För oss läkarstudenter/läkare 2

Hur många går i din kurs egentligen? Den måste ju ha varit helt enorm!

bugar mej i förundrad beundran över vitostens tårta

Erika:
Vi var 15... Så det var eftermiddagsfika igår, förmiddagsfika idag, och sen en bit kvar som institutionen fick behålla och smaska på efter eget behag... Tyckte det kändes passande, med tanke på att de på samma ställe har dagvård för diabetiker, som ska lära sig hur man äter rätt med diabetes...

Tyras föräldrar:
Tackar... *rodnar klädsamt*

Värme och hjärtinsufficiens är ingen bra kombination *phew*

Hoppas allt är bra med er och vilken smarrig tårta cheesen
Önskar att man haft förmånen att fått sig en smakbit.

Ojojoj, vilken tårta! Är grymt imponerad.

Nu har jag tagit upp kriget. Ett företag som heter Washclean har ringt till oss, trots att vi anmält oss till NIX. Har nu mailat konsumentvägledaren. Det här företaget ska få sina fiskar varma. Han som ringde hade dessutom mage att påstå att de hade nya listor från NIX. Vilket skitsnack! GRRRRR!!

Har varit och shoppat inför jobbet som börjar på måndag. Nu har jag bränt mycket skattepengar (till råga på allt makens skattepengar, han ångrar nog att han gjorde mig till medkontohavare och uttagsberättigad). Det enda som saknas är en (sommar)kofta eller två! Undanbeder mig gliringar och gapskratt angående psykiatrikerkoftor.... Grejen är att jag har kommit på varför folk har kofta. Det är liksom lagom nivå på finheten. Kofta säger "Jag inger förtroende, men är samtidigt NÄSTAN som er". Kavaj distanserar från patienterna, och utan kofta kan man misstas för patient (hemska tanke).

www.familjeliv.se/Forum-5-98/m21841248.html

vad tycker ni, kvinnliga läkare - känner ni generellt sett av en motsträvigare attityd bland övrig vårdpersonal gentemot er jämfört med manliga läkare?

Själv kan jag inte påstå att jag upplevt skillnader sådär, som student är man undanvispad i ett hörn både som man och som kvinna

nä, men så är jag också i en enormt mansdominerad branch där attityder till patienter, vårdavdelning osv är rent ut sagt för jävligt ibland. Jag har inte märkt några genomgående skillnader i servicenivå, men så har jag ju inte provat att vara man

Kommer ihåg en gång när jag rondade avdelningarna på helgen och lämnade AT solo på akuten med många patienter. Jag bad första ssk att säga till sin kollega när hon gick ut från expen, men tiden gick. Efter ett längre tag såg jag den andra ssk komma släntrandes med en kaffekopp. Då reste jag mig och gick. (Jag hade kollat journalerna på hennes pat och det verkade inte vara något överhängande, men jag blev helt enkelt förbannad på attityden som kaaaanske hade varit annorlunda om det varit en överbelastad man som satt där.)

Kalinka:
Är det inga psykiatriker som har rock? Så slipper man vara rädd för att misstas för patient menar jag...
*håller fingrarna noga i styr för att undvika alla gliringar om koftor*

SysterHedvig:
Håller vi verkligen till på samma sjukhus? Jag tycker alla kvinnliga ssk... *rättar mig* Alla kvinnliga 40+ ssk, iaf, är väldigt måna om att hjälpa oss kvinnliga kandidater. Jag har fått känslan av att de på nåt vis gärna vill lyfta fram oss, som motvikt till alla "gamla gubbar"...
Ok, undantaget skulle väl vara akuten då, men jag måste ju säga att jag förstår dem - de har ju tillräckligt att göra ändå, utan att barnvakta oss (sagt om T6:orna, som är glada om de hittar läkarexpen ).

Visst görs det skilnad på vissa håll. Allra tydligast var det när jag var kandis på ortopeden och gick med en ung kvinnlig ST-läkare. Vi hade just varit inne hos en gammal dam som brutit benet och som var kissnödig. Läkaren säger åt sköterskan att patienten behöver ett bäcken. "De finns i sköljen." blev svaret. Jag tror knappas hon hade sagt så till en manlig doktor.

På akuten tycker jag generellt det är mest problem. Där är man korta perioder åt gången och hinner inte riktigt lära känna sköterskorna. Jag tror att det är i sådana situationer det görs messt skilnad på folk hur stor "pondus" man har. Inte bara skilnad mellan män och kvinnor utan även mellan AT/ST/specialist. En manlig specialist som vill ha något gjort säger till vem som helst av SSK/USK och det vidarebefodras och blir utfört. En kvinnig AT eller Ul får svaret "Jag har inte tid, prata med xx" och så kan man spendera en kvart på att springa runt och jaga rätt person. Min erfarenhet är att de manliga doktorerna får denna pondus snabbare än de kvinnliga.

Nu är jag på öron och där tycker jag inte det görs så mycket könsskilnad. Vi är ungefär lika många kvinnliga och manliga läkare i spridda åldrar och jag tror sköterskorna behandlar oss ganska lika. Det är dock svårt att veta eftersom man inte vet riktigt hur de är med andra.

få se, när jag var på kardiologen var det ju en övervikt av män som jobbade där, och jag kan lugnt säga att de få kvinnliga läkare jag sett där var de mest stressade jag någonsin sett. Det var (i mina ögon) en ganska grabbig attityd doktorerna emellan och kvinnorna fick kämpa som djur för att passa in socialt och svänga sig med rätt uttryck. Jag svor att aldrig ge mig in i den specialiteten eftersom jag förutsätter att det även ett tag framöver kommer vara manlig dominans.

Den enda diskriminering jag drabbats av handlade om att jag hade en läpp-piercing då det begav sig för ett par år sedan, och inte för att jag var kvinna. Det var mest kvinnor på det laboratoriet jag gjorde ett 5 v arbete på och vi var tre studenter som då gick t3. Mina medstudenter var, i ärlighetens namn, inte de vassaste knivarna i lådan, men ändå när en annan laboratoriepersonals PCRmaskin mystiskt stängdes av mitt i körningen så var det till mig personalen kom springande, arg som ett bi och skällde ut mig. Jag kände mig mycket utpekad och fick höra gliringar, så det slutade med att jag tog ur smycket. Självklart vet jag att det inte är möjligt att ha sådant när man jobbar eller går på avdelning, men det hade jag inte heller.

Äsch