Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Ah okey, tack! Då vet jag.
Oj då! xD Spännande! ja så kan det gå, haha! Ah okey! Själv känner jag att det börjar bli jobbigt nu alltså.. och jag är bara på rd5 >< går runt och känner efter konstant... och slängs fram och tillbaka mellan att jag tycker det känns annorlunda och precis som vanligt..försöker inte lägga någon vikt vid något eftersom jag vet att det inte behöver betyda något, både åt det ena eller andra hållet. Men är otroligt uttröttande när man hamnar i det här läget att man bara går omkring och väntar och känner efter, fy!
Kan av någon anledning bara citera sista inlägget, men tänkte svara dig Soff. Tycker det är så kul att du nu ruvar och håller verkligen alla tår och tummar att det ska gå vägen för dig!
Kom ihåg bara att det är så olika för alla gällande symptom och brist på symptom, så jämför dig inte med andra. Men det vet du ju såklart <3
Jag fick en fem dagars fryst blasto insatt och jag kände av en hel del molvärk och stick typ från första dagen. Men det var nog pga insättningen. Efter det kände jag som små små stick typ till och från i några dagar, men det var allt. Testade första gången svaaaagt på på kvällen rd4. Så svagt att det skulle kunna vart negativt. Men jag har under min tid aldrig ens fått det, så jag tänkte att det faktiskt kunde vara något på G. Testade lite starkare på morgonen rd5.
Tack <3 Jo jag vet >< gör mitt bästa för att inte fastna i jämförelser <3 Men lätt att man lever lite på andras historier, och hoppas det händer en själv nu. Vi får se vad som händer.
Oj okey! Va snabbt :O ! Men det är klart, då har ägget kommit lite längre. Du satte alltså in ägget i det skedet ägget är i mig nu, är på rd5.
Fick precis ett brev hem nu där det stod att ingen av de 3 äggen klarar att frysförvaras. Känner mig väldigt nedslagen av detta, med tanke på att hon sa att det var så fin kvalitet på dom. Känner att hon inte hade behövt sagt något om det, för det gav mig bara falskt hopp. Jag blev ju nästan övertygad om att åtminstone något av äggen skulle klara det.
Även om jag vet att vissa här råkat ut för samma situation och fick plus på det ägg som blev återfört, så tappar man hopp för det ägg som jag har i mig nu. Känner mig utmattad. Och tanken på att åka och jobba får mig att börja gråta. Önskar att livet runtom kunde stanna upp tills jag fått ett plus. Orkar inte tänka på jobb och allt som har med den övriga vardagen att göra.
Det som är så fruktansvärt plågsamt är också att jag konstant ska ifrågasätta mina fysiska känningar i magen. Hade var lite lättare om jag inte kände någonting alls fysiskt. Men det gör jag. Jag känner som molande, som att mensen ska börja nästan, ibland krampar det lite etc. Och då ifrågasätter jag om det är något bra eller dåligt. Jag vet ju inte hur det ska kännas!?!? Och det gör mig totalt galen. Testdagen är nästa Fredag och det känns som en total evighet. Och jag är totalt livrädd för det testet. Har sån ångest för det.
Fick precis ett brev hem nu där det stod att ingen av de 3 äggen klarar att frysförvaras. Känner mig väldigt nedslagen av detta, med tanke på att hon sa att det var så fin kvalitet på dom. Känner att hon inte hade behövt sagt något om det, för det gav mig bara falskt hopp. Jag blev ju nästan övertygad om att åtminstone något av äggen skulle klara det.
Även om jag vet att vissa här råkat ut för samma situation och fick plus på det ägg som blev återfört, så tappar man hopp för det ägg som jag har i mig nu. Känner mig utmattad. Och tanken på att åka och jobba får mig att börja gråta. Önskar att livet runtom kunde stanna upp tills jag fått ett plus. Orkar inte tänka på jobb och allt som har med den övriga vardagen att göra.
Ja såklart <3 känner mig bara bitter och ledsen idag... Tack för din uppmuntran <3
Jo jag vet, man är hopplös med det där. Mm mental tortyr!..... precis.. 18:e mars... Och jag kommer inte testa innan dess, för det vågar jag inte ifall man skulle få ett falskt positivt eller falskt negativt...
Kramar <3
Ja såklart <3 känner mig bara bitter och ledsen idag... Tack för din uppmuntran <3
Jo jag vet, man är hopplös med det där. Mm mental tortyr!..... precis.. 18:e mars... Och jag kommer inte testa innan dess, för det vågar jag inte ifall man skulle få ett falskt positivt eller falskt negativt...
Kramar <3
Tack Janni91 och Msofie för era fina ord <3
Soff: va ledsen jag blir för din skull att inget embryo klarade sig till frysen <3 jag förstår såå din känsla och det ÄR tufft. Jag bröt verkligen ihop totalt. Kände typ att dom här små embryona verkligen hade levt och sen dött och det va tufft att ta in det tycker jag rent emotionellt. Du har all rätt till dina känslor och man behöver inte alltid vara positiv. Ibland behöver man sörja, även om vi hejar på dig. Många kramar till dig <3 sen vill jag bara säga att jag kände en del kramper i magen korta stunder och yrsel under ruvardagarna, men det är ju också vanliga biverkningar på lutinus så det är så svårt att veta vad som är vad.
Näe men precis, så sant <3 Ja fruktansvärt långt fram!!! >< Känns verkligen som en evighet!! Åh det finns inget jag önskar så mycket som att det kan få bli positiva besked den dagen!
Åh va spännande!! <3 Hoppas du inte hade så ont, och att jag håller tummarna nu att det blir massa fina ägg <3 Ja du, det där är så svårt! xD Det är ju typ omöjligt att inte tänka på det, men jag har virkat massor av olika saker för att hålla händerna sysselsatta med något projekt, haha.
Tack Janni91 och Msofie för era fina ord <3
Soff: va ledsen jag blir för din skull att inget embryo klarade sig till frysen <3 jag förstår såå din känsla och det ÄR tufft. Jag bröt verkligen ihop totalt. Kände typ att dom här små embryona verkligen hade levt och sen dött och det va tufft att ta in det tycker jag rent emotionellt. Du har all rätt till dina känslor och man behöver inte alltid vara positiv. Ibland behöver man sörja, även om vi hejar på dig. Många kramar till dig <3 sen vill jag bara säga att jag kände en del kramper i magen korta stunder och yrsel under ruvardagarna, men det är ju också vanliga biverkningar på lutinus så det är så svårt att veta vad som är vad.
Tack för dina ord <3 Ja det känns verkligen tufft. Och man blir ännu mer orolig för ett negativt besked nästa vecka, då det skulle ta ännu tuffare nu när man inte har någon reserv alls i frysen. Men försöker väl att inte tänka för långt fram. Försöker att inte tappa hoppet om det lilla embryot som ligger inbäddad därinne, som förmodligen trivs mycket bättre där än på ett labb. Det intalar jag mig själv iallafall.
Ja det är just det som är så svårt, man vet inte vad som är vad egentligen. Ovissheten återigen, är det värsta med allt detta. Men känner mig alltid lite hoppfull när jag läser andras historier, om mensvärk, molande, kramper etc. som lett till ett plus. Kramar <3