Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

Anonym (Ts)

Äldre 10 Oct 15:13
351 svar

Citera Visa endast Anmäl

Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

En kollega förlorade för ca 6 månader sin dotter. Hon var sju månader och var extremt tidigt född (vecka 24). Hon dog av komplikationer som tillstött pga av hennes tidiga födsel. Detta har naturligtvis varit en mycket tuff tid för henne och hennes familj. Idag hade hon en "dålig dag" och lämnade jobbet tidigare i tårar (hon har tillstånd att göra det, ibland blir det bara för tufft för henne). En relativt nyanställd ung tjej i 20-års åldern frågade mig varför hon var ledsen och jag berättade (hon har bett oss kollegor berätta om någon frågar så hon slipper) om att de förlorat sitt barn. Varpå tjejen säger "jag förstår helt, jag har också ett änglabarn." Sen framkom det att hon fick missfall i vecka fem ... Jag kände instinktivt att det inte är samma sak och att som hon säga "jag förstår helt" är att nedvärdera min andra kollegas sorg. Den nya tjejen sa att hon skulle "dela med sig" men min kollega för att "vi har gått igenom samma sak" och jag var tvungen att bita mig i tungan för att inte kalla henne idiot. HUR kan man jämför ett missfall i vecka fem med att förlora sin 7-månader bebis?! Jag lyckades avstyra det hela tror jag men jag är orolig för att den här pantade bruden kommer att klampa in i min kollegas sorg i alla fall. Men allvarligt, hur dum får man vara?!
- «
- ‹
- Sida 31 av 34
- 22
- 23
- 24
- 25
- 26
- 27
- 28
- 29
- 30
- 31
- 32
- 33
- 34
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...
skogsvitter

Äldre 13 Oct 18:48

#304

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (kram) skrev 2013-10-13 18:41:59 följande:
Så här säger psykoterapeuten: ingen kan jämföra sorger, det är individuellt hur man sörjer, man har rätt att sörja precis hur länge, lite man vill och behöver.
Ja, det håller vi alla med om. Ingen i den här tråden har sagt att man inte har rätt att sörja.
Anonym (kram)

Äldre 13 Oct 18:57

#305

Citera Visa endast Anmäl

skogsvitter skrev 2013-10-13 18:48:26 följande:
Ja, det håller vi alla med om. Ingen i den här tråden har sagt att man inte har rätt att sörja.

Nej men många verkar jämföra sorger och det går inte eftersom det är individuellt
Anonym (BM)

Äldre 13 Oct 19:03

#306

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Agnes) skrev 2013-10-13 18:07:55 följande:
Logiken som florerar här:

A är med om en bilolycka.
B ramlar av sin cykel.

Människorna här inne blir upprörda när B i sin önskan att förstå och visa medmänsklighet jämför sin situation med A för det är inte samma sak. Det går inte att säga nog negativa saker om B den hemska människan.

C ramlar av sin cykel men reser sig snabbt upp och cyklar därifrån utan några större blessyrer.
D ramlar av sin cykel och har oturen att bryta ett ben i handleden, slår i huvudet och får hjärnskakning samt får styret i mjälten så att denne får rätt jobbiga komplikationer ett bra tag framåt.

Människorna här inne hävdar bestämt att det är C och D varit med om exakt samma sak, båda jag har ju ramlat av sin cykel. När D försöker förklara hur det blev för denne när han/hon ramlade av sin cykel menar människorna här inne att alla har ju någon gång ramlat av sin cykel, det är inte är värre för D än för någon annan. Dessutom ska D hela tiden få berättat för sig att dennes upplevelse av att ramla av en cykel inte går att jämföra med A som varit med om en bilolycka - även när det inte är Ds syfte att jämföra utan bara berätta hur det kan gå om man har otur när man ramlar av sin cykel.
Och du tror A är intresserad av vad som kan hända vid en cykelolycka, när A precis varit med om en bilolycka?
Anonym (BM)

Äldre 13 Oct 19:06

#307

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (kram) skrev 2013-10-13 18:57:07 följande:

Nej men många verkar jämföra sorger och det går inte eftersom det är individuellt
Ingen jämför sorg, man jämför olika händelser (tidigt missfall mot att förlora ett levande barn). Och om det faktum att den som upplevt ett tidigt missfall har samma erfarenhet som den som upplevt att förlora ett levande barn har.Vissa tycker det är samma sak och att det kan jämställas, andra menar att det är stor skillnad.
Anonym (Agnes)

Äldre 13 Oct 19:08

#308

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (BM) skrev 2013-10-13 19:03:11 följande:
Och du tror A är intresserad av vad som kan hända vid en cykelolycka, när A precis varit med om en bilolycka?
Nej absolut inte. Det jag menar är att i situation 1 är alla överens om att man inte kan jämföra situationer. I situation 2 går de inte bara att jämföra, de är dessutom samma sak enligt många här.
Lejonmamman01

Äldre 13 Oct 19:11

#309

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Agnes) skrev 2013-10-13 17:37:31 följande:
Jag har inte taggarna utåt men jag är väldigt oförstående var du vill komma med ditt inlägg. Meningen att det finns de som har det värre än mig gör det dessutom väldigt personligt och antyder att jag på något sätt skulle ha hävdat att jag har det värst, vilket inte är fallet.

Det har låst sig nu, och det var synd för jag ville verkligen inte bli osams med dig. Tvärtom tyckte jag ju att du beskrev den där otryggheten man känner, när man inte har några biologiska anhöriga väldigt bra. Jag tyckte att det var fint beskrivet, för jag kände som sagt igen mig väldigt mycket - även om jag numera har turen att ha barn, så känslorna har dunstat bort till stor del.

Och nu kommer du att tycka att jag är helt off igen, men jag skriver det ändå. Jag brukar ofta försöka förklara just det där för människor som bara har ett barn, och inte tänker skaffa några fler. Att det är så man känner. Men dom kan inte förstå - dom babblar på om att man kan ha vänner i stället, och att det är preciiiiiis samma sak som ett syskon.
Anonym (difference)

Äldre 13 Oct 19:18

#310

Citera Visa endast Anmäl

Men alltså, finns det någon här som tycker att kollegan inte gör fel i följande diskussion:

20-åringen: "Jag vet precis vad du går igenom eftersom jag också har förlorat ett barn".

Kvinnan vars barn har gått bort: "Vad tråkigt! Det visste jag inte. Hur gick ditt barn bort?"

20-åringen: "Missfall i vecka 5".

Nu pratar vi alltså inte om 20-åringens rätt att sörja missfallet som ett barn, utan lämpligheten i att nämna det i det här sammanhanget. Finns det någon här som tycker att det inte skulle vara klumpigt och okänsligt att säga så?
Anonym (Agnes)

Äldre 13 Oct 19:46

#311

Citera Visa endast Anmäl

Lejonmamman01 skrev 2013-10-13 19:11:18 följande:

Det har låst sig nu, och det var synd för jag ville verkligen inte bli osams med dig. Tvärtom tyckte jag ju att du beskrev den där otryggheten man känner, när man inte har några biologiska anhöriga väldigt bra. Jag tyckte att det var fint beskrivet, för jag kände som sagt igen mig väldigt mycket - även om jag numera har turen att ha barn, så känslorna har dunstat bort till stor del.

Och nu kommer du att tycka att jag är helt off igen, men jag skriver det ändå. Jag brukar ofta försöka förklara just det där för människor som bara har ett barn, och inte tänker skaffa några fler. Att det är så man känner. Men dom kan inte förstå - dom babblar på om att man kan ha vänner i stället, och att det är preciiiiiis samma sak som ett syskon.
Osams? Jag är inte osams, det får stå för dig i så fall.

Jag tycker inte att du är off, du beskriver utifrån dig själv nu. Det jag inte förstod var varför du talade om för mig att det finns andra som har det värre än vad jag har, vilket jag aldrig har ifrågasatt. Jag förstår din längtan efter ett syskon, jag förstår också vad du menar om att vänner inte är samma sak som ett syskon. Jag är även väldigt glad för din skull att du nu får uppleva att ha barn och en egen familj.
intetnyttpåplusfronten

Äldre 13 Oct 20:04

#312

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (difference) skrev 2013-10-13 19:18:32 följande:
Men alltså, finns det någon här som tycker att kollegan inte gör fel i följande diskussion:

20-åringen: "Jag vet precis vad du går igenom eftersom jag också har förlorat ett barn".

Kvinnan vars barn har gått bort: "Vad tråkigt! Det visste jag inte. Hur gick ditt barn bort?"

20-åringen: "Missfall i vecka 5".

Nu pratar vi alltså inte om 20-åringens rätt att sörja missfallet som ett barn, utan lämpligheten i att nämna det i det här sammanhanget. Finns det någon här som tycker att det inte skulle vara klumpigt och okänsligt att säga så?

Nej du har självklart rätt i att 20 åringen inte ska ta upp sin förlust med kvinnan, det är att klampa in i någon annans sorg. För den kvinnan kan 20 åringen lika gärna säga sig ha varit med om samma sak efter att hennes katt har dött.
Där är alla överens, om att i detta fall ska inte 20 åringen ta upp detta.

Det enda som iallafall jag har motsatt mig är denna avsky för att vi som fått missfall kallar våra barn för barn, när vi tydligen måste säga foster eller embryo. Vi ska sörja en vision av att bli mamma, inte det speciella barnet (fostret).
Jag tar väldigt illa upp av det eftersom jag sörjer just mitt barn, inte bara missfallet. Även om jag nånsin blir gravid igen så kommer jag alltid att sörja det barn som aldrig blev. Inte att jag inte blev mamma, för det blev jag direkt i mitt hjärta, utan barnet. Jag kommer alltid att tänka på det som ett barn som jag har förlorat. Men jag vet självklart bättre än att gå fram till en kvinna som förlorat ett barn som levt och prata om min sorg.

Det jag inte förstår är varför inte människor på ett forum kan hålla tyst och låta andra sörja på det sätt som känns bäst för dem själva. Vad ger det att hoppa på oss som redan ligger ner och förminska vår sorg? Vad är det man vill ha ut?
Om du har något vettigt att säga så är du på fel forum.
Frau Farbissina

Äldre 13 Oct 21:29

#313

Citera Visa endast Anmäl

Är inte ett foster levande? Gör det inte minst lika ont för en mor att förlora sitt barn inne i magen som att förlora sitt barn utanför? Sorgen kan vara minst lika smärtsam.

Really?

«
‹
Sida 31 av 34
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

Vad är rätt att kalla "änglabarn"? Okänslig kollega...

INNEHÅLL