• Hurley

    Till er som inte kan gå ner i vikt

    Jag vet inte hur jag ska skriva det här för att inte låta dryg och få en massa påhopp men jag ska försöka =)


     


    Jag har länge undrat hur man förblir väldigt tjock? Jag ser det runt omkring mig dagligen, hos vänner, släktingar, på jobbet och ute på stan. Människor som dras med massiv övervikt, vissa upp mot 100 kg. Det bantas till höger och vänster med olika metoder, pulver och soppor. En del genomgår till och med kirurgiska ingrepp (!) för att bli av med övervikten. Hur hamnar man där?


     


    Jag har själv varit rätt knubbig. Jag vägde 86 kg till mina 160 cm efter mitt första barn. Under graviditeten struntade jag fullkomligt i vad jag åt och svällde som en ballong. När min son var född slutade jag att äta och gick ned 1,5 kg i veckan till jag nådde min målvikt på 55 kg. När jag skriver slutade att äta menar jag inte att jag drabbades av någon ätstörning utan jag åt typ keso och sallad till frukost, magert kött och grönsaker till lunch och middag. Åt inget socker, inga kolhydrater och drack ingen alkohol. Visst var jag hungrig som en varg vissa dagar men det dör man ju inte av. Det finns människor på vår jord som lever på mycket mindre om dagen än det jag åt under min viktminskning.


     


    Det jag undrar är hur man kan ställa sig på vågen och se att man väger x antal kilo för mycket men trots det fortsätta äta massa skräp? Det är ju bland det enklaste i världen att gå ner i vikt. Alla vet hur man gör. Jag vet att det finns ett fåtal människor som har någon form av sjukdomsbild som gör att de inte kan gå ner men det är ytterst få. De flesta blir tjocka av det de stoppar i munnen.


     


    Ni som har svårt att gå ner, vad händer om ni drar ned på maten och inte äter något onyttigt på låt oss säga ett halvår? Får ni ångest? Mår ni dåligt på något annat sätt som gör att ni måste överäta?


     


    Hoppas jag inte trampar på alltför många tår med inlägget, det är isf inte min mening.


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 12:23
    Oj vilken respons! Jag vill bara säga ett par saker.

    Jag har fått frågan om jag är man eller kvinna??? Jag skriver om min graviditet och det borde ju vara en liten ledtråd =) Jag är kvinna, 33 år gammal och mamma till två pojkar.

    Jag ser INTE ser på överviktiga!! Jag stirrar inte på överviktiga i badhuset (hur larvigt som helst att påstå det). Det är inte det inlägget handlar om! Var någonstans har jag sagt det? Visst, jag har fått en hel del elaka kommentarer här och det har runnit över och jag har svarat med något drygt. Det var inte min mening och om någon tagit illa vid sig ber jag om ursäkt. Min mamma är gravt överviktig och det är även min allra bästa vän i hela världen. Det jag var ute efter var att få veta hur man kan må så dåligt av att äta nyttig mat att man hellre drar på en massiv övervikt?

    Jag har aldrig skrivit att den som väger 100 kg har övervikt. Det beror på hur lång man är och hur mycket muskler man har. Jag skrev att det finns människor som drar på en övervikt på 100 kg. Förstår ni skillnaden?

    Nästan alla här inne är medicinska under. 98% av er som är kraftigt överviktiga äter sunt, syndar nästan aldrig och motionerar minst en timme om dagen.

    Jag riktar inte detta till er som lider av sjukdomar eller äter medicin som gör att ni går upp och har svårt att gå ned.

    Det är farligt att lida av fetma, det kan ingen säga något mot. Vidare tycker jag mig se en tendens som skrämmer mig. Nu menar jag inte alla så inget ramaskri nu men de flesta barn jag ser som är överviktiga har överviktiga föräldrar. Att tillåta sig själv bli och förbli tjock är en sak, det tar man som vuxen ansvar för själv men att låta sina barn bli det, det är vanvård.
  • Svar på tråden Till er som inte kan gå ner i vikt
  • Pikapika
    Ylwis skrev 2010-02-25 08:28:43 följande:
    För en del av oss människor är det SVÅRT att gå ner i vikt och jag blir upprikitgt ledsen av att se hur du skriver TS  även fast du skriver du inte vill trampa någon på tårna.jag har varit överviktig HELA mitt liv och  lämpat och kämpat och  mått ENORMT dålligt.Ätit sallad till varje måltid, inte tryckt i mig skräpmat, enstaka gånger då inget varit öppet och man är på resande fot har det blivit skräpmat, jag går minst 4-5 gånger i veckan, vi äter nyttigt och  det enda kött vi äter är älgkött vilket är det nyttigaste köttet du kan äta bland rött kött, vi äter mest potatis, lever inte på mackor och  kakor och dylikt.hur jag än har försökt så har jag inte gått ner i vikt, och har jag gått ner ett par kilo med ex modifast eller viktväktarna så tar det inte länge förrens man har gått upp det dubbla. Det är INTE lätt för många av oss och det är väldigt jobbigt när det kommer sånna här trådar, man känner blickarna på sig konstant! det är Psykiskt jobbigt att vara stor och man vet vad folk tycker och  tänker.Efter jag fick sonen gick jag inte ner ett kg av de 15 jag gått upp, hur jag än försökte.Nu 5 år senare är de borta, tack vare att jag fick ett enormt erbjudande om en operation som jag har varit helt emot i alla år men fick tänka om.Nu är jag på väg ner, sakta men säkert , men lider lika mkt av alla smala som tycker det är för jävlig att man inte gör något, sånna kan ALDRIG tänka sig in vilket HELVETE vissa får gå igenom!
    Du kanske helt enkelt är insulinresistent? Skippa potatisen och ät grönsaker och ett gott kryddsmör till köttet ist
  • AlvaLovisa

    Med så många inlägg har detta säkerts sagts flera gånger, men drar det ändå:
    När man haft en vikt ett tag ställer hjärnan in sig på att det är kroppens "normalvikt". Detta innebär att när man tappar vikt relativt snabbt så sänder fettcellerna ut signaler om att de krymper, vilket hjärnan tolkar som tecken på svält. Detta leder till att hormoner och andra signalsubstanser utsöndras som leder till minskad ämnesomsättning (både genom minskad metabolism och minskat "sug" för aktivitet) och dessutom ökad aptit. Allt för att kroppen snabbt ska lägga på sig de förlorade kilona igen. Det är inget som är medvetet, men förklarar varför man går upp lätt igen efter snabbkurer som pulverdieter. Men vet man detta är det lättare att stå emot sötsug och masa sig iväg till gymet

  • Oneesan

    Det misstag som många gör är att inte se dieten som en naturlig del av livet och således ställa in sig på att detta är den mat som du kommer att leva med i resten av ditt liv. Man måste göra det hållbart, en snabb pulverdiet fungerar i två veckor och sedan går man upp i vikt igen.

    T.o.m. ts skriver i starten att man ska "dra ner på maten i ett halvår". Det fungerar inte så, man måste hitta ett sätt som man kan leva med för framtiden. Förändra synen på mat och dessutom börja med vardagsträning. Personligen så slutade jag helt med läsk, började äta mycket grönsaker till maten, promenerar en mil om dagen och tränar på kvällen. Detta har gjort att jag gått ner 27 kilo. Man måste hitta något man kan leva med.


    Arigato
  • Pigeon
    Shana88 skrev 2010-02-25 01:17:17 följande:
    Min storasyster hon har alltid varit tjock som jag minns. Efter barnen föddes blev hon ännu tjockare. Värst vägde hon 135 kilo och 173 lång. Hon åt inte konstig mat eller så. Alla vi andra i familjen är smala. För några år sedan fick hon en diagnos på sköldkörteln, så nu äter hon lexavin. Hon började gå ner i vikt automatiskt, på tre år gick hon ner till 80 kilo utan att banta. Så man ska inte dömma och tro att alla som är tjocka äter för mycket mat och godis.
    Mycket bra skrivet, exakt så kan det vara - och det är INTE ovanligt.
    Biolog, lärarstudent och trebarnsmamma
  • Pigeon

    Min svägerska körde LCHF men fick sluta pga att hennes kolesterolvärden rasade i höjden... så det är inte en metod som garanterat funkar för alla.


    Biolog, lärarstudent och trebarnsmamma
  • Christina86
    Hurley skrev 2010-02-24 11:11:14 följande:
    Nej nej nej! Det är inte duktigt att gå ner i vikt! Det är alldeles för enkelt för att vara en bedrift.Jag undrar hur man kan fortsätta tillåta sig själv att vara så tjock att man riskerar sin hälsa. Hur man kan äta en endaste bulle när man vet att man väger 30 kilo för mycket. Hur man försvarar för sig själv att det är ok att ta den där bullen och inte ett äpple istället?
    Men vadå, bara för att man kanske väger 30 kg för mycket. Ska man inte då kunna unna sig NÅGOT onyttigt ändå lite då och då???

    Varför ta bort ALLT onyttig för ALLTID, eller tills man har gått ner alla sina överkilon???
  • Summer
    Till alla som funderar över sockerberoende: Läs boken "Sockerbomben". Där har du alla svar!
  • Stugmamman

    Alla kroppar fungerar olika, hur svårt ska det vara att förstå. Själv har jag alltid varit smal oavsett vad jag äter. Jag är däremot ändå insulinresistent och har ett blodsocker som far upp och ner därför mår jag också otroligt bra av LCHF. Har kollat mina blodfetter också.

    LCHF fungerar för många, andra mår bättre av VV, en tredje av GI. Man får prova sig fram.

    Om man inte kan förstå att alla andra inte är som en själv har man brist på empati. Alltså oförmåga att sätta sig in i andra människors situation.

  • Jickan
    Oneesan skrev 2010-02-25 10:29:36 följande:
    Det misstag som många gör är att inte se dieten som en naturlig del av livet och således ställa in sig på att detta är den mat som du kommer att leva med i resten av ditt liv. Man måste göra det hållbart, en snabb pulverdiet fungerar i två veckor och sedan går man upp i vikt igen.T.o.m. ts skriver i starten att man ska "dra ner på maten i ett halvår". Det fungerar inte så, man måste hitta ett sätt som man kan leva med för framtiden. Förändra synen på mat och dessutom börja med vardagsträning. Personligen så slutade jag helt med läsk, började äta mycket grönsaker till maten, promenerar en mil om dagen och tränar på kvällen. Detta har gjort att jag gått ner 27 kilo. Man måste hitta något man kan leva med.
    Perfekt förklarat! Grattis till din viktminskning.
  • Jickan
    Stugmamman skrev 2010-02-25 10:54:07 följande:
    Alla kroppar fungerar olika, hur svårt ska det vara att förstå. Själv har jag alltid varit smal oavsett vad jag äter. Jag är däremot ändå insulinresistent och har ett blodsocker som far upp och ner därför mår jag också otroligt bra av LCHF. Har kollat mina blodfetter också.LCHF fungerar för många, andra mår bättre av VV, en tredje av GI. Man får prova sig fram.Om man inte kan förstå att alla andra inte är som en själv har man brist på empati. Alltså oförmåga att sätta sig in i andra människors situation.
    Precis!
Svar på tråden Till er som inte kan gå ner i vikt