avslappnat. För mig hjälpte det. Jag hade en väldigt intensiv fl med värkar utan paus under ett par timmar men tiden försvann och det upplevdes som om allt gick fortare än det gjorde. Det jag också fick stor hjälp av var att krama makens hand och att en snäll uska baddade mitt ansikte med handdukar doppade i svalt vatten, det var alldeles underbart skönt. Lycka till allihop, för er som ska föda för första gången - GRATTIS, det är så häftigt härligt underbart!!
    Inte alls ointressant utan just tvärtom! Det är just så det borde få vara för alla! Att man känner sig så trygg att man vågar lyssna på kroppen och följa med i dess arbete. Att acceptera smärtan och arbeta med den och inte emot. Att våga slappna av, att våga andas och våga föda!

    Att förbereda sig handlar inte enbart om att läsa en massa böcker utan att ta vara på de tankar och känslor som kommer inifrån! Hur känner jag inför smärtan? Känner jag tillit till min kropp?

    Idag lever vi moderna människor mer genom våra huvuden än genom våra kroppar. Vi vill ha kontroll. Vi är vana vid att smärta betyder fara. När vi föder behöver vi tillåta oss själva att släppa kontrollen och låta våra kroppar arbeta. Vi är gjorda för att föda - vi är gjorda för att bara hänga med!

    "When you change the way you view birth, the way you birth will change."
    Marie F. Mongan
  • malush
    Takhiza och Bubbelgummet

    Tack för att ni berättar! {#lang_emotions_sunny}
    Jättebra råd ju!

    Och vad kul, Bubbelgummet, med en riktigt bra föräldrautbildning.
    Bf ♥100723♥
Svar på tråden För oss som ska föda i vår/sommar och vill förbereda oss på en förlossning utan medicinsk smärtlindring