Pladdertråden!

Huvudet på spiken!

Förra gången så var jag dödslycklig och hjulade fram och berättade för hela världen.

Nu sitter jag bara med vågor av panikångest och förnekelse... Drömmer helskumma mardrömmar och är allmänt knäckt men försöker rycka upp mig och vara glad.

Känner också som du gör Lurkan, ångest och krypkänslor i kroppen.

Även fast det känns svårt får man ändå försöka bestämma sig för att vara lycklig och njuta. Om allt går åt skogen så gör det inte ondare om man har varit lycklig och glatt sig åt det innan. Det är fruktansvärt jobbigt att inte ha någon kontroll över det som händer. Man får bara hoppas på att allt går bra.

Mitt skrivande är lite peppning till mig själv också Den 3 januari ska vi på UL och jag har fått för mig att det är något fel på barnet. Jag har läst alldeles för mycket berättelser om tjejer vars UL inte har gått så bra. Det jag glömmer i det hela stora är att dom tjejerna är en minoritet och att det faktiskt går alldeles utmärkt för de allra flesta.

Idag har jag en dålig dag och fått för mig att det går åt skogen... Men ska rycka upp mig!

Ska försöka springa privat och göra ett vul inom ett par veckor och hoppas på att jag ska få se ett tickande hjärta. Lite väl häftigt för psyket att varje gång man går på toa sitter man och analyserar sönder toapappret...

Lättja, jag var till MamaMia på Östermalm. Kändes bra att få komma och kolla.

Visst kan man gå dit och få göra vul?? Hur mycket kostar det?

Morron tjejjer

Shit vad jag sover lääänge nu för tiden, går icke upp innan halv tio innan gick jag inte upp efter 7 inte ens på en söndag

Lättja... bra idé att boka tid för vul, att se det pickande hjärtat var det häftigaste jag sett

God morgon Hanna, härligt att sova!

Nu måste jag göra något vettigt som att lägga mig på soffan och umgås lite med maken eller nåt Jag är så förkyld och har världens huvudvärk. Känns mindre kul.

Ha en trevlig dag tjejer!!

Jag har också ett Vul bokat 10/1. Borde då vara 7+0 och då borde man kunna se något väl?...
BOKADE DET EFTER SENASTE MF:et på en privatklinik för at kolla upp kroppen bara. SKa ringa efter nyår och säga att det bor en bebis där nu och hoppas att samma undersökningstid funkar fortfarande.

Annars pendlar jag också mellan hopp och förtvivlan. Mycket lättare förra gången då man inte visste så mycket om vad som kunde hända...

Problemet är väl att jag inte är orolig, iaf inte medvetet. Jag är nog för blåst för sånt.
Det här är bara en allmän obehagskänsla och ångest.
Fick springa hem från centrum idag, trodde jag skulle spy. Men det gjorde jag inte. Tur att vi bor nära!

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu heller, jag känner mig bara hängig och trist och deppig. Jag vet att det går över men det är inte kul. Och min gubbe tycker att jag bara överdriver och blir typ sur på mig för att jag inte är glad, vilket inte gör saken bättre.

Gott Nytt År tjejer!!!