Pladdertråden!

God morgon alla med små räkor i magen

Hanna: Ahaaaaa!!  Och det framkommer ju inte heller i böckerna... Suck! Ska skriva en egen bok!!

Lättja.. man får vara om sig o kring sig o överjävlig så löser sig det mesta

Heeeeeej Tess....

Hej Hanna!!!
Jag ska snart iväg och prova mer brudklänningar och festklänningar, synd bara att det aldrig är "på riktigt". Men det kanske kommer, vem vet vad som rör sig i J´s huvud??

Hur är det med er??

Tess: Vi skulle nog behöva gifta oss men du kan få vara brud istället för mig??!!  Är absolut inte sugen på det!

OK, då fixar jag det

Tess.. jorå, förutom att jag är skittrött o därmed sur så har jag världens bästa maken som jag skickat ut på promenad och som tar med sig nybakade frallor och kaka hem

O som du säger.. vem vet vad som pågår i J:s huvud annars får du väl ta saken i egna händer

Ni pratar bröllop. Jag ska erkänna en sak för er...

*Viskar* Jag har varit gift med C.

Vi skilde oss när Roxy var liten, allt gick ju så fort med oss. Vi flyttade isär men umgick varje dag o när vi inte gjorde det så pratade vi i telefon... så upptäckte vi hur mkt vi betyder för varann, trots att vi började vårt förhållande i fel ände.
Nu har vi varit tillsammans i 6,5 år.

Inget jag rekommenderar, det var jättejobbigt, det var precis i vevan då jag började jobba igen o allt.
Men vi behövde det, jag var ju så ung, hade aldrig tagit hand om mig själv, bott själv etc. Jag behövde den tiden för att förstå att jag kan klara mig själv o för att förstå att jag inte ville vara själv (utan honom).

Jag tror att vårt förhållande aldrig överlevt om vi inte fått denna tiden för oss själva, just pga att vårt förhållande började med barn o giftemål o inte som "normala" förhållande börjar.

Måste tillägga: Jag vill aldrig gifta mig med honom igen, för vi mår mkt bättre med varann nu

Oops... det var inte meningen att döda tråden. Ville bara berätta m ina erfarenheter...