Kan man ställa ultimatum efter drygt ett halvår?

Så jag tycker inte alls hans beteende (så långt) är särskilt konstigt. Tycker snarare det är konstigt att du vill flytta ihop med en ny man på mindre än ett halvår, nyseparerad med två barn?

Ultimatum kan du alltid ställa, men då måste du vara förberedd på det svar han kommer med. Om du har tur så älskar han verkligen dig, reagerar han bara positivt och ni flyttar ihop och allt blir frid och fröjd. Eller så älskar han dig men tycker att det går alltför fort, du har ju ändå barn och det är inte alltid så lätt att komma in då som den "nye", och därför rinner det ut i sanden. Eller så vet han inte om han är kär eller "bara" förälskad och det rinner ut i sanden, alternativt nu flyttar ihop och ni inser att ert förhållande inte är det rätta, och ni OCH barnen får genomgå ytterligare en separation. Eller så inser han i och med ditt ultimatum att han inte vill fortsätta förhållandet något mer.

Du skriver att du älskar honom, men gör du verkligen det när du vill att förhållandet ska vara på dina villkor, dvs att ni flyttar ihop och bildar familj, annars kan det kvitta? Eller är du bara kär i kärleken då du känner att om ni inte inom si och så lång tid bildar familj så har du slösat bort tiden då du istället hade kunnat lägga ner den på att leta efter någon som vill precis samma som du, och det omgående? Fundera på dom frågorna så hittar du därefter det svar som du letar efter...

Usch vilken sits du är i...
Men jag skulle känna så här om jag va i din sits "om jag inte är värd att presenteras för hans familj, så är inte han värd att lägga tid på" Efter sju månader borde man ha kommit så pass långt..
Kanske inte ska ställa ultimatum om att han ska flytta in och dyl. Men ett rimligt krav är att ha relationen som den är och att få träffa hans familj...

Om man läser längre bak i tråden så handlar det inte om att flytta ihop.

Får man fråga hur gammal killen är?

Nä precis, det handlar inte om att flytta ihop. Mer dela en del av vardagen ihop i alla fall. Kanske äta middag ihop någon dag i veckan, att han är här en kväll i alla fall INNAN barnen somnat, kanske gå till en lekplats osv. För mig är det inga stora krav. Jag kan till och med känna att han borde vilja det. Men jag har frågat men får alltid nej. Känns inte lönt längre:(

Han är lika gammal som mig, 24 år, men mognadsmässigt är han 18 och jag 35 känns det som. Vi har levt helt olika liv. Jag är äldst av fem syskon och flyttade för snart tio år sen. Han är yngst i familjen osv.

Jag har inte läst hela tråden men jag förstår honom på ett sätt. Om man inte själv har barn, kan det för vissa kännas konstigt. Jag skulle tro att det är ganska vanligt att man beslutar sig vara hemma när ens partner har sina barn hos sig. Man kanske som sagt inte känner sig bekväm i rollen (speciellt inte efter så kort tid som ni varit ihop) och/eller så kanske man känner att man vill låta föräldern få så mycket tid som möjligt med sina barn.

Killen har ju dessutom flyttat hemifrån ganska nyligen. Det gör i sin tur att jag skulle vänta ytterligare med att flytta ihop, jag tror det är viktigt att man får bo själv ett tag. Du nämner dessutom att du är relativt nyseparerad, vilket är ytterligare en faktor för att ni inte borde stressa så mycket.
Jag tycker hans reaktion verkar helt normal, så ta det lugnt, det har inte gått någon tid alls ännu!

Hoppas det löser sig!

Hade han varit närmare 30 så hade jag nog tyckt att hans beteende var lite konstigt, men som 24-åring är han nog rätt så normal eller hur jag ska uttrycka mig. Har han kompisar som har barn mm? Det är nog många 24-åringar som inte är mogna att bilda familj på ett eller annat sätt (som han ju faktiskt skulle göra om ni blir ordentligt seriösa). Att leka med syskonbarn är säkerligen inte alls lika pressande för honom, men när han är med dina barn så kanske han känner att han inte vill att sin vardag ska handla om lekplatser mm.

Jag har tyvärr jättesvårt att se hur ni ska kunna få en fungerande vardag tillsammans inom snar framtid med de skilda utgångspunkterna ni har. Antingen så ser du honom som ett härligt tillskott i ditt liv när du inte har hand om barnen eller så gör du slut. Det är de enda två alternativen jag kan se just nu.

Sen tycker jag inte du behöver känna dig pressad att träffa någon ny snart och få hela familjepaketet med. Försök anpassa dig till situationen som ensamstående förälder och få till ett bra liv med dina barn så kommer det förr eller senare att dyka upp rätt man att bilda ny familj med. Du är fortfarande ung!

Fast jag tycker fortfarande inte att det är särskilt konstigt att han valt bort en vardag med dina barn innan han är helt säker på hur seriös relationen är. Det tycker jag snarare visar på omtanke. Men NU är det dags att välja hur seriös han vill bli tycker jag. Efter 7 månader tycker jag att ni kan sitta ner och diskutera hur han ser på framtiden tillsammans och han borde ha tillräckligt på fötter för att kunna fatta ett beslut. Jag tycker bara inte det är något konstigt att han inte fattat det tidigare.

Men visst kan det vara så att det blir problem med att ni allmänt är på olika våglängd och inte befinner er på samma ställe i livet. Det är ju ingen av ers fel.

Håller med! Tycker många svar här är så dramatiska, det är väl inte så konstigt att han är lite avvaktande när du precis kommit ut ur en annan relation, han har precis flyttat hemifrån och har inga barn själv osv. Det KAN såklart vara så att han inte är "redo" för er, men det kan samtidigt lika gärna vara så att han vill vara säker på ert förhållande innan han blir mer delaktig. 

Men jag förstår dig också, att det känns tråkigt att vara själv med barnen osv. Men du har ju precis lämnat en annan relation, det kanske är bra för dig också att vara ensam ett tag? Att inte direkt gå in i något nytt? Jag vet inte, bara spekulerar.