And more löööve for all of us

Tack Marv, också! Vi skrev visst samtidigt. Jag är precis som du, helnojjig för alla hemskheter som ett snitt kan innebära men det faktum att jag sprack från hål till hål (förlåt!) känns mindre skrämmande. HUR störd är man! Men det handlar väl helt enkelt om att man vet vad man har men inte vad man får, typ...

Marv & Tempo: Givetvis påverkas man av vilka erfarenheter man har. Kanske borde jag vara skrämd av det som hände men faktum är att när de tog beslutet om snittet så kände jag bara lättnad. Min igångsättning och pinvärkar var hemska och den där sista timmen när de vred och vände på mig, gjorde jobbiga undersökningar och tog en massa prover på G samtidigt som vi såg hur hjärtljudskurvan såg allt konstigare ut är ett obehagligt töcken för mig och skrämmer mer än ett snitt.

- Mitt ärr syns för övrigt knappt - det är så tjusigt så
- Bära fick jag göra - bara det handlade om bebisen, men jag förstår om det är meckigt för dig Marv pga E. Och det klart att det inte blir enklare nästa gång när G ska klänga på mig, fast det kommer vi lösa med att Mathias är hemma de första veckorna och tacklar en ev. klängig storebror
 - Snittet kände jag knappt av - det enda som var meckigt att lära sig i början var att ta sig ur sängen "rullande" istället för med magmusklerna

Men jag hade kanske tur. Vad vet jag

Ja men S3, du resonerar ju logiskt efter det som hände dig. Om jag tänkte så vore planerat snitt självklart. Det jag menar är att det är knäppt att INTE tänka så efter det jag var med om. Hur kan man föredra vag. efter det, menar jag?

Minis "liv" so far:
Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 cm och fötterna mäter 5 cm. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet anses livsdugligt vid denna tidpunkt och om det skulle födas måste man registrera barnet enligt lagen.

Marv: För mig är det logiskt - ändå tycker jag att många frågar en om man inte vill ha "revansch" för förra gången? Som att det är mer logiskt.

Mysigt med mini-info Åh, vad sugen jag blir...

Tempo - Du har fått många kloka och flerdimensionerade svar redan, så här kommer min åsikt (tag den med en nypa salt, men i grund och botten resonerar jag så ):

Jag tycker att du ska välja snitt. Eller... jag vet att man inte "får" vara så rakt på sak, så jag menar att jag hade valt snitt I din siutation. Och i min. Jag hade ju en otroligt snabb förlossing på en timme, bara konstant smärta utan värkar, Elis som inte andades alls och så vidare. Ändå tycker jag att min förlossingsupplevelse är sjukt positiv (kan tycka det eftersom det gick bra med E) och jag skulle gärna göra om det!! Om det inte vore för min "fåfänga". Att föda vaginalt var coolt, det var urkrafter och en enormt härlig upplevelse, men det KAN ju också bli tvärtom. Att det gick så bra första gången gör att jag liksom inte vill riskera motsatsen, och därför väljer jag nog snitt en eventuell nästa gång. Och nu pratar jag mycket "kosmetiska skäl".

Du har dock bevisat att det kan gå "fel" men att det inte behöver vara en katastrof. Är så sjukt imponerad av din inställning från början till slut i din läkprocess. Hur du garvat åt detta och rak i ryggen mött såväl nya sitationer som läkare som hälsat på lilla "kompisen" längre ner Jag beundrar dig och din inställning! Ännu mer nu när jag läser att du är beredd att ge det en ny chans, trots eventuella risker!

Men som sagt; en jobbig tid efter ett snitt med inga lyft etc, ett eventuellt snittärr som läker fel och blir fult och så vidare, det är jag beredd att ta. Hellre det än att typ inte känna något vid sex för resten av livet (inte för att jag har så värst mycket jäkla sex nu ändå, men ni fattar) eller bli inkontinent mm mm, även om det ju också går att fixa. Det är min "ytliga" inställning i frågan, även om jag såklart inser att många av argumenten är fabricerade för att än en gång slippa gå igenom ångestminuterna när läkare springer iväg med det nyfödda barnet för att rädda hans liv. Nåväl, det var bara mina ord. Tag dem för vad de är. Du kommer att göra rätt vad du än beslutar dig för, det märks ju att du tänker på saken och inte "förhastar dig". KRAM

Har för övrigt smittats av ert bäbisprat samt mitt möte med en spädis förra veckan. Har en grym bebislängtan, och tror att jag alltid kommer att ha det i samband med vårsol och värme, för det var så härligt att vara gravid och åka hem från bb då Är liiite orolig att denna bäbislängtan ska påverka hur jag och Thomas hanterar den här situationen här hemma, men försöker behålla förnuftet och fatta små och stora beslut på rätt grunder och med rätt känslor i beaktande. Fast det är svårt.

Sorry för megainlägg. Kram!!

Limpis- TACK för att du vågar vara så ärlig och ge din avskalade version av situationen! Det är precis det jag behöver, höra dessa ord från någon annans mun, för när de kommer från min låter de inte lika äkta. Gulligt att dig att vara så generös med din ord. Tack!

Vi har pratat hit och dit hela kvällen och visst lutar det mot snitt och det känns helt OK. Men jag ser fram emot att träffa någon från Aurora som kan informera mig om hur det i så fall går till så jag kan planera och vara förberedd som inför en vanlig förlossning (jag har ett smått neurotiskt behov av att planera...).

Limpis - det är så roligt att höra lite ifrån dig, jag tänker ofta på hur ni har det i denna tuffa tid. Hoppas det känns OK...

Kram till er alla för att ni är så goa!

Tempo: Jag skulle också råda dig till snitt! Jag menar komplikationer kan ju hända vid båda förlossningsmetoderna, men i ditt fall skulle jag inte vilja uppleva samma sak igen och därför skulle jag välja snitt om jag var dig. Mitt snitt var jobbigt som sagt, men fick jag välja att vara dålig i två månader och det du gick igenom hade jag valt mitt snitt! Dessutom hinner du/ni förbereda er och planera inför snittet, det han inte jag, speciellt inte vad som händer när man kommer hem och så.

Marvelina: Jag har hört om förlossningsklåda och att det har något med levervärderna å göra, men hade ingen aning om att det kunde påverka barnet vid förlossning. Har du förlossningsklåda nu?

S3: Ja det var de sandalerna som du länkade till som jag var sugen på. Vårskorna var superfina de med

Tempo: Jag får instämma i pro-snitt-kören också trots att jag brukar vara försiktig i att ge rekommendationer eftersom jag inte vill att folk ska tro att det är någon slags "bussfil" vad gäller förlossningar. Med din historia låter det som att ett snitt borde vara bättre. Och som Malin säger - ett planerat snitt går ju ändå att ställa in sig på och förbereda sig inför och det är en enorm fördel. Ta reda på så mycket du bara kan. Vet att det ska finnas en bra bok (Kejsarsnittsboken tror jag att den heter) som tydligen ska vara bra.

Har ni förresten tänkt på hur mycket förlossningskomplikationer vi haft i vår grupp? Akutsnitt, sugklockor, spruckit mycket osv.